Bengt Rahms blogg

Elsmällan står laddad och redo ifall någon geting skulle lyckas slinka in på den inglasade balkongen. Fönstren är visserligen stängda men man vet ju aldrig.

En förutsättning för att stå ut i ”växthuset” är att fläkten går på högvarv. En överhettad bloggare kan vara värre att råka ut för än en ilsken bålgeting.

Vid Fäbron nära Lindholmens slottsruin avnjuter vi kaffe och kardemummabullar.

Naturen har många godsaker att erbjuda. Dit hör tvivelsutan skogshallon.

Det såg mörkt ut ett tag men snart sken solen igen. Regnet uteblev även denna gång.

Mörka moln på himlen är inte alltid av ondo, särskilt inte denna sommar när skörden torkar bort och djuren saknar foder. I förlängningen kanske vi kommer att sakna mat på bordet.

Man lär kunna skapa regn genom att bespruta moln med silverjodid men den metoden är både dyr och osäker. Jag tror mer på att vi behöver bygga ut bevattningssystemen och låta uppföra nya silobyggnader där spannmål kan långtidslagras de år när skörden varit god.

Men framförallt behöver vi leva hållbart så inte klimatet spårar ur totalt. Och det är faktiskt bra mycket trevligare att se en hög politisk företrädare som åker elcykel än en som kör raggarbil.

Det är inte precis mjölkchoklad jag äter på Victoriahuset men kossorna nere på strandängen bidrar ändå till att fullända smakupplevelsen

Vi hade inte mer än lämnat Roparudden förrän vi hörde hur någon ropade ”Anne”! Det handlade inte om någon som ville färjas över sundet utan om en gammal vän och kollega och hennes man som ville ha sig en rejäl pratstund.

Drakhuvudets roll i inlägget är ännu så länge oklar.

Idag tänker vi ta en promenad till Roparudden. Men jag tror knappast att det finns någon färjkarl kvar ute på Stora Eken som hörsammar våra rop.

Att ropa till våra politiker om en säker cykelväg ända ut till Läckö lär inte heller löna sig. En sådan lär man dessvärre få se i stjärnorna efter. Och tar man sig för att cykla hela vägen ut hamnar man kanske också uppe i stjärnhimlen.

På kvällspromenaden kan man ramla på en gammal kvarn, inhandla kaffe och konjak på Skogshyddan och slutligen få en Vänerblick som verkligen heter duga

Inte bloggaren alltså utan den där Bärling

Efter kaffet och kladdkakan tog jag en liten promenad i skogen. Blåbär hittade jag, och även en litterär fråga att rätt besvara – för den som inte vill verka vara ett bokligt blåbär.

En av våra goda vänner kom hem till oss med en bukett blomster från sommarhagen

Passa på när vännerna är borta…
Men goda var de allt, de där bären!