Vi som följer vulkanutbrottet på Island via webbkameran har undrat varför nyfikna åskådare tillåtits att ta sig nästan ända fram till vulkankäglan. Men nu sätter polischefen i området ner foten. Det streckade området får inte längre beträdas. Kraterkanten kan brista, med katastrofala följder.
Men i ytterkanterna av lavans utbredningsområde flockas folk i 100-tal. Det är bara att hoppas att vinden med de farliga gaserna (svaveldioxid) inte ändrar riktning eller att utbrottet blir mer explosivt. Inringade områden är kraftigt ”överbefolkade”.
Här har vi länken till kameran igen. Tänk på att dra tidslinjen så långt till höger som möjligt.
Titta gärna efter mörkrets inbrott (bortåt 21.30 svensk tid).Upplevelsen är makalös!
Padelhallar poppar upp som svampar ur jorden, något som provocerar i ett idrottsland som har präglats av puritansk återhållsamhet.
Varför spelar folk då Padel? Nyfrälsta brukar säga att det är för att det är roligt, även om motståndaren är överlägsen. Man spelar parvis och det är fint och trevligt.
I boken ”Den lekande människan” ansåg Johan Huizinga att den moderna sportens expansion har fått förödande konsekvenser för den spontana leken, inte minst för bollekarna som gick från sorglösa förströelser till att bli organiserade sporter med komplicerade regelverk. Och när leken väl blev allvar sattes glädjen ur spel.
Och detta kan nog förklara varför Padel har blivit så populär, just människans i grunden stora behov av just lek. Padel kräver ett minimum av färdigheter som tillfredställer människans närmast universella behov att med tillhygge eller handflata slå iväg en boll mot en motståndare.
I Sverige har allmogen ägnat sig åt långboll, något som liknar dagens brännboll. Men då handlade det om att bränna, dvs träffa den som hade slagit bollen. Vid en lyckad bränning bytte lagen positioner. Utkorande av en segrare var en ickefråga. Drivkraften var inte att vinna utan att spelet skulle fortsätta. Leken stod i centrum.
Jämför detta med dagens tävlingsidrott (med sin inriktning mot resultat) där själva aktiviteten är en enda lång transportsträcka fram till resultatet.
Med Padel har den sorglösa leken återkommit, något som ingen annan idrott kan leva upp till.
Efter att ha läst denna Understreckare har jag ändrat uppfattning om Padel. Och det är ju inte så konstigt eftersom jag verkligen ogillar tävlingsidrott i alla de former. Det viktiga är ju att ha roligt och att alla som vill får vara med i leken. Behovet av segrare är med andra ord obefintligt.
Göran Greider vårdas på Karolinska Sjukhuset för en aggressiv form av malignt lymfom.
Varje dag skriver han lägesrapporter i form av dikter, som terapi. SvD publicerar här ett urval av hans ”Dagsformer”.
Så här skriver några av hans många följare på FB:
”Din Dagsform är något jag längtar efter och ser fram mot att få läsa. Och hoppas den ska bli ljusare och ljusare. Trots att jag tycker så mycket om dem vill jag förstås att de upphör när du är tillbaka ’på banan’”.
”Så träffande! Önskar du ger ut din Dagsformer så småningom. Som Dag Hammarskiölds Vägmärken! Trösterikt och upplyftande, hoppfullt!”
I skymningen får Gud sina anletsdrag. Men du får teckna dem själv,viskar mystikern gåtfullt vid din sida. Mystikern? Det är den osynliga gestalt som besöker sjukhus, härbärgen, väntrum. Men också skyndar över en gata i solen. Denna gestalt räknar ingens dagar.
Den på sin tid så omåttligt populäre hälsopredikanten Are Waerland (som egentligen hette Paul Fager och kom från Finland) påtalade att en god avföring är den bästa huvudkudden. Sjukdomar finns inte, menade han, bara felaktiga matvanor. Kött var bannlyst, liksom fisk, ägg, alkohol, salt, kryddor, socker och kaffe. Kvar på tallriken fanns typ rå lök, torkade nässlor och kruskakli.
I Waerlands kosmologi betonades vikten av råkost och kroppsövningar, men också mycket annat som låg i tiden, som vurmen för vikingatidens förment friska tag. Och ”folkrötan” skulle bekämpas. Men troligen var han inte nazist, det bara lät så.
I Waerlands böcker angreps allt från fylleri till bolsjeviker.
Han var tidigt ute med att uppmärksamma rökningens nackdelar och den fiberrika kostens fördelar, men läkarvetenskapen tog honom inte på allvar, vilket inte är särskilt svårt att förstå mot bakgrund av hans tal om att alla som blir sjuka får skylla sig själva.
Bertil Fredholm tar sig tid att sakligt bemöta allt vad Waerland skrev om kaffe. Fredholm betar i tur och ordning av alla larm kopplade till kaffe. Ångest, magsår, leverskador, diabetes, hjärtinfarkt, epilepsi, cancer, njursjukdom, gikt, impotens och så vidare. Nästan allt elände i världen har kopplats ihop med kaffedrickande.
Är kaffet ofarligt? Ja, det verkar faktiskt så. Rekommendationen att gravida bör hålla igen kvarstår, men för övrigt har bilden ljusnat. När det gäller vissa cancerformer, Parkinsons sjukdom, diabetes, demens, självmord, hjärtkärlsjukdomar och njursten tyder forskningen snarast på att koffeinet bidrar till minskade risker.
Vad gäller kaffets inverkan på potensen och spermieproduktionen så finns det minst sagt motstridiga bud. Bland annat finns det en berättelse om att profeten Muhammed, som var utmattad, fick besök av ärkeängeln Gabriel som hade godheten att medföra nykokt kaffe från himlen. Profeten blev så uppiggad att han kunde kasta fyrtio män ur sadeln och göra lika många kvinnor ”lyckliga”.
Vilken tur att vi kristna har Jesus med oss på kyrkkaffet och inte denne slagskämpe och kvinnokarl!!
Men indignerade kvinnor i London påstod att kaffet gjorde gubbarna deras lika sterila som öknar, ett påstående som Are Waerland inte oväntat hakade på.
Bertil Fredholm har undersökt detta noga och det finns inte mycket som talar för att manlig fertilitet skulle påverkas av kaffedrickande. De reproduktiva systemen är stryktåliga doningar. Såar av kaffe, eller för den delen frukostbufféer baserade på rå lök, lär inte vara det som i första hand påverkar om det blir några barn gjorda.
Bengt Rahms blogg 