I Sockerbruket har Riksost huserat. Se foto (det sista av de som visas via länken här nedan). Ostlagret lär ha varit landets allra största.
https://www.postvagnen.com/sjk-forum/showthread.php/28761-Mitt-bildarkiv-diabilder-järnväg-35
Sanningen och ingenting annat än sanningen presenteras av Dagens opinion, inte av Stoppa Pressarna
Den som har läst det som står i Dagens opinion lär aldrig mer vända några blad i den fruktansvärda publikation som går under namnet Stoppa Pressarna.
Det fanns en tid när Lidköping hade politiker som värnade om naturen
Urusla elbussar i Lidköping
Från bra mycket säkrare källor än de som sprider hemska lögner om Prins Daniel och Kronprinsessan Victoria på Stoppa Pressarna:
Beslutet av Västtrafik att köpa in kinesiska elbussar till lokaltrafiken i Lidköping har visat sig vara en katastrof.
Bussarna råkar ut för mängder av fel och det går knappt att få tag på reservdelar. Den värsta bussen av de 10 som inhandlades vägrar chaufförerna att köra. Det är den buss som är utrustad med ett dieselaggregat!!! för att hålla uppe värmen när det är kallt.
Det stinker avgaser i hela ”elbussen” och det har hänt att passagerare har ryckt i snöret långt innan de är framme. De står inte ut i avgasmolnen och promenerar hellre de sista kilometrarna hem.
I samma veva som dessa bussar köptes in fick även Borås och Uddevalla elbussar. Skillnaden var att de var tillverkade av Volvo i Sverige, inte av ett kinesiskt skitföretag. Men all skit skall ju hamna i Lidköping.
Västtrafik har gjort många dåliga upphandlingar – som de spårvagnar som köptes in från Italien – och rostade sönder på nolltid.
En källa uppger angående de oljetråg som är kopplade till elmotorerna på lidköpingsbussarna: Vid inspektion har det visat sig att dessa tråg har börjat fyllas av vatten. Vad det kan leda till vågar man knappt tänka på.
”Man lernt solange man lebt”, men detta ”man” gäller inte för de män som jobbar på inköpsavdelningen på Västtrafik. Det är då en sak som är säker.
Ytterligare ett misslyckat inköp som har drabbat och fortfarande drabbar Lidköpingresenärerna är tågen på Kinnekullebanan. Inte heller dessa håller måttet och ofta står fler på verkstad än de som är ute och rullar på linjen.
Det skulle inte skada om våra lokalpolitiker reste med bussar och tåg. De vet nog inget om dieselavgasluktande elbussar och andra underligheter. Men de verkar föredra bilen, som så många andra här i krokarna.
Att de aldrig kan ge sig – de där som förstör den fina naturen i Lidköpings kommun
Nu har naturmarodörerna hittat ett nytt skogsparti att utradera.
Men som väl är finns det även förnuftiga människor i Lidköping:
Vi har ju Framnäs Idrottsplats.
Att ta bort den vore precis lika hemskt som att riva Stockholms stadion!
Dvs ungefär som att ta guldmedalj i dumhet…
Storängens utgård, i riktning torpet Stenstugan
Dagligdags dyker det upp gamla fotografier på hemskärmen, som det här. Fotot togs i samband med en kombinerad tåg och cykeltur i slutet av augusti 2019. Platsen är Storängens gård. En bit rakt upp i berget där bakom ligger det torp vi hyrde av Hellekis Säteri under ett antal år kring sekelskiftet.
Snacka om pastoral idyll:
Finska Vasabladet recenserar Lena Einhorns bok om det svenska haveriet
Fredrik Elgh på Twitter: ”Här en insiktsfull recension av Lena Einhorns senaste bok med andra ögon än de inhemskt svenska. Vasabladet 220206. Sprid den, ni som vill och kan.”
Jag tror att finnarna och Vasabladet tänker ”Vad var det vi sa!”
Den som vill se Vårsalongens konstverk kan göra det här
(Hämtat ur Dan Backmans recension ”Den bästa vårsalongen på många år” i morgondagens SvD):
”Hanna Dahlbäcks känsligt målade norrländska landskap, i tjocka, brunlaserade träramar, är fina exempel på ett lågmält gestaltande utan några stora åthävor. Vill man går det att ana en Helmer Osslund i horisonten, fast viskande och med en pastellig palett.
Nils Danielssons akvarell ”Malmbanan” går förstås också att lokalisera till Norrland. En skickligt utförd akvarell som inte ligger Lars Lerin långt efter. Var han hämtat verkstadsinteriören som hänger bredvid vet jag inte. Inte heller om det är dåtid eller nutid. Också det en stämningsfull svartvit bild med några effektiva färgaccenter.
Ett mer realistiskt, för att inte säga fotorealistiskt, manér präglar Anette Björk Swenssons minutiöst målade tegelhusfasad. En tät och hotfullt ruvande bild av ett stycke svensk vardag med tallstammar och nerdragna persienner.”
https://www.svd.se/arets-varsalong-den-basta-pa-manga-ar
Här finns konstverken att betrakta:
Uppslukande skildring av (inte särskilt) onda flickor
Bra nyhet för de skaraborgare som vill ha bättre koll på sina rötter
Den kommer från Lyrestad (och ArkivDigital):
Födda i Skaraborgs län 1750–1799
Och den som har koll på sin historia har sannolikt förmåga att medverka till att den (vår gemensamma) inte upprepar sig.
