Återskapade minnen från militärlivet

Inlägget från 2013 om min lumpartid försvann i samband med att jag raderade innehållet i två äldre bloggar. Men precis som med inlägget om psykiatrin återfanns det om militärlivet i den bok en av våra döttrar lät trycka upp i USA. De amerikanska sättarna hade dock dålig koll på olika textstycken som därvid  kom att blandas, huller om buller.

På särskild begäran från en följare har jag nu försökt skapa ordning och reda i mina minnen från militärlivet.

77AE9EB2-1E25-4A51-AFF8-D120B420AC72

6D198BC6-5D0B-4ACF-9A49-9A1302F1B05E

A79A872E-CEB9-46DE-8758-3524B6C4EBD7

FEA452EA-E40D-4370-AA56-657191EA331E

CD6C44B4-1E66-4798-9DCB-C8BBCDA02A91

993D55E4-F645-44AE-BD11-EE77FB0AD9EF

20CE7B04-5794-4FB2-84BC-11628CBDBD9B

C53EC36D-E274-4640-A811-2E2DA4F5AC3F

C66EAD8D-5618-43AB-A1C9-553F8F269E9C

40EEE9D1-C5FB-46C2-877A-705FA9ADAAA8

86AECB2C-AF9C-4BF3-9EBF-28139C27231B

5E9F0F57-4426-43CB-BB51-8D2942BF2526

0688407F-4C88-42E5-BA95-870218FF82EC

 

Där slutar historien, lite abrupt. Måhända att jag inte har hittat det sista stycket. Jag minns ändå att jag gick till stationen i Skövde efter muck, detta för att resa hemåt med hjälp av tåget. Men då dök mina föräldrars granne Börje Lönn upp.

Han var Trafikområdeschef vid SJ och hade sitt kontor inne i stationsbyggnaden. Han erbjöd mig skjuts i sin gamla Folka och tillsammans färdades vi upp mot den vackra Högfalan.

Där slipper man höra skriken från ilskna överfurirer. Men man kan höra suset från de segelflyplan som startar och landar på Ålleberget, tävlande med tornfalkar, tofsvipor och sånglärkor om herraväldet i luften.

Djupt inne i berget står ryttarna redo, de som skall förvara landet i händelse av ofred. Inte ens K3 (kavalleriet i Skövde, nu i Karlsborg) med sina elitsoldater torde kunna mäta sig med dessa Ållebergs och Högfalans så mäktiga ryttare.

Muck vill de inte höra talas om. Men så har de heller ingen Lennart Ljung, som försöker mucka gräl, med anledning av en gammal ylletröja, nere på Pensionatet i Lökeberg.