En bok om den svenska självbilden och den svenska folkhälsopatriotismen

För 40 år sedan pågick det en het debatt om landet som var välplanerat intill hjärndöd. Idag visar coronastatistiken att det en gång så väladministrerade landet inte klarar en kris. Ingen ansvarig minister eller tjänsteman har avgått på grund av detta, skriver Gina Gustavsson i sin nya bok ”Du stolta, du fria. Om svenskarna, Sverigebilden och folkhälsopatriotismen”.

https://www.svd.se/tegnell-patrioten-liknar-trump-nationalisten

Hämtat ur recensionen i SvD:

Det vi svenskar tror om oss själva har ingen täckning i verkligheten. Om Sverige var en person skulle avståndet mellan självbild och beteende vara så stort att det var dags att söka professionell hjälp.

Pandemin avslöjade hurdana de antiauktoritära, icke-nationalistiska svenskarna egentligen är. Den latenta patriotism som hela tiden funnits sprängde plötsligt alla fördämningar. Blygsamhet och självgodhet har ingått en paradoxal förening: vi är ödmjukast i världen, för vi vet bäst.

Det påstått feministiska Sverige utnämnde Tegnell till landsfader och talade beundrande om hans ”storkukslugn”.

Den som inte var lojal med FHM:s strategi betraktades som ”landsförrädare”. Avvikarna misstänkliggjordes med klassiskt nationalistiska utstötningsmekanismer: de var svaga, nervösa, snobbiga, omanliga. Tegnell-patrioterna började alltmer likna den typiske Trump-nationalisten. Åsikterna är annorlunda, men mentaliteten är densamma.

Auktoritära personer ogillar komplexitet, osäkerhet och allt som splittrar gemenskapen. De umgås helst med likasinnade.

Svenskarna tror att de är rationella, progressiva och prestigelösa, men de ursprungliga idealen har stelnat till ”en självgodhet som står i vägen för sann utveckling”. Vi har fått en offentlighet som präglas av ”passivaggressiva stämningar”. Nationalismen är lättsårad: bara 6 procent instämmer helt i att självkritik gör samhället bättre.

Sverige har gått från ett ingenjörs- och bondesamhälle där känslor tillmättes noll värde till ett land där alla skriker i munnen på varandra om vad de känner. Samtidigt har vi tappat det *utilitaristiska samhällets enda stora fördel: förmågan att identifiera och lösa praktiska problem. 

*nyttobetonad

Den som läser mycket riskerar att hamna på anstalt


I morgondagens SvD har Dick Harrison en intressant krönika om lovet som infaller under höstterminen.

Några citat ur krönikan:

I augusti 2016 beslutade den svenska regeringen att använda begreppet läslov som rekommenderat alternativ till höstlov.

Blotta tanken på att en regering skulle ha argumenterat för ett läslov för ett sekel sedan är smått absurd. Förvisso hade vi ett höstlov då också, men det var relaterat till arbetsrytmen inom jordbruket och syftade till att frigöra arbetskraft till potatisskörden (”potatislov”) eller, om man bodde i Skåne, betskörden (”betlov”).

Läsningen stod inte högt på agendan, med undantag för den som lärdes ut i skolorna – och det var ju den man tog lov ifrån.

Men det var värre än så. I stora delar av bonde- och arbetar-Sverige fanns det ett grundmurat motstånd mot läsning.

Otaliga svenskar med rötterna i icke-akademiska miljöer kan vittna om liknande fördomar i föräldrahemmet. Ty läsningen, hette det, snärjer in tankarna i farliga banor, får oss att tappa verklighetsförankringen, bli asociala och allmänt misslyckade. Den som läser för mycket blir tokig och riskerar att låsas in på anstalt.

Alltså infördes läsförbud i det harrisonska hemmet.
I praktiken gick det till så att jag (Harrison) totalförbjöds att läsa allt som inte var länkat till skolarbetet. Om jag läste mer än jag behövde för att klara läxorna skulle jag bli ”förläst” – ett av de fulaste ord mina föräldrar kände till – och få livet saboterat. De anförde konkreta exempel på hur det kunde gå: byfånar och ”original” i tv-serier, någon äldre släkting som blivit mentalt rubbad eftersom hon läst för mycket, och så vidare. Summa summarum: läsning kunde vara livsfarligt.

Nu befinner vi oss i en situation där regeringen officiellt uppmanar det uppväxande släktet att använda vecka 44 åt att läsa. Hur många kommer att hörsamma påbudet?

Potatisupptagning i Vårkumla by. Foto Falbygdens museum.

På 1960-talet for jag (nu bloggaren) till Sätuna och hjälpte till med potatisplockningen på mina morföräldrars gård. Det kändes i ryggen. Men det var också där jag i tidig ålder slukade de böcker som fanns på bokhyllan inne på Kontoret.

Hemma läste jag Biggles och Femböcker. Hos mormor och morfar t.ex. Raskens och Sista brevet till Sverige.

Det fanns faktiskt ytterligare en benämning på detta lov:

https://popularhistoria.se/samhalle/utbildning/skurlovet-gjorde-skolan-skinande

Men skurandet kunde säkert äga rum även fram på vårkanten.

Och nu har barnbarnen till skurlovsbarnen städhjälp. Vad jag tänker om det tänker jag hålla för mig själv. Att de skulle använda den frigjorda tiden till läsning är det ingen som skall inbilla sig. Och de äter väl inte ens potatis, utan sån där klibbig pasta.

”Stekare” lär få sig en rejäl näsbränna om de fortätter att köra svart

Svarta bilar får alltid våra varningsklockor att ringa. Det är ägare till sådana svart bilar (ofta av märke BMW, Volvo och Audi) som kör stoll på Gamla Läckövägen. Det är samma typ av bilar som med hjälp av sin omogna förare kör om och står på för fullt på våra vägar. Det är samma typ av svarta bilar som när de har byggts om till A-traktorer körs så att det ryker.

Men den svarta färgen kanske minskar i popularitet bland fartdårarna när det blir tal om eldrift, tack vare solen. Ur dagens Norra Skåne:

När någon killgissar dör fem miljoner

Men troligen närmare 10 miljoner.

Antalet döda nu på em:

I början av det som skulle komma att utvecklas till en pandemi var det många som tyckte att fokuset på det nya coronaviruset var överdrivet. ”Det finns mycket värre farsoter som härjar på Jorden”.

Så kan det säkert vara men innan den här veckan är slut kommer det officiella antalet döda att ha passerat fem miljoner. Med tanke på att många regimer inte redovisar på ett korrekt sätt torde det korrekta antalet att vara närmare 10 miljoner, dvs nästan lika många som Sveriges befolkning.

Och tänk vilken fempoängare det hade varit om betydligt fler hade tagit hotet från det nya viruset på allvar, redan i början av 2020. Men inte ens chefen för FHM begrep. Han gick ut och killgissade att vi blott skulle få några ströfall i vårt land.

Hörnsoffan och Sofie Propp

Vi försöker sälja en hörnsoffa som vi har stående i gästrummet. Forumet för försäljningen är en lokal grupp på nätet.

Den tilltänkte köparen dök dock aldrig upp , trots att vi hade gjort upp att denne skulle komma. Hade hen bara ringt och sagt att hen ångrade sig hade det givetvis varit helt ok, men detta att bara utebli kan väl nästan betecknas som ett asocialt beteende.

Det är inte så att man vill att soffköparen skall åka på en propp men i sammanhanget kommer jag osökt att tänka på Soffipropp, eller rättare sagt Sofie Propp, dvs den låt som Sten-Åke Cederhök skrev åt Sonja Hedenbratt och som framfördes i Jubel i busken.

Den som går in på Youtube kan hitta låten där:

En galen käring är hon, denna Sofie Propp.

Men det hon och gubben ägnar sig åt passar nog bättre att göra i en bäddsoffa än i en hörnsoffa, dvs det där som det behöver sättas stopp för!! (Men Anne påstår att vår hörnsoffa egentligen är en sorts bäddsoffa, vilket måhända kan bidra till mer jubel i busken).