Hur ströfall gick och blev dödsfall

I slutet av februari var Folkhälsomyndighetens besked att det kunde bli ytterligare några STRÖFALL.

Dryga en och en halv månad senare har vi haft över 1.200 DÖDSFALL.

Inte en enda dag har det uttryckts någon påtaglig oro vid presskonferensen kl 14.00. Och vi vanliga dödliga, vi tycks vänja oss. När det första dödsfallet kom var det en chock. Nu, när det är lång över 1.000 döda, reagerar vi knappt på innebörden i den nya statistiken

Det är uppenbart att Folkhälsomyndigheten, särskilt då under årets två första månader, underskattade hotet från coronaviruset. Man kan säga att det gjordes en grav missbedömning av situationen. Björn Olsen med flera ville däremot höja garden och det tidigt i förloppet.

Men i nuläget KAN det vara så att Folkhälsomyndigheten tänker mest rätt, och att gänget kring Björn Olsen kanske inte gör det.

Men själv har jag inget behov av att någon sida skall ”vinna” över den andra. Sådant tänkande är inget för mig. Sanningen är mer den att båda sidor bär på sådant som är rätt – och på sådant som är fel.

Vi skall fortsätta att tänka kritiskt, men absolut inte glömma att ge beröm när så är befogat.

Ingen vinnare således (för de som anser sig vara i behov av sådana). Förlorare finns det däremot. Det är vi ju allesammans, särskilt de som har mist livet.

Konsensus är ett viktigt begrepp. Det innebär att alla parter skall bli hörda, bekräftade och sedda. Det innebär inte att alla får sin vilja igenom, men alla har fått dela med sig av sina tankar.

Om Folkhälsomyndigheten har gjort något riktigt fel så är det nog just detta, att inte vilja ta in vad andra tänker, inte ens internt på myndigheten.

Det är kanske just där vi kan göra något omedelbart, att låta koppla en extern expertgrupp till Folkhälsomyndigheten, för dialog och åsiktsutbyte.

Tes möter antites. I bästa fall får vi snart en syntes, dvs en samsyn på hur vi bäst skall komma tillrätta med denna otäcka pandemi.

Tyvärr finns inte Hegel tillgänglig.

99FED9AA-1EDB-441C-A6AA-41128C2EB8FD