Bengt Rahms blogg

Det har blivit ett väldigt gnällande och ”tyck synd om mig tjatande” hos dessa stackars husbilsägare.

Men i själva verket är det inte alls synd om dem, de som utan betänkligheter vräker sig i materiellt överflöd (husbilsägande är det ultimata uttrycket för en sådan utmanande livsstil) och hotar vår livsmiljö.

Och ”ställplats”! Vad är det för påhitt egentligen? Cykelställ känner jag till men ordet ”ställplats” verkar helstolligt och väcker förstämning i mitt inre.

Då är det bättre att storsatsa på cykelvägar på landsbygden. För turister skall det vara självklart att kunna hyra cyklar på närmast belägna järnvägsstation. För den som inte klarar att ha med sig stor packning på hojen rekommenderas färdiga paketresor där övernattning med frukost ingår.

Givetvis finns det små, billiga husbilar (jag känner en bloggföljare som äger en sådan) och innehavare av sådana får grönt ljus (för husfridens skull), förutsatt att cyklarna hänger där bak.

Men det bör vara lite besvärligt att resa. Då släpar man inte med sig så mycket brôte (och kör hem med ännu mer!!) och åker man dessutom kollektivt till resmålet och sedan svingar sig upp på cykeln så får folkhälsan en rejäl knuff framåt!

NLT’s insändarsida har idag ett inlägg som ger husbilsägarna en rejäl bredsida, under det att cykelvägsivrarna får välbehövligt medhåll i ett annat:

De levande är de döda på semester (se inlägg från gårdagen). Tillbringa helst inte den semestern i en husbil, och absolut inte på en ställplats!!

Med Majlis bland hästar och bullar på Hellekis säteri. Och när vi drog vidare till Västerplana Annex träffade vi på en mycket tillgiven katt. Tuppen var av plåt men där fanns även en som var livs levande, galandes bakom ett rejält buskage. Och en fin hemvävd trasmatta tog vi med oss hem.

 

 

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7522276

Min bundsförvant vad gäller hanteringen av pandemin är den som håller i dagens Sommarprogram i P1.

Enligt DN tillåter sig Björn Olsen att vara personlig och pratar om hur det var att drabbas av en hjärntumör, men han försitter inte sin chans att ge ännu en känga till Folkhälsomyndigheten och media.

Först Djurgårdsudde, sedan Sjölunda. En lyckad sjusovaredag är nu till ända.

Den här lilla tjejen från Hässelby Strand tycks trivas gott på Skogshyddans lekplats.

Klättrandet och klängandet sker under överinseende av självaste farfar.

Som en skänk från ovan har jag fått tre kassar fyllda med litteratur om Sveriges järnvägar. Böckerna är i princip orörda och torde betinga ett högt värde, framförallt kulturhistoriskt men även ekonomiskt.

Jag var erbjuden ytterligare ett stort antal böcker inom samma ämnesområde, men av utrymmesskäl blev det bara de böcker som jag tror skall intressera mig allra mest.

Sveriges kommunikationer från 1962 är en av godbitarna. Då kunde man t.ex. fortfarande hitta tidtabellen för tågen mellan Skara och Göteborg, via Gräfsnäs.

Och boken om järnvägsreklam har några avfotograferade affischer som skulle göra god nytta under rådande pandemi.

I morgon är det sjusovaredagen.

De sju sovarna var enligt legenden sju fromma män som insomnade omkring år 250 e.kr.

Foto nedan Wikipedia:

Det inträffade under den romerske kejsaren Decius förföljelser mot de kristna. De sju männen sov sedan i nästan 200 år.

Folkliga traditioner säger att den som sover länge den här dagen kommer att vara trött ett helt år framåt.

De sju sovarna har också givit upphov till begreppet ”sjusovare” om en person som sover länge på morgonen. Begreppet sjusovare har dokumenterats så tidigt som 1649 av domkapitlet i Växjö som i en skrivelse kritiserar en man vid namn Lundelius som ”dhen siusoffwaren och tidzspillaren”

Bloggaren är alltid uppe senast fem i sju då han absolut inte vill missa SMHI’s väderleksprognos 06.55 i Sveriges Radios P1.

 

Nästa lånebok (när jag är klar med Hilde) blir definitivt denna:

Boken recenseras i dagens SvD.

 

Eftersom jag inte är anhängare av övermänniskoidealet  har jag alltid delat Ivar Lo Johanssons uppfattning om idrotten.

Svenska idrottshistoriska föreningens årsskrift 2003 borde man läsa, förutsatt att den är tillgänglig.

Under 60-talet och en bit in på 70-talet uppfördes många Domusvaruhus. Särskilt i socialdemokratiskt styrda städer fick kooperativa förbundet härja fritt inne i de historiska stadskärnorna.

Det begicks ett formidabelt kulturmord. Icke heller Lidköping klarade sig undan rivningsvågen.

Där uppfördes även ett EPA-varuhus, i bunkerstil, i anskrämlighet dock överträffat av EPA-varuhuset i Skövde.

Det senare torde vara mest lämpat som mål för det å orten placerade pansarregementet.

https://www.svtplay.se/video/187817/nar-domus-kom-till-stan?start=auto

Men det fanns något som bloggaren uppskattade i Domusvaruhusen. Det var restaurangerna. Där behövde man bara trycka på en knapp när man hämtade brickan vid disken. Och sedan betalade man när man kom fram till kassan.

https://digitaltmuseum.se/021016620880/restaurang-4-kok-pa-domus-som-den-sag-ut-fram-till-1984

Således inget krusande och fjäskande och inget förnedrande dricksgivande till personalen.

Att det gröna på tallriken oftast utgjordes av ett ynka salladsblad gav dock inga pluspoäng.

 

 

Man bör hålla ett avstånd till en koflock på minst 50 meter.

Men bloggaren har gjort en egen riskbedömning och håller sig numera alltid på rätt sida om stängslet.

https://www.dn.se/nyheter/varlden/aggressiva-kossor-i-alperna-turister-varnas/