Idag har Luma, Erland och Majlis stått i centrum.
Är man 17 år, som Estrella, är det gott att få ta igen sig – särskilt om man är en katt.
Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Idag har Luma, Erland och Majlis stått i centrum.









Är man 17 år, som Estrella, är det gott att få ta igen sig – särskilt om man är en katt.
I väntan på att duschen skall bli ledig i Barkarby läser jag ledaren i DN.
”Jag började väldigt tidigt – och på ett förrädiskt sätt – betrakta makten som en del av mig. Socialdemokraterna blev ett hem och partiet var en familj som skyddade mig”, säger hon också. Det är slående ärligt och påminner faktiskt om beskrivningen av en kriminell klan.”
”Den svenska socialdemokratin var länge politikens brittiska elitinternat, en institution som fostrade människor att med maktens rätt tycka sig stå över såväl lag som moral. Kanske – förhoppningsvis – blev Mona Sahlin den sista i raden.”
Bloggaren har ännu inte övergivit socialdemokratin (förutom på lokalplanet). Det finns fortfarande några förebilder för honom inom partiet: som Göran Greider och Ingvar Carlsson. Men annars börjar det bli väldigt tunnsått med goda företrädare.
Det är som inom bloggarens fackförbund. De som valdes in bytte så småningom sida och blev arbetsgivarrepresentanter. Samma sak har vi sett inom socialdemokratin. En f.d. statsminister blev till och med godsägare.
Det är måhända bara statsystemet som saknas innan socialdemokratin blir det nya högerpartiet.
Folkhälsomyndigheten är inte tillfrågad men nu sitter vi på snabbtåget på väg mot Stockholm. Det är faktiskt första gången vi lämnar Skaraborg sedan senhösten 2019. Men till slut blev vår längtan efter våra barnbarn och deras familjer alltför stor. Om några veckor blir det Skåne, i samma ärende!


Det är en oerhörd miljöskandal som NLT’s grävande journalister låter presentera.
Tecknen är många, de som tyder på en dysfunktionell kommunledning.
Hade inte coronapandemin dominerat i riksmedia är det troligt att de stora tidningsdrakarna hade flockats kring de nya staketen där bakom Sibirien.
Svante Hemberg har fastnat för samma blogginlägg som jag, det inlägg där det förra kommunalrådet så lättsinnigt viftar bort riskerna med att barn och får vistas inom det kraftigt giftkontaminerade området.

En hundradels tesked av jorden räcker för att ett barn skall bli förgiftat, det som har sitt ursprung i en enda vindpust, som sveper över den knastertorra marken…
För att förtydliga innebörden av ordet förnöjsamhet har jag tagit mig friheten att göra några ”klipp” med hjälp av google:
”Jag vill slå ett slag för det gammaldags ordet förnöjsam. Ett tillstånd som beskriver en attityd som inte hela tiden vill ha mer, vill ha bättre, utan är nöjd med livet som det är.”
”Vad är förnöjsamhet? Kanske att inte leva i ett ständigt jagande och strävande efter något mer. Kanske att vara nöjd med livet, inte för att vi har allt, men för att vi har det viktigaste.”
”Den förnöjsamma människan, om också fattig, är lycklig; den oförnöjsamma människan, om också rik, är fattig.”
”Tänk nu på vilken glädje du skulle få uppleva om du levde ett förnöjsamt liv och slutade din ständiga jakt efter bättre och bättre prylar.”
”Förnöjsamhet är ett bortglömt ideal i dagens konsumtionssamhälle där den massiva reklamen pumpar oss fulla med habegär efter prylar som bara skänker oss en kort stund av lycka och ger oss en tom plånbok.”
”En kaffetår vid köksbordet. Att ligga raklång på gräsmattan och ”bara vara”. Samtalet med ett nyfiket barn eller barnbarn om tillvarons märkvärdigheter. Den varma blicken i vimlet… Det finns så många enkla, oväntade händelser i vardagen som kan fylla oss med lycka och välbefinnande. Hur lär vi oss fånga dem – och njuta mera av nuet? Stefan Edman och Tore Hagman tar oss med på upptäcktsfärden till ett liv i förnöjsamhet.”

Nöje kan säkert många finna i att besöka externa köpcentra. En del hänger till och med på låset och stannar sedan till stängningsdags.
Men de som är förnöjsamma avstår från sådana utflykter. De nöjer sig med det lilla. De finner ingen glädje i att vandra runt i varuhusens kalla överflöd.
Får ni syn på den här växten på er tomt måste ni agera snabbt.

I England behandlas rötterna lika rigoröst som atomsopor. Idag tog Anne och jag ett rejält krafttag för att få bort den parkslide som kommunens parkarbetare hade lämnat kvar i diket invid Gamla Läckövägen.
Jag måste erkänna att den entreprenör som står för omvandlingen av det f.d Gjuteriet (där Vestas Wind huserade för några år sedan) och ”Sibirien” har gjort ett fantastiskt arbete.
Nu får vi bara hoppas att klottrarna håller sig borta.
Därtill har den nyanlagda parkeringen försetts med ett stort antal livgivande träd och det kraftigt blyförgiftade området med sina okidéer är nu inhägnat med ett rejält staket.
En stor del låg under vatten. Sedan dess har strandlinjen via utfyllnad (delvis industritipp) flyttats norrut. Det som då var torra land hade tre huvudkomponenter – oljehantering, industritipp (det vita på fotot torde vara krossat, blyhaltigt porslin från Rörstrand -tippandet har sedan fortsatt ut i det område som då var täckt med vatten) och slutligen kol- och kokshantering.
Men det har funnits mängder med företag med miljöfarlig verksamhet i de områden som ligger söder om de med rött inringade (på kartan här nedan).
Hur tänkte stadens fäder? Hur gick det till när stora delar av de sjönära områdena uppläts till kraftigt förorenande industriverksamhet?

Måtte inga sandlådor anläggas inom detta område. Men debatten och besluten som präglat Hamnstaden har tyvärr befunnit sig på sandlådans nivå.

Vi har ännu inte börjat kolla på TV-serien ”Sommaren 85”.
Inte särskilt långt från mina föräldrars villa på Bestorp lär delar av inspelningen ha ägt rum. Det lär även förekomma en tidstypisk cykel som har tillhört ena sonen till vår kompis i Karlsborg.
Gul prick föräldravillan. Röd prick inspelningsvillan.
