Bengt Rahms blogg

Idag togs de allra sista fotografierna borta på Virvelvinden.

Stormvarning lär redan vara utfärdad för Öresund.

Både Gudrun och Per får huka sig när Selma kommer dragandes!

Denna bok står på tur att läsas

Jag vet inte om Frida berör PAX Americana som Trump vill överge, men oavsett det skall det bli mycket intressant att ta del av bokens innehåll

Det hjälper inte alltid att springa på gym och framstå såsom varande flåshurtig.

”Under hela pandemin har siffrorna varit tydliga – män riskerar att bli sjukare. Av alla patienter som fått intensivvård är en stor majoritet män. Nu tror sig forskare veta varför”

https://www.svd.se/darfor-blir-man-sjukare-av-corona

”Enligt studien utvecklar coronasmittade kvinnor starkare försvar med så kallade T-celler som dödar virusinfekterade celler. Därmed stoppas infektionen från att spridas och kvinnor blir mindre allvarligt sjuka.”

”Kvinnliga patienter som studerades utvecklade mer effektivt T-cellförsvar än män under covid-19-infektionen, även i högre åldrar”, skriver forskarna.

”Män, och särskilt äldre över 60 år, utvecklar däremot ett mindre effektivt T-cellsförsvar och blir därmed oftare allvarligt sjuka och dör, enligt studien.”

https://www.svd.se/snabb-spridning-i-europa–kan-bli-ny-nedstangning

Visserligen betalvägg, men den som undviker gym och och de täta alkoholdimmorna på krogar och barer kan nog klara sig undan helskinnad.

Ett avsnitt ur artikeln om smittan som återigen börjar ta fart i Europa:

”Enligt smittskyddsexperten Piotr Kramarz beror den ökade smittspridningen sannolikt på att människor börjar slappna av och inte tar restriktioner på lika stort allvar längre.

Vi ser i vissa länder att människor är avslappnade och troligen träffar andra och umgås i trånga utrymmen, särskilt under semestrar. Och nu återvänder de från olika semesterorter och andra platser, säger han till Lusa.

Inte heller Piotr Kramarz utesluter att Europa kommer att få se nya nedstängningar – även om han pekar på att andra åtgärder är mer önskvärda.

Den typen av åtgärder har enorma ekonomiska och sociala konsekvenser, säger han, och efterlyser i stället ”mer målinriktade åtgärder”.

Det finns vissa platser där överföringen är mer intensiv, såsom gym, klubbar och barer. Så länder kan överväga att införa restriktioner som gäller den typen av utrymmen, säger han.”

…och det är Donald Trump.

Fyra år till med Trump och USA kan ha utvecklats till en diktatur. Läs intervjun med Fredrik Reinfeldt i SvD.

Har du tur befinner artikeln sig inte bakom en mur (betalvägg):

https://www.svd.se/reinfeldt-den-varld-jag-tror-pa-ar-hotad

Om man söker på ”Tidaholm” på Digitalt museum finner man en stor bildskatt, bl.a. ingår Tidaholmssamlingen.

Antagligen är man släkt med en hel hoper av de som har hamnat på plåten.

Tidaholm hade en framgångsrik fordonstillverkning under första halvan av förra seklet.

Den här ångbussen lär dock knappast ha blivit någon succé (Västergötlands museum).

Men en klar fördel är att chauffören knappast behöver vara rädd för att bli smittad när en pandemi grasserar. Västtrafik kan behöva ta sig en funderare.

Min mor Elsa pratade ibland om Gullhönera, två ogifta systrar som när de avled överlät all sin kvarlåtenskap till Missionskyrkan i deras gamla hembygd Velinga. Det påstås ha handlat om ett ansenligt belopp.

Men jag hade inte lyssnat tillräckligt aktivt på Elsas berättelser. Vilka var de båda systrarna?

Både min mor och alla hennes nio syskon är döda, men Elsa har en yngre kusin (Lars) som fortfarande lever och faktiskt bor kvar i släktens urhem i Velinga, Mossagården (bör uttalas dialektalt).

Jag fick kontakt med Lars via telefon igår kväll och vi hade ett långt och mycket givande samtal.

De båda systrarna Valborg och Anna var syskonbarn till min morfar Simon. De föddes i Tidaholm men när Simons föräldrar behövde hjälp på gården Moledet i Velinga (med butiken, skomakeriet och lantbruket) flyttade Simons syster Ida, hennes man och barnen Valborg och Anna dit för att vara behjälpliga med gårdens alla sysslor.

Hur Valborg och Anna skapade sin förmögenhet vet jag inte. Men de jobbade och slet, levde säkert sparsamt och när de avled fick missionen ta emot deras kvarlåtenskap.

Deras morfar = min morfars far var en av de stora bidragsgivarna när Missionshuset i Velinga uppfördes så det var inte så konstigt att arvet hamnade hos Missionskyrkan.

Simon var inte mycket för att lämna sin gård Båltorp i Sätuna de sista årtiondena av sitt liv. Amerikaresan i början av 1900-talet hade gjort att han helst höll sig hemmavid.

Men Lars berättade att vid något tillfälle följde Simon med på ett besök till Velinga. Lars förslog att de skulle ta en sväng förbi Moledet. Då sa Simon att ”då håller jag för ögonen”.

Varför Simon uttryckte sig så förstod inte Lars. Kan det ha varit något groll från uppväxten eller att fadern hade blivit gramse för att han fick betala den snabbt påkomna och säkert dyra återresan från Chicago? Eller fick Ida (och kanske i sin tur Valborg och Anna) en som Simon uppfattade det orättvist stor del av arvet när Idas och Simons föräldrar gick bort?

Spekulera kan vi men vissa frågor lär vi aldrig få ett säkert svar på.

Det finns måhända en väg att komma vidare – via de bouppteckningar som finns att tillgå i Arkiv Digital.

Det blir till att boka en släktforskardator (på biblioteket) med tillgång till detta eminenta arkiv.

Tillägg: En kompis till oss med rötter i Härja berättade igår att hon hade varit inne i butiken i Moledet och handlat av Anna och Valborg när hon var liten. Det torde ha varit kring 1960.

Visst är det fantastisk hur det hänger ihop här i livet. Men det förutsätter att man visar intresse. Att börja släktforska kan leda till många överraskningar. Dit hör definitivt den nyvunna kunskapen om Annas och Valborgs öden och äventyr, i Velinga socken, Skaraborgs län.

Selma har lämnat Limhamn några dagar för att fira sin 2-årsdag med mormor och morfar.

Med anledning av mitt föregående inlägg om familjer med utländsk härkomst som skapar sina egna lagar vill jag tydliggöra att jag står så långt man bara kan från den äckliga sverigedemokratin och andra otäcka bruna krafter här i vårt land.

Men vi måste kunna ställa grundläggande krav på alla som vistas i landet, oavsett härkomst. Och skapar man, som familjen i Göteborg, ett eget samhälle i samhället, med egna lagar, då har det gått på tok för långt.

Då måste samhället ingripa, med full kraft!!, och inte ge sig förrän problemet är löst.

Jag överdriver inte om jag säger att det sker minst en dödsskjutning varje dag i dessa kriminella gäng. Förra året sköts en kvinna som gick omkring med sin lilla bebis i Malmö. Redan då var gränsen nådd.

När Putin nu skramlar med vapnen ute på Östersjön skickas en stor pansarstyrka till Gotland.

Men vad sänder vi till Angered, Husby och Rosengård, där mördandet är vardagsmat, där kriget redan pågår?

Jo – en handfull polisbilar och en likbil, när skotten redan har fallit.

Rättssamhället måste med alla till buds stående medel, och en gång för alla, sätta stopp för den familj som har tagit över delar av Göteborg.

Från dagens ledarsida i SvD:

Visst skall flyktingar kunna få en fristad i Sverige men då måste de som har flytt förstå att man inte kan bidra till att skapa ett lika stort helvete här som det man har flytt ifrån.

Och det måste ingå i uppehållstillståndet att i Sverige håller vi inte vår kvinnor instänga bakom neddragna persienner hela dagarna, eller vid utevistelse tvingar på kvinnorna hucklen de under inga omständigheter vill veta av.

Och därmed Basta! Annars är det bara att dra, ögonaböj!!!

Det är inte bättre i Malmö. Där vill dessutom makthavarna att kommunen skall få det nya Förintelsemuseet.

Det kanske vore klädsamt om kommunen först kunde komma tillrätta med de djävulusiskt onda människor som ägnar sig åt svår förföljelse av Malmös judar.

Kan vi inte låta våra grannländer ta över polisverksamheten i Sverige? Finland, Norge, Danmark – alla tre har en mycket effektivare poliskår än vad vi har.

Jag minns när Anne och jag tog en tur med tåget till Oslo. Det kan ha varit för ca 20 år sedan. Gränskontrollen uppe vid Kornsjö var stenhård. Och vi var tvungna att förklara vad vi hade i Norge att göra.

Vi lyckades ta oss både in och ut. Men vi hade fått en lektion om att det finns gränser här i Världen.

Daltandets tid är över. Nu är det dags för hårda tag, i gammal bygd!