På Kanaans trevliga trädgårdscafé i Grimsta naturreservat, vid stranden av Mälaren.


Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
På Kanaans trevliga trädgårdscafé i Grimsta naturreservat, vid stranden av Mälaren.


Frysta bilder från ”Arktis – medan isen smälter” på Nordiska museet
Inuiterna på Grönland täljde ut kartor ur trästycken, med alla vikar väl synliga.
Trä fick man tag på i form av drivved från de ryska floderna
Fantastiskt att ett museum har öppet på Julafton. Till och med tomten lär dyka upp






Trevlig utflykt till Husby Konsthall, med Majlis i fokus.
De små konstverken i bakgrunden betingar tillsammans ett pris av närmare en halv miljon kronor.
Inne på caféet avnjöt vi spenatsoppa med hembakt bröd och kaffe med nybakt kanelbulle, till ett synnerligen humant pris.
Husby är tveklöst värt en omväg.




Inte på det lilla som växer på bloggarens huvud utan i hela Skaraborg:
Klicka för att komma åt 2LidkpingProgramSkaraborgsturistslingorSAMRD.pdf
En sida ur dokumentlänken ovan:

Men slingorna verkar vara rätt tilltrasslade

Majlis ägnar sig åt mobila aktiviteter i Hässelby Strand. Varken farfar eller skärpan på hans mobil hinner med.

Tisdagens Understreckare handlar om tågresandets nytta och fröjder.
Understreckaren inleds med den kungliga invigningen av smalspåret mellan Skövde och Lidköping:
”Oscar II åker tåg”. Så lyder rubriken på en understreckare i denna tidning, publicerad 18/6 1949. Det är Olof Lagercrantz som ger en målande beskrivning av invigningen av den smalspåriga järnvägen mellan Skara och Lidköping i november 1874. Kungen, med uppvaktning, fick åka i en speciell salongsvagn, i övriga vagnar fanns inbjudna, plus en blåsorkester i öppen vagn, plus en vagn med raketer. Det var snöstorm på vägen men väl framme i Lidköping höll kungen ett kraftfullt tal där han hyllade järnvägens bidrag till nationens sammanhållning, varpå man åt festmiddag på stadshotellet.”
Men det var en evinnerlig tur att kungen slapp uppleva det som drabbar nutida tågresenärer vid Lidköpings järnvägsstation, den sönderslagna informationstavlan som aldrig tycks bli lagad.
Men kungen hade ju med sig en hel vagn med raketer så det var naturligtvis ordning och reda på stationen vid ankomsten.
Resten av Understreckaren avhandlar en nyutkommen bok av Per J Andersson: ”Ta tåget. På spåret genom historien, samtiden och framtiden.” (Ordfront).

Det är en informativ och underhållande bok om att åka tåg i Sverige och världen.
Socialdemokraterna i Lidköping tänker verka för att strandskyddet ändras från 300 meter till blott 100 meter. Till exempel vill den lokala s-ledningen att det skall få byggas strandnära i Sjölunda.

Förstår inte företrädare för detta parti att vi människor behöver orörd natur att ströva i och däggdjuren, fåglarna, växterna, insekterna, svamparna, mossorna, lavarna behöver sina habitat för att säkra sin överlevnad.
Det är tragiskt att socialdemokraterna i Lidköping fortsätter att framstå som ett betongparti, ett parti som hellre hårdexploaterar än skyddar vår natur.
Det är klart att man skall äta med spaden när morfar/farfar har fixat till en så finfin tårta!


Våldsgärningar i Malmö under tre timmar igår kväll:
En mördad tonåring, en annan tonåring livshotande skadad, detta efter skjutning in i en pizzeria vid Möllevången. Den ena tonåringen är/var endast 15 år…
Kvinna i 25-årsåldern livshotande skadad efter svår misshandel vid busskur i Persborg. Sydsvenskan:

Bil söndersprängd, inte långt från Möllevången. Sydnytt:

Det räcker nu. Malmö är snart som Sarajevo under Bosnienkriget.
Staten måste, med alla till buds stående medel, återskapa lugnet och tryggheten i staden. Ord fungerar inte. Det som börjar med klotter, lindriga narkotikabrott och hastighetsöverträdelser spårar snart ur och övergår till allvarlig kriminalitet. Det gäller således att stämma redan i bäcken. För detta behövs det synliga poliser, inte sådana som (likt nutida sjuksköterskor) gömmer sig bakom dataskärmarna.
Och givetvis måste de (oftast rör det sig yngre män, inte sällan i lyxigare modeller av svarta bilar med tonade rutor) som redan är kända av polisen utsättas för spaning och ständiga kontroller, resulterande att de liggande på sina bara knän, bönar och ber om nåd och lovar att i fortsättningen leva sina liv inom lagens råmärken.
Om inte den nuvarande regeringen klarar detta är det lika bra att moderaterna tar över i Rosenbad.
Men ingen skall inbilla sig att nazianstuckna sverigedemokrater platsar i regeringskansliet. Förintelsen och Nürnbergrättegångarna vittnar om de oerhörda brott mot mänskligheten SD’s stora förebilder gjorde sig skyldiga till.
I söndagens SvD finns det en läsvärd artikel av Jenny Nordberg. Läsvärt är som bekant allt det hon skriver.

Trump är en fara för USA och världen, så skrev en anonym författare som ska ha arbetat allra närmast presidenten. Det är nu lite drygt ett år sedan en anonym Vita huset-tjänsteman gick ut i New York Times där hen beskrev hur panikslagna medarbetare gjorde allt de kunde för att hantera sin impulsiva och oförutsägbara chef.
Samma person, som beskriver sig själv som en traditionellt konservativ republikan, har nu skrivit en hel bok anonymt. Boken, heter ”A warning”.

Författaren anser att det är fel att tro att presidenten kan kontrolleras. Dessutom har de flesta av dem som försökte få ordning och kontroll i Vita huset fått ge upp och slutat.
Budskapet liknar det i Bob Woodwards Trump-bok från förra året, där han beskrev ett ”nervöst sammanbrott” i Vita huset, med en president som har låg förståndsförmåga och noll tålamod, men som samtidigt är impulsiv och livsfarlig.
Den anonyme författaren till ”A warning” beskriver Trump på liknande vis, och tillskriver honom även ett antal grovt rasistiska och sexistiska citat.
Kvinnor i allmänhet sägs behandlas mycket illa av presidenten, där vem som helst kan vara föremål för hans kommentarer. Trump kommenterar och skämtar hela tiden nedlåtande om kvinnors vikt, kläder och smink. Det gäller även kvinnliga medarbetare på hög nivå.
Författaren berättar att ”alla normala” människor som tillbringar lite tid tillsammans med presidenten blir djupt besvärade av att bevittna hans beteende, som vittnar om att något inte står rätt till med hans mentala hälsa: ”Han sluddrar, han uppträder förvirrat, han är lättirriterad, han har svårt att ta till sig information.”
För ett år sedan var det fortfarande möjligt att, likt den anonyme författaren, påstå att det är bättre att jobba på insidan av Vita Huset och därmed göra landet en tjänst genom att försöka begränsa och övervaka en okontrollerad president. Så är det inte längre.
Har Trump ett enda uns av klokskap gör han som Nixon och lämnar Vita huset så snart som möjligt, utan att riskera att kastas ut, huvudstupa!, när Riksrätten har sagt sitt.