Bengt Rahms blogg

Den som sällan åker tåg vet kanske inte så mycket om denna midja.

Här kan kunskap inhämtas (Ulf Nyström har ett förflutet som journalist på Göteborgsposten):

Getingmidjan snart som ny

Det finns en ny webkamera vid infarten till Stockholm C, precis där Getingmidjan tar sin början.

Med hjälp av kameran kan man bl.a. betrakta Stadshuset, men framförallt den intensiva trafiken.

Effekterna av coronapandemin är påtagliga. Antalet cyklister har ökat. Fjärrtågens antal har däremot minskat.

Antalet Mälarbåtar, bilar och bussar är nog ungefär som vanligt.

Råd till den som vill kolla: Helskärmsläge är att rekommendera.

Att det inte syns till några flygplan uppe i lufthavet lyckliggör både Greta Thunberg och Bengt Rahm.

Det brukar finnas gråhägrar i vassen nedanför Vänerblick. Men den här var vit som snö så det borde nog ha rört sig om en av de sällsynta ägretthägrar som har siktats längst in i Kinneviken den senaste veckan.

Lika entusiastiska blev vi inte vid åsynen av ålakråkan och de hundratals (kanske bortåt tusen!) gässen.

Ägrett betyder ungefär ”fjäderplym”.

Här ett foto från Wikipedia

Jag var ensam på bussen ända till Framnäs, men i väntrummet på Örnen är vi nu hela sju personer.

Inne på Hjertbergs och Willys snurrar hundratals människor sannolikt omkring, många av dem utan att ta minsta hänsyn till Folkhälsomyndighetens skarpa rekommendationer.

Hur riskfyllt Axels ingrepp är återstår att se. Men med all sannolikhet är det inte farligare än en resa med Linje 4 från Stenhammarskolan.

När jag klev av bussen på Bergeksvägen på återresan var det en röst inifrån bussen som ropade ut: Undvik onödiga resor med kollektivtrafiken.

Jag tror dock att det är bättre att vi undviker allt onödigt rännande i affärer och på krogar.

Men att en högtalare skulle ropa ut ett liknande budskap (då inte om kollektivtrafik) hos Josef och hans ölsjapp eller hos Hjertbergs, det kan vi bara glömma.

Igår var Hjärpås inblandad i ”Dagens fråga” i NLT

Idag kan man undra hur journalisten i Norra Skåne tänkte när han skrev denna artikels inledning:

Särskrivningarna ser vi dagligdags, inte minst i sociala medier.

Idag fick jag rätta ett inlägg jag gjorde igår kväll. Inlägget handlade om ”in flagrante delicto”.

Man kan nästan påstå att jag blev tagen på bar gärning.

När jag skall ta reda på innebörden av uttrycket ”in flagrante” (på bar gärning) i Wikipedia dyker jag även på andra spännande begrepp: färsk gärning, laga självtäkt, självtäkt och lösker man.

In flagrante delicto eller ibland bara in flagrante är latin och betyder på bar gärning. Det är när man tar någon just när personen i fråga håller på att utföra en handling.

Ett liknande begrepp är färsk gärning, vilket är strax efter att personen utför handlingen. På färsk gärning får man ta tillbaka föremål som stulits från en, vilket kallas laga självtäkt.

Självtäkt är i svensk rätt ett brott som innebär att rubba något som är i annans besittning för att själv ta sig rätt (huvudsakligen att ta tillbaka sin egendom om den har blivit stulen). Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader.

Laga självtäkt innebär att med laga stöd återta något som har blivit stulet (eller som man tappat). Detta är enligt lagen om införande av 1864 års strafflag tillåtet i endast tre situationer: 1) om förövaren är lösker man, 2) om förövaren är misstänkt att vilja rymma och 3) ”där stulet gods å färsk gärning finnes”. Lagen har sedan dess ersatts med Brottsbalken.

Lösker man (även löskekarl; fornsvenska løsker, ogift) är en juridisk term som enligt ålderdomligt språkbruk betyder ”en man som inte är bofast”, det vill säga en lösdrivare. Begreppet står i motsats till markägare.

Inom svensk juridik har termen lösker man länge brukats. Ett exempel är bestämmelsen ”Nu kan löskær man skeno göra, ok orkar ei til flriggia marka, fla skal han fangas sum för ær sakt ok haldas en manafla dagh” i Magnus Erikssons landslag, vilket motsvaras av ”Kan lösker man skeeno göra, oc orkar ey til III mark, tha scal han fangas oc haldas een maanadh”, ifrån paragraf 37 i kung Kristofers landslag från år 1442.

I 1734 års lag stadgades följande förbehåll gällande brottet självtäkt (i detta fall att återta sina stulna eller tappade föremål från annan) i missgärningsbalken: ”doch må han thet återtaga af then, som är lösker man, eller misstänckt at wilja rymma, eller ther stulit gods å färska gierning finnes” (paragraf 52). I Kungl. Maj:ts förordning från 1864, om strafflagens införande, stadgas ett (efter språklig modernisering) identiskt förbehåll gällande samma brott: ”dock må han det återtaga av den, som är lösker man eller misstänkt att vilja rymma, eller där stulet gods å färsk gärning finnes” (16 § 6 punkten).

När man år 1962 antog brottsbalken (vilken trädde i kraft år 1965) beslutade man att ovan nämnda bestämmelse från den kungliga förordningen alltjämt skulle vara i bruk (14 § i lag 1964:163). Även om bestämmelsen, vilken innehåller lösker man, kan vara ett obsolet stadgande, så är det möjligt att se den som gällande rätt (något som man gör i nummer 4/2008 av Förvaltningsrättslig Tidskrift, s 426).

Idén är att envar får återta gods som lösker man innehar som effekt av färsk gärning. Detta återtagande av företrädesvis gods kallas för löskermansåtertagande.

In flagrante finns med i den bok jag läser: ”Vådan av att vara skrake.”
Där påstås det att Riggert och Gunilla Rothovius ertappats in flagranti under Råbergaabiturienternas bänkskuddarfest på Haiko gård.

Den som vill ha hela historien får lov att läsa hela boken.

Så lyder dagens fråga på sista sidan i NLT.

Bloggarens svar på denna fråga är nej. Han längtar alltid till våren. Sommaren går väl an, men hösten och vintern kan änna kvitta.

Två av de som har svarat på frågan kommer tydligen från Hjärpås. Om man åker med tåget till Nässjö så ligger denna plats strax innan ankomsten till Habo.

Men det är nog frågan om det inte är Järpås som avses, beläget längs med järnvägen mellan Lidköping och Vara.

Bloggarparet har faktiskt åkt kollektivt idag, för första gången sedan pandemin började ta fart. De åkte varken till Hjärpås eller till Järpås.

Men så mycket kan sägas att både tur och returresan omöjligen kan ha varit förenade med någon som helst risk för smitta.

https://www.svd.se/professor-effekten-av-motion-storre-an-vi-anat

”Fysisk aktivitet stärker vårt immunförsvar. Men du behöver inte tillbringa timme efter timme på gymmet. Tvärt om tycks det vara den lågintensiva vardagsmotionen som har störst betydelse, enligt forskning.”

”En slutsats i rapporten var att betydelsen av de små rörelserna har underskattats. Det går i linje med en av 2019 års mest lästa artiklar i medicintidskriften Jama som visade att det inte är nödvändigt att gå 10 000 steg om dagen. Stora hälsofördelar kommer redan vid 6 000–7 000 steg.”

”Det viktigaste är vardagsmotionen och att bryta upp långvarigt stillasittande. Om man reser sig ur stolen var 20:e minut och går runt i två minuter får det en stor effekt på många hälsomarkörer, säger Mai-Lis Hellenius.”

Anne säger att det är bra med TV4-tittande. Då ges det nämligen möjligt att resa sig ur fåtöljen vid de frekventa reklamavbrotten.

Jag tycker också att TV4 har sina hälsofördelar. När den skräniga kanalen är påslagen sätter jag mig i princip aldrig i någon TV-soffa.

Apropå föregående inlägg: Boken finns redan att ladda ner från Biblioteket!

Men antalet svenskar med en psykiatrisk diagnos har ökat dramatiskt.

ADHD och utmattningssyndrom är två av de diagnoser som har drabbat befolkningen, epidemiskt!

Det vi i dag kallar psykisk ohälsa är många gånger bara fullt normala reaktioner på fullt normala upplevelser. Ett normalt lidande som inte borde ses som patologiskt. Men en allt större del av människors negativa känslotillstånd sorteras in under psykiatrins paraply, och det borde vi sluta med.

Ja, hela begreppet “psykisk ohälsa” borde överges, menar Christian Rück. Han är psykiatriprofessor och aktuell med boken “Olyckliga i paradiset – varför mår vi så dåligt när allt är så bra” (Natur & kultur, 2020). En bok som utmanar många saker man hör sig själv och andra påstå om samtidens mående.

Natur och Kultur om boken:
https://www.nok.se/titlar/akademisk-psykologi/olyckliga-i-paradiset/

Ur dagens SvD:

Och utmattade har vi alltid varit. Förr kallades det neurasteni (eller Amerikanska sjukan pga det stressiga livet i USA för 100 år sedan), överansträngning eller att någon helt sonika hade säckat ihop.

Diagnosen utmattningssyndrom är bara godkänd i Sverige, inte i resten av Världen.

Det som numera går under benämningen ADHD var under min skoltid barn som var oroliga, ibland rätt stökiga. 80% av de barn som får en diagnos som ADHD skulle varken behöva diagnos eller behandling om skolan kunde ta hand om dessa elever på rätt sätt.

Att få en diagnos kan upplevas som en tröst.

Men lidandet har alltid varit människans följeslagare. Och vore vi verkligen människor om vi inte led?

Jag vill dock framhålla att jag gärna skulle ha velat få den sertralinbehandling som inleddes för 10 år sedan redan som 10-åring.

Då skulle livet ha varit så mycket lättare, inte utan lidande, men med ett mer hanterbart sådant.

SSRI-preparaten lanserades emellertid inte förrän i slutet av 1990-talet.

.