Bengt Rahms blogg

Vi har gjort flera försök att ta oss in i en av Lidköpings populäraste serveringar. Igår, liksom många andra dagar har det varit en omöjlighet. Det har befunnit sig alldeles för många gäster samtidigt i ”serveringsdelen” och få har respekterat regeln om att vänta utanför tills kusten är klar.

Idag gjorde vi ett nytt försök, och det gick bra! Trängseln var som bortblåst. Men det var värre när vi skulle ta oss ut. Då var det helt tjockt av folk som väntade på att få besälla. Vi gick ta ett djupt andetag (med munskydden på) och därefter mer eller mindre rusa ut i friska luften.

Jag tror att det kan vara svårt för en café eller restaurangägare att hålla koll på alla de fika- eller matsugna som agerar som om hade de noll koll på regelverket (finns här):

https://tillstand.stockholm/tillstand-regler-och-tillsyn/servering-av-mat/coronaviruset-inspektioner-av-smittskyddsatgarder-pa-restauranger-och-kafeer/

Men lever verkligen kommunerna upp till detta: ”Miljöförvaltningen utför inspektioner och kan stänga ner verksamheter som inte följer reglerna.”

Jag tvivlar. Men med tanke på smittspridningen i många av gamla Skaraborgs kommuner vore det inte helt fel med ett och annat tillsynsbesök:

http://www.hallekis.com/xx210512k.htm

Ibland blir bloggaren uppmanad av ”den ansvarige utgivaren” att ändra i ett blogginlägg – utan dröjsmål. Och det kan säkert vara klokt att lyda, ity det är ytterst osannolikt att eventuella följare är utrustade med den ovanliga typ av humor som bloggaren visar prov på.

Det kan till och med vara så att illa att vissa tar allt det skrivs i detta forum på fullaste allvar och det är ju långt ifrån alltid meningen.

Överskriften på bloggen anger tonen: ”Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.”

Det är inte utan visst vemod man lägger ifrån sig vissa av de böcker man just har läst ut.

Men jag tror att det blir lika lätt att sugas in den historia som återges i Orkansäsong som det var med den i Shuggie Bain.

• 

Jag har för mig att benämningen ”Lisch” uppstod hos unga människor som hade lämnat Lidköping för storstaden. Men helt säker på att det förhöll sig så är jag verkligen inte.

Uttrycket Lisch kan nog för vissa människor komma att förknippas med att vara less på något, och det är ju inte så positivt.

”Upplever en social mur” är rubriken på en av artiklarna i dagens NLT. När ett antal lidköpingsbor kommenterar svårigheterna för ”utsocknes” att känna sig välkomna är det flera av dem som ”Lischar”.

Ris och ros om inflyttning: ”Upplever social mur”

Men vill vi verkligen locka hit välutbildade människor så tror jag att vi måste (och det samfällt) lägga av med ”Lischandet”. Lidköping skall uttalas L I D K Ö P I N G – helst då i alla sammanhang, detta om kommunen verkligen vill vara V Ä L K O M N A N D E, något som kommunen ju gärna utgör sig för att vara.

Lischandet kan ha en repellerande effekt på de som har grundläggande krav på den plats där de vill slå ned sina bopålar.

Jag börjar ana varför jag är så intresserad av vulkanutbrottet på Island – (särskilt efter att ha sett andra avsnittet av ”De utvalda barnen”):

Det finns naturkrafter som kan göra slut på allsköns mänsklig djävulskap, inkl den på Solviksskolan i Järna.

• 

‘We are worried about the Indian variant,’ says Health Secretary Matt Hancock.

https://www.standard.co.uk/news/uk/india-coronavirus-variant-of-global-concern-who-warns-b934363.html

• 

En man och hans majblomma (köpt via barnbarnet Svea i Limhamn), vaccinerad för tre veckor sedan – men fortfarande på sin vakt!
Foto: Anne

• 

Jag har snart läst ut ”Shuggie Bain”, en självbiografisk roman om en uppväxt i botten av 1980-talets skotska underklass.

Boken är redan Booker-prisbelönad och den torde vara en av vårens mest omskrivna romaner

I mars skrev Andreas Lokko denna recension på SvD Kultur

”Douglas Stuarts debutroman handlar om uppväxten med en alkoholiserad mamma i ett trasigt Glasgow. Det är en djupt dyster berättelse, men mitt i den misären utstrålar boken en villkorslös kärlek.”

https://www.svd.se/douglas-stuart-skakar-om-med-en-valdig-varme

”Shuggie Bains ensamstående mamma Agnes bedövar sig med alkohol. Den håller övergivenheten på avstånd och smärtan stången. Vodkan får henne att glömma själva livet. Spriten är en pausknapp, den enda hon har tillgång till. Tills den inte längre alls utgör den efterlängtade pausen utan – likt regnet i Glasgow – har blivit själva normaltillståndet.”

”Det är en djupt dyster och förskräcklig berättelse. Men någonstans i all denna solkiga misär av missbruk, övergrepp och nihilistisk uppgivenhet är det, mer än något annat, en roman om villkorslös kärlek. Shuggie vägrar ge upp hoppet om sin mamma och den alltmer naiva tron på att hon ska tillfriskna. Det måste hon ju!”

”Agnes alkoholism tar över romanen. Man kan, om man vill, enkelt hävda att den bereds alldeles för stort utrymme och utvecklas till ett vältrande i misär.

Men det är just det som gör ”Shuggie Bain” till en så insiktsfull studie av beroende, medberoende och missbrukets bieffekter: det är ju just så här alkoholismen faktiskt beter sig när den tar över ett liv. Den drar med sig alla andra i fallet.”

Att se nyktert på tillvaron

Vem känner till att det finns ett Nykterhetshistoriskt sällskap?

Folknykterhetens dag 2021

Budskapet på det här plakatet behöver de ”törstande” sannerligen ta sig en rejäl funderare över:

https://www.bukowskis.com/sv/lots/729364-litografiska-tryck-2-st-signerade-l-thoren-1944-i-trycket

Bloggaren är ingen organiserad nykterist men han håller sig ändå i stort sett spik nykter. Dessutom vill han inte låta lura sig av alkohol-lobbyns budskap och han gillar definitivt inte när alkoholindränkta fotografier läggs ut på sociala medier. Det är inte särskilt juste att locka andra i fördärvet.

Han begriper helt enkelt inte det roliga med att vara plakat och han begriper ännu mindre hur någon kan ta sig för att skräppa om sitt barns första blecka.

• 

Under de senaste åtta månaderna har The independent panel on pandemic preparedness and response granskat evidensen kring de händelser som ledde till att covid-19 tog världen i sitt grepp. Panelen har pratat med hundratals experter och människor som dagligen arbetar med att bekämpa pandemin, men också genomfört omfattande studier och finkammat den vetenskapliga litteraturen.

I dag publiceras panelens rapport, med en tuff men rättvis granskning av hur en rad misslyckanden orsakade den värsta katastrofen för hälsan, samhällen och ekonomin i modern tid. 

Det tog för lång tid för WHO att deklarera att smittan utgjorde ett internationellt hot mot människors hälsa – från att de första fallen av en okänd lunginflammation rapporterades i december 2019 till WHO:s deklaration den 30 januari, samma dag som det första fallet rapporterades i Sverige. Månaden efter, februari 2020, blev en förlorad månad i bekämpningen av viruset. 

Med ett snabbt och konsekvent agerande i detta skede hade världen kunnat se mycket annorlunda ut i dag.

Det fanns ledande personer som förkastade vetenskapen, förnekade sjukdomens allvar, försenade åtgärder och främjade misstro bland medborgarna. Men omvänt fanns också ledare som lyckades sätta stopp.

Källa DN

https://www.dn.se/debatt/varlden-kunde-ha-bromsat-pandemin-i-februari-2020/