”Wallensten skriver om hur några minuters tittande på träd, blommor eller vatten minskar ilska, oro och smärta. Att intervjun sker under en promenad utomhus i skogen under dagens ljusaste timmar torde ha stora hälsofördelar, enligt Anders Wallensten.
– Man blir smartare av att vara i naturen.
På vilket sätt?
– I staden finns så många intryck hjärnan måste jobba med. Naturen innebär vila för hjärnan. Den kan lätt koda av träd och granar, det är inte information den behöver hantera på samma sätt som de intryck som finns i en stad.”
Det finns andra anledningar att hålla sig hemma än den grasserande pandemin.
En sådan anledning är alla rattfulla – och av andra droger än alkohol påverkade bilförare. Enligt dagens nya rapport i NLT har polisen lyckats fånga fem av dem, en på Mellbygatan och två på Riksväg 44.
Hur många det är som inte tas om hand av våra rättsvårdande instanser, det vågar man knappt ens tänka på.
Vi har en egen säkerhetsstrategi denna vinter. Vi tar lokalbussen där vi oftast är ensamma med föraren. Andetagen kan dras utan risk och vi behöver inte ta värsta smällen om det kommer ett fyllo.
Det enda problemet som kan upplevas som aningen jobbigt är om bussföraren agerar orgeltrampare, eller ännu värre, REA-planspilot. Men ser vi att det är en kvinnlig chaufför, då kan vi andas ut.
Eventuella följare av denna blogg (de lär inte vara många eftersom alla Tegnell-fans lär ha övergått till annan förströelse) kanske tror att jag har börjat extraknäcka som TV-recensent.
Vad gäller ”Vår tid är nu – 1951” måste dock denna TV-series alla förtjänster framhållas.
Och det finns många andra som håller med.
Rubriken om glädjekicken är hämtad från SvD. SR’s Kulturnytt uttrycker sig så här: Folkhemssagan ”Vår tid är nu” avslutar med flaggan i topp.
Hur slutar då serien? Det tänker jag inte avslöja, men det känns ”änna” som att man har fått sig skvätt av det där vaccinet alla talar om.
Vad jag dock vill avråda från att ödsla tid på är filmen ”Se upp för Jönssonligan”. Där bör man verkligen följa titeln – bokstavligen. Den enda behållningen var Marie Göranzons fina insats.
Gårdagens presskonferens var en repris av den som sändes fyra dagar tidigare. Exakt samma statistiska uppgifter upprepades. De svenska myndigheterna klarar inte (i motsats till 99% av Jordens länder) att tillhandahålla sin befolkning aktuella uppgifter om det pandemiska läget.
Men som väl är finns SIR, det ideella Svenska Intensivvårdsregistret som inte är kopplat till de svenska myndigheterna och deras obegripliga snigelrapportering.
Någon dag före jul vårdades 280 patienter på IVA. Fem dagar senare är det fler än 315.
Det är så vi kan hålla oss uppdaterade, något som kan innebära att vi (utan hjälp från myndigheterna) agerar extra försiktigt – för att varken smitta andra eller själva bli smittade.
Visst är det fantastiskt att intensivvårdsavdelningarna, samtidigt som de vårdar alla dessa så kolossalt sjuka människor, hinner med att ge folket en momentan bild av pandemins allvar.
De som plägar framträda på presskonferenserna ger oss däremot inga nya uppgifter – från den 22/12 till den 29/12.
Efter lunch den 27/12 är IVA-fallen uppe i 322.
Som min mormor sa: ”Nu ä dä slut på jula å dä goa bröt”. Jag tillägger: ”Bli kvar hemmave”.
Här sitter mormor och morfar. Simon var 34 när Spanska sjukan bröt ut, Lisa 27. Båda klarade sig, trots avsaknad av intensivvård, och kanske tack vare – en icke existerande myndighet för folkhälsans värnande.
Inte bananer men dessa länder redovisar liksom Sverige inte några nya coronafall under julhelgen, trots att många insjuknar. Myndighets-Sverige påstås inte komma ut med några nya uppgifter förrän den 29/12.
Det säger en hel del om trögheten och inkompetensen i den svenska byråkratin.
Under coronapandemin har till synes hela FHM’s agerande präglats av tillkortakommanden – och att försöka lägga ut dimridåer över alla de misstag som har begåtts – som att försöka skylla ifrån sig på äldrevården
Att välja att inte redovisa nya coronafall (i Sverige handlar det om hela 6 dygn) leder till att befolkningen förvägras möjligheten att kunna ta till sig hela vidden av allvaret i den rådande situationen.
Bilder nedan. Först Malin Ekman i SvD, därefter Worldometers statistik för Juafton.
Bengt Rahms blogg 