Behållningen går till Ukraina

Den som besöker Skogshyddan och Lilla Boden har möjlighet att ge ett litet bidrag till den ukrainska befolkningen. Och den lottköpare som får slutsiffra 7 har en hel del att välja på.

Vinster som borde locka många barn (och godissugna vuxna):

Andra vinster:

En studie i avancerad dårskap

Flyttningen – fram och tillbaka – av Jourcentralens verksamhet i Lidköping är ett skrämmande exempel på vad horderna av sjukvårdsbyråkrater kan hitta på:

Alla urklipp är från NLT.

2011 flyttar Jourcentralen från Sjukhuset till ÅVC:

2019 flyttar Jourcentralen tillbaka till Sjukhuset:

2022-05-17: Nu är det snart dags att dra till skogs igen:


Det som också skrämmer är alla mellanchefer som bara jamsar med. Ingen har ryggrad att ryta ifrån. Alla tänker på den egna karriären och absolut ingen tänker på patienterna, icke heller på kostnaderna för dårskapens utövande.


Och hur var det nu med det där positiva som uttrycktes 2019 vid återflytten till Sjukhuset: Det blir tillgång till röntgen, provtagning och samverkan med Akutens personal.

Efter den nya flytten till ÅVC blir det ju inte någon tillgång till röntgen, inte någon tillgång till annan provtagning än enkla urinprov och blodprov som Hb och CRP – och absolut ingen samverkan med Akutens personal.

Bloggaren tar sig för pannan och tänker: Sök ej djup där djup ej finnes.

Var är tornseglarna?

Anne undrade i helgen varför de inte har kommit. Vid gårdagskvällens årsmöte i bostadsrättsföreningen ställde en kvinna vid vårt bord samma fråga. Då sa en äldre man att de kommer alltid den 15:e maj. En snabb titt på kallelsen visade att det var redan den 16:e.

Förutom i lufthavet runt Fliten, där tornseglarnas svirrande skrik brukar höras, var det även tyst i högtalarna när förhandlingarna inleddes.

”Dä ä möe mä dä eläktriska” var en av kommentarerna. Men varför seglarna saknas saknar ännu sin förklaring. Och det går nog inte att skylla på Putin.

Tillägg: När jag satt och skrev detta nu på morgonen glömde jag ägget. Det kom att koka i närmare 50 minuter. Hårdkokt med andra ord.

Ett hett tips till tornseglare och alla andra fågelarter. Ruva inte för länge!!!

När Sverige nu går med i NATO måste även bloggaren göra något (han skäms för)

Häromdagen trädde en spärr in. Bloggaren hade förbrukat allt det utrymme för bilder han tilldelats. Han blev tvungen att acceptera ett dyrare abonnemang för att kunna fortsätta med sitt bloggande.

I förliden vecka satt han 25 minuter i tandläkarstolen. Kostnaden uppgick till 8.000 kr (staten fick bidra med lika mycket). Samtidigt har hans ISK-konto drabbats av pyspunka.

För att få in lite pengar till hushållskassan har han därför accepterat att WordPress får lägga upp annonser på hans blogg. Men han skäms och det känns som ett svek mot de ideal han förfäktar. Något mer har han inte att säga till sitt försvar.

Kindermann har nya foton att visa

Först hamnar vi på Båltorp i Sätuna. Det torde röra sig om jultiden 1977. Mormor Lisa och moster Greta uppenbarar sig, liksom min bror och min svägerska.

Men centralfigur är givetvis vår dotter Elisabeth.

Kul med godisskålen. Den är fylld med de suveräna godsaker som gjordes på Junkragården i Varnhem där mormor Lisas ena sonhustru hade sitt barndomshem.

Soffan måste ha hamnat vid fönstret efter morfar Simons bortgång. Hans utkiksplats framme vid fönstret skulle han aldrig ha släppt ifrån sig frivilligt! Där satt han och spanade efter mjölkaköraren, brevbäraren med SklT/VA och gamla kompisar från Velingabygden som (sommartid) kunde komma åkandes på moped.

Givetvis hade Simon även full koll på att korna kom in till ladugården i lagom tid för kvällsmjölkningen.

Nästa foto måste vara taget 1973 eller 1974. De två kompisarna ser nästan ut som två pastorsadjunkter som är ute för att värva själar på Falbygden. Det märkliga är att kompisen till vänster i bild for land och rike kring under ett par valrörelser. Han utgjorde då ressällskap och musikant åt Alf Svensson under dennes tågresor för att värva själar till KDS (och inte så mycket till Guds hus). Bloggaren höll i kameran när fotot togs:

I Jehovas vittnen krävs det två (Jehovas) vittnen för att uppgiften om övergrepp skall anses som sann

2017 levererar brevbäraren en kartong utanför Jenny Küttims dörr. När hon lyfter på locket visar sig lådan innehålla hundratals hemliga brev till ledarna för Jehovas vittnens församlingar i Sverige, skickade från avdelningskontoret i Skandinavien. 

Hon upptäcker en rättsskandal där mängder av brott aldrig utreds. 

Artikeln i SvD hittar man här:

https://www.svd.se/a/k6V4A6/jenny-kuttim-finns-en-overgreppskultur-i-jehovas-vittnen

Jehovas vittnen är uppbyggd som en angivarkultur där medlemmar rapporterar varandras förseelser, vilka dokumenteras och förs vidare uppåt i hierarkin. Från motsatt håll, det vill säga från högkvarteret i New York, skrivs och omskrivs förhållningsregler som förmedlas via äldstebröderna ner i organisationen. I centrum finns ett flödes­schema som anger när och hur ett ärende ska hanteras. Kontrollen gäller livets alla sfärer. Jenny Küttim valde att fokusera på övergreppen. 

Jehovas vittnen utgör ett parallellt rättssystem. Rörelsen ser sig som Guds utvalda organisation som kommer bestå när jorden gått under. Därför måste de ha en egen statsapparat. Och därför är juridiken central. Till juridiken hör ett viktigt begrepp: tvåvittnesregeln. Den innebär att det måste finnas två vittnen till en händelse för att den ska ses som vedertagen. 

Om något barn från rörelsen hade svurit i skolan eller rökt i rökrutan krävdes att två andra vittnen hade sett det för att man skulle kunna fällas. 

Men när det gäller sexuella övergrepp på barn finns sällan något vittne alls. De utsatta blir inte trodda. Och de vet att de aldrig kommer att bli trodda.

Jehovas vittnen är ingen pedofilsekt. Men den utgör en övergreppskultur som skyddar gärningsmän som begått grova våldsbrott och våldtäkter.

Under en resa till Australien kommer Jenny Küttim i kontakt med ett av offren för sexuella övergrepp inom rörelsen. I Australien har en utredning visat hur Jehovas vittnen har underlåtit att polisanmäla över tusen fall av sexuella övergrepp mot barn.

I Journalisten uttalar hon sig om Sanningsbärarna. Boken med det skrämmande innehållet bygger på 150 människoöden som fallit offer för det systematiska förtryck Jenny Küttim beskyller Jehovas vittnen för. Bland annat spårar hon en dömd pedofil. Mannen som varit verksam i flera församlingar har erkänt 40 övergrepp.

https://www.journalisten.se/node/69172