Om ett folkparti på folkölsnivå – 2,8%

Mustafa Can på SvD Kultur Påskafton 2021:

https://www.svd.se/sa-inleddes-ls-vandring-hogerut/i/senaste/om/kultur

Att lyckas värna liberala kärnvärden i armkrok med ett parti som utnämnt liberalismen till sin huvudfiende vore en bedrift i klass med att upphäva tyngdlagen.

Värdeglidningen har skett hos liberala och socialdemokratiska partier, som halkat in i en blåljuspolitisk budgivning. Se bara på Danmark.

Främlingsfientliga partier har nu kommit att influera den politiska dagordningen i både Sverige och i övriga europeiska parlament. SD visar att man är trogen sitt historiska arv – vad är det liberala partiet troget?


I Erik Sandbergs dokumentärfilm ”Snällfällan” från 2006 berättas historien om hur Folkpartiet i mitten på 1990-talet sökte inspiration av sitt danska systerparti Venstre för att förnya sin politik. Bengt Westerbergs ”snällism” skulle ersättas med kravliberalism.

Inför partiledarvalet 2019 skrev 86 liberaler på ett gemensamt upprop där man förordade den socialliberala Erik Ullenhag som ny ledare. ”Det handlar om att bära upp den socialliberala ryggrad som utgör hela partiets existensberättigande… Vårt parti söker sin identitet och har gjort det länge… Liberalernas nästa ledare (ska vara) beredd att samarbeta med partier både till höger och vänster om mitten, men aldrig någonsin med nationalister och populister.”


Likväl: i ett Europa där det råder högkonjunktur för antiliberalism styrde Liberalerna mot just dessa ideologiska marker.

Men med kursändringen som pågått sedan 90-talets mitt är det som om Liberalerna köpt Huntingtons tes om civilisationernas kamp – att kalla kriget ersatts av kampen mellan västs kristna och östs muslimska ”kulturer”. Att den liberala demokratin är så hotad av inskränkta kulturer att kuren för att behålla den västerländska själsfriden är samarbete med främlingsfientliga populister.


Liberalerna har begått ett ideologiskt självmord när man upphäver tanken att vissa värden är beständiga, att de aldrig får växla med konjunkturkänsliga ögonblick. I en understreckare i SvD från 1996 skriver professorn och litteraturvetaren Thure Stenström om grubbel kring människovärdet och värdenas förfall i Albert Camus ”Människans revolt”: ”… det finns en människans värdighet som är universell och som inte är bunden av kulturskillnader… det finns en mänsklig natur som är…okränkbar, här och nu, överallt och allestädes”.

Mustafa Can är journalist och författare .