Jag blev själv inspirerad när artikeln dök upp och skickade därför skyndsamt ett klagomål till kommunen – via den app som finns tillgänglig för ändamålet.
Mitt klagomål handlar om ett trappräcke på Strandpromenaden i Furuhäll – ett räcke som har suttit löst förankrat i minst ett år. Precis när man skall kliva ned från det nedersta trappsteget svajar räcket iväg – utåt (förutsatt att man använder sig av detta).
Är man till åren kommen kan det sluta riktigt illa och klivandet på ålderstrappan kan få ett abrupt slut.
Det är via Artportalen allmänheten kan rapportera invasiva arter. Själv har jag (bland annat) anmält förekomst av parkslide (ett mindre trevligt fynd).
För den som innehar seniorkort kostar det ingenting att åka med tåget från Lidköping till Hällekis. För en vuxen som saknar sådant kort går resan på 35 kr. Ungdom (7-19) betalar 26 kr.
I den utomordentligt intressanta boken ”Varnhem – från järnåldersgård till klosterstiftelse” omnämns två av de gårdar min mormor och morfar brukade.
Först Ulunda (innehåller det hedninska gudanamnet Ull; bynamnets historiska källvärde ligger inte minst i att guden Ull inte längre dyrkas i en lund på platsen) som de brukade från mitten av 1930-talet fram till mitten av 50-talet:
Jag har funderat på vad som hände med alla de forntida mynt som dök upp i samband med plöjning på Ulunda. Jag såg dem senast på 1960-talet.
Båltorp tog mormor och morfar över efter att ha lämnat Ulunda. Gården är fortfarande i släktens ägo:
Rättardömen tillkom efter beslutet att övergå från storgårdar till landbogårdar. För varje rättardöme fanns en rättare (Båltorps rättardöme hade sju gårdar). Vi kan förutsätta att rättaren brukade en landbogård. Rättarens uppgift var att tillse att bönderna fullgjorde sina förpliktelser
Att det fanns laboratoriepersonal på 1300-talet (på Varnhems kloster??) väcker förvåning. Urinens färg antyder förekomst av hematuri, eller som när den som har skrivit detta inlägg har druckit sin rödbetssaft, vilket han gör varannan dag:
Axvall återgår på Afsavall – som innehåller en fornspråklig motsvarighet till västgötamålets afse, liten bäck.
Varnhem kan ha med värn att göra, en försvarsanläggning med syfte att skydda den viktiga färdleden över Billingen. Men varn kan även syfta på ånamnet Varna eller syftande på grus- och sandmark.
Billingen kommer av billing – tvilling. Berget har som bekant två skilda huvuddelar, Nordbillingen och Sydbillingen.
I onsdags besökte vi Fornborgen Gåseborg i Järfälla. Idag var vi på Agape Second Hand. Och vad finner vi där om inte en av Västergötlands Fornminnesförenings allra senaste Tidskrifter!
Det har gått några år sedan jag lämnade föreningen men med Tidskriften i min hand, och efter att ha bläddrat i denna, är det inte uteslutet att medlemsskapet återupprättas!
Det gröna och gula ”plakatet” fick vi i Barkarby respektive i Gamla stan i onsdags, det vita idag (i ”Nyestan”).
Och det var verkligen intressant att få ta del av vad kvinnan från Fridays for future i Lidköping hade att förtälja: Med stor emfas uttryckte hon sin ilska över det som har skett, och fortsätter att ske med de tätortsnära skogarna runt staden.
Och när hon första gången fick se vad som hänt med skogen de där första kilometrarna efter Skararondellen var det som en chockupplevelse.
Visst blir man glad när man möter människor som brinner för naturen och miljön – och som inte håller inne med vreden mot de ansvariga för förödelsen.
I Kalifornien kommer det från 2024 enligt lag att vara förbjudet att använda bensindrivna gräsklippare, lövblåsare och motorsågar för att försöka begränsa luftföroreningar.
Karin Lexén, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen, konstaterar att gräsmattorna ger upphov till miljöproblem.
– Fossildrivna gräsklippare är ett miljöproblem, men inte det enda problemet med gräsmattorna, som hon ser det.
– Gräsmattor blir som en grön öken när man klipper gräset hårt och snyggt. Det gör det svårare för pollinatörer, de behöver blommor, säger Karin Lexén.
Platta, tättklippta gräsmattor är jämförbara med asfaltsytor, ur insekternas perspektiv. Det i ett läge då vi verkligen behöver värna om biologisk mångfald, enligt Naturskyddsföreningen, som lobbar för att vi ska låta bli att klippa våra gräsmattor. I stället bör de få växa fritt och bli blommande ängar som hjälper pollinerande insekter att hitta mat.
– Man kan låta delar bli äng, och klippa delar av gräsmattan, säger Karin
Bengt Rahms blogg 