Några enstaka klipp ur Svenska idrottshistoriska föreningens årsskrift 2003 som helt ägnades åt idrottskritik:
Många debattörer ställde sig kritiska till den stökiga och skräniga idrottspubliken som tycktes förneka allt vad civiliserat uppträdande stod för.
….att den moderna idrottens sönderstressande jakt efter rekord skulle få katastrofala följder för kropp och själ.
Några av de mest kritiska rösterna kom ur arbetarrörelsens led. De menade att idrotten var en konservativ borgerlig företeelse som passiviserade arbetarna och främjade nationalism.
Ur tidskriften ”Idrottsbluff”:
Den moderna idrotten skadar kulturella och socialistiska strävanden.
Det var nu nödvändigt med opposition mot idrotten, då pressen i allmänhet var slav åt den mäktiga, av militaristiska och nationalistiska element gynnade idrottsrörelsen.
Idrotten jämställdes med den kolorerade veckopressen och dålig film, som verkade förflackande och förråande på människorna.
Ivar Lo skrev om den ”Fördummande pressen”: Idrottsjournalistiken var en metodisk smakfördärvare. Omfattningen av det som skrevs stod i löjlig proportion till dess värde. Skriverierna var upplösande, larviga, idiotiska och fördummande.
Gustav Sandgren skrev: Själv föredrar jag personer med otränad fysik, men med klara tankar, framför vältränade och rödkindade idioter.
Fredrik Böök: Man ryser när man konstaterar att människor av alla samhällsklasser inte kunna hitta på något förnuftigare än att hänga på ett stadion timme efter timme, dagarna i ända, under skrik och upphetsning för att sedan störta hem till ändlösa diskussioner om tekniska finesser och rekord.
I England … … hållit kvar arbetarna på en primitiv och outvecklad nivå och i ansenlig grad idiotiserat även medelklass och överklass.
Intervju med Ivar Lo i ”Frisksport”: Idrotten skapar en infantil mentalitet och idrottsmännen och deras publik stannar kvar på ett infantilt stadium. Idrotten är skrämmande i sin tomhet.
Harry Blomberg: 1931 uttryckte Blomberg att han var en varm vän av idrotten, men skarpt kritisk mot avigsidorna och överdrifterna – extrem stjärnidrott, skenamatörism, geschäftsmakeriet vid större idrottsevenemang, idrottspressens uppsvällning på kulturens bekostnad och superiet bland idrottsmän.
Man var störd av idrottsrörelsens brist på intellektualitet, av dess kommersialisering och vulgära språk.
Det var mest olika avarter och överdrifter inom elitidrotten man tog ställning mot, men – liksom Ivar Lo – inte mot ungdomens breddidrott eller allmänt hälsonyttig motion.
Inför valet av ort till Vinter-OS 1992: En morgon kom en av våra hårt arbetande värdinnor tillbaka, gråtande och beklagade att hon hade förlorat en röst åt Falun. En afrikansk IOK-delegat hade krävt att få sängsällskap av henne för att han skulle lägga sin röst på Falun. ”Ingen dam, ingen röst…”
Sagt av en kvinna i publiken i samband med Centrum för Idrottsforsknings konferens på Bosön 2003, under medverkan av tre representanter för RF:
Jag har varit ledare för min dotters basketlag sedan ett par år tillbaka. Vi har varit många föräldrar som varit med och delat på ansvaret, slitit hårt för att få ordning på organisation och ekonomi. Vi bestämde oss också tidigt för att huvudsaken med verksamheten var att ha kul; vi älskade ju alla basket. Det viktigaste var att ingen hamnade utanför!!! Alla som ville skulle få vara med och delta i allt. Men för några månader sedan blev det problematiskt. Vi var flera mammor som kände att vi behövde lite andrum och tog därför klivet tillbaka för att lämna över ansvaret till en ny styrelse. Det första som hände var att den nya ordföranden handplockade en ny tränarduo. Dessa drog i sin tur upp nya riktlinjer. Träningarna skulle bli mer MÅLINRIKTADE och matcherna fler. Så sent en kväll när min dotter för några dagar sedan kom hem från en turnering förklarade hon med gråten i halsen att hon suttit bänkad större delen av tiden. Nu ville hon sluta med basket!
Mamman frågade herrarna på podiet hur hon skulle kunna ändra på situationen och vilket stöd hon skulle kunna få av RF.
Det blev dödstyst i salen. Framme på podiet sitter herrar som är vana vid att reda ut stormar. Men nu skruvar de betänkligt på sig. Till slut hänvisas kvinnan av någon i RF-följet till HEMSIDAN!!! Sedan är det slut på frågestunden…
Slutligen en analysmodell ur årsboken med både kritiska och positiva argument kring idrottens olika samhällsfunktioner
Obs att det inte handlar om bloggarens egna åsikter i detta inlägg utan om sådana som framfördes i den aktuella årsskriften.
Men hans intresse för elitidrott är minimalt, och det har definitivt inte blivit större efter läsandet av denna skrift.
Men frisksport får hans gillande:
Frisksport är en livsföring ursprungligen syftande till bevarad hälsa och fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande genom enkelt och sunt kosthåll, friluftsliv och kroppsövningar.
Bengt Rahms blogg 