Iskall maktutövning

Jag tänker på alla de människor som har fått en bostad i ett särskilt boende – avsett för dementa eller för helt ”vanliga” senila.

Ofta måste dessa människor flytta på sig, inte för att de själva vill utan för att cheferna inom vård och omsorg skall få utlopp för sitt behov av att visa makt och handlingskraft, helt enkelt att kunna leverera.

Det stora äldreboendet Ranliden, där mina föräldrar bodde, skall avvecklas. De som har sin bostad där tvingas nu att bryta upp och flytta till andra boenden.

I min hemkommun skall ett äldreboende förvandlas till ett demenscentrum. Helförvirrade dementa flyttas under projektets genomförande, likt schackpjäser, kors och tvärs genom staden.

I Skåne har vi en mycket gammal närstående på ett äldreboende. De styrande vill stänga enheten. Men hen som bor där och som vi känner (faktiskt den enda som finns kvar på enheten) vägrar att flytta. Beundransvärt!!

Allt vackert tal om trygghet, kontinuitet, kvarboendeprincip, kontaktmannaskap, Guldkant!! osv. osv., allt detta är uppenbarligen bara tomma ord från våra politiker och höga tjänstemän.

Jag tänker att vissa av de höga cheferna (det gäller faktiskt överallt i samhället) kan ha en släng av en mycket allvarlig sjuka som beskrivs närmare i SvD nu i helgen. Några av huvudsymtomen:

Känslokyla och oförmåga att bry sig om konsekvenserna av sitt beteende
Extrem stresstålighet och djärvhet
Talförhet och charmighet

Det är några av de drag det gäller att se upp med.

CV och anställningsintervju säger en sak. Verkligheten ger en helt annan bild. Det har många vårdbehövande och deras anhöriga bittert fått erfara.

Man skall vara hård mot de hårda, särskilt mot sådana individer som visar prov på grav hänsynslöshet mot gammalt folk.

Gamla människor flyttar man endast på vitalindikation. Då handlar det enkom om eldsvådor eller annan blåljuskörning, inte för att några chefer ägnar sig åt moraliskt vanvett, eller galenskap utan vanföreställningar (som man sa förr i världen).