Författare: bengan

Tänk vad många gräsmattor och ängar som slås av gammal vana. I Villa Giacominaparken har den vackra blomsterängen med alla midsommarblomster redan mejats ned.

Men ängen ovan Herrgården är ännu orörd. Frågan är hur länge till.

Naturskyddsföreningen: På sensommaren slås växtligheten på ängen av och skörden samlas ihop. Detta görs bäst när de flesta blommor blommat klart och fröerna hunnits spridas innan blomstänglarna tas bort. Genom att slå gräset och ta bort skörden skapas förutsättningarna för att arterna ska finnas kvar och föröka sig, och förhoppningsvis hittar även nya arter dit.

https://www.naturskyddsforeningen.se/inspiration-tips-och-verktyg/angar-som-kryllar-av-liv/

Det är tveksamt om det hjälper att sätta den här boken i nävarna på de ”slagfärdiga” gubbarna:

Under Strecket SvD Nationaldagen 2022

”I och med 2000-talets globala uppvärmning har det blivit svårare att hävda att klimatförändringar är irrelevanta. Åtminstone de stora skiftena i klimatet lär ha påverkat människor och samhällen på många håll i världen. Före den moderna uppvärmningen kan fyra huvudsakliga klimatperioder urskiljas de senaste 2000 åren: den romerska värmeperioden (första århundradena e Kr), den folkvandringstida köldperioden i mitten av första årtusendet e Kr, den medeltida värmeperioden (cirka 800–1250), och Lilla istiden från slutet av 1200-talet fram till slutet av 1800-talet. Den senare perioden var särskilt kall bland annat cirka 1570–1710.”

Ett nytt standardverk inom klimathistoria har just utkommit, nämligen boken ”Climate and society in Europe: The last thousand years (Bern: Haupt Verlag) av Christian Pfister och Heinz Wanner. Författarna är professorer emeritus i historia respektive geografi vid Berns universitet

https://www.svd.se/a/Ea8K3j/tusen-ar-av-regn-torka-sno-och-vulkanutbrott

När vi var i Barkarby nu senast ingick det i planen att besöka det nyinvigda Spårvägsmuseet. Men vi ändrade oss och hamnade istället i medeltidens Stockholm. Och det ångrar vi inte en sekund!!

Men vid nästa Stockholmsbesök måste vi ta oss till det gamla gasverksområdet i Hjorthagen:

https://www.svd.se/a/BjPAl0/rena-nostalgibomben-i-nya-sparvagsmuseet

Eva Bäckstedt som har skrivit artikeln i SvD kultur är lyrisk. Det enda hon saknar är lite svärta i historien, som klotter och skadegörelse.

Det skulle jag definitivt inte göra!!

Eva Bäckstedt uppmanar oss att inte spårvagnshästens solhatt med hål i brättet för öronen, inte heller spårvagnsförarens halmgaloscher att sätta utanpå kängorna i bistert vinterväder på den tiden det var ett utomhusjobb.

Det tänker vi definitivt inte göra!!

Här kan man ta del av Vänerledens dragning i våra krokar.

https://www.vanerleden.se/tours/sydostra-etappen-mariestad-vanersborg-120-km/

Som synes har det inte gått att hitta trafiksäkra (bilfria) cykelvägar väster om Lidköping.

Våra folkvalda har således en uppgift att lösa.

Skäppa var under århundradena fram till 1600-talet det spannmålsmått som användes i västra Sverige, från Skåne i söder och upp till Värmland i norr. Likadant var det i Bohuslän och Norge, liksom i delar av Småland. I östra Sverige använde man sig istället av spann.

En västgötaskäppa rymde 22-22,5 liter, en värmlandsskäppa omkring 24 liter. En östgötaspann rymde 50,5 liter, en stockholmsspann 47 liter, örebrospannen var på ca 90 liter medan en hälsingespann endast var omkring 30 liter.

Därtill kunde både skäppor och spannar antingen vara rågade eller strukna.

En tunna av västgötatyp rymde 6 västgötaskäppor. 6 strukna västgötaskäppor gav en volym på 132-135 liter. Stockholmstunnorna var däremot betydligt mindre i storlek.

Läst var en måttenhet för varutillförseln till skepp. En läst spannmål var 12 skeppspund. Ett skeppspund spannmål var (för korn) 20,4 västgötatunnor.

Skaras besmanmark var 344,3 gram och det gick 24 västgötamarker på pundet = 8,263 kg.

https://digitaltmuseum.se/021027138333/besman

De här besmanvikterna skall inte blandas ihop med skålpund och lispund, som var handelsmännens vikter.

https://digitaltmuseum.se/021027136418/skappa

För metaller användes ett särskilt viktsystem som kallas metallvikt.

Jordräntan betalades för en del gårdar i järn. Leveransen skedde i osmundar. Det gick 24 osmundar på ett lispund, med dagens viktsystem 6,80 kg. En osmund vägde således 283 gram.

Antalet osmundar räknades samman i hundratt. I Varnhems klosters jordebok var en hundratt det samma som 100 osmundar (28,3 kg).

I andra sammanhang kunde det gå 120 osmundar på en hundratt.

Ett fat var 6 hundratt (169,8 kg).

Källa: Varnhem – från järnåldersgård till klosterstiftelse

Människan är i grunden lat och vi har en evolutionärt främjad motvilja till att löpa, om vi inte absolut måste.

Varför springa om inget jagar oss???

Daniel Lieberman utvecklar sina tankar i boken Träningsparadoxen.

https://www.adlibris.com/se/bok/traningsparadoxen-varfor-vi-mar-bra-av-fysisk-aktivitet-men-helst-vill-slippa-trana-9789127819399?gclid=EAIaIQobChMI1uO_3Iqb-AIVA49oCR38pwP0EAAYAiAAEgK0yvD_BwE

https://www.svd.se/a/395end/lieberman-bevisar-det-vi-redan-visste

Genom sina studier av naturfolk kan Lieberman konstatera att det inte finns några jägare/samlare som tränar för skojs skull. Springer gör man för att jaga villebråd, hela dagen går åt till att samla mat och blir det tid över vilar man – vår naturliga instinkt är att vila så mycket vi kan. Detta är träningsparadoxen.

Liebermans upptäckt är att den bästa motionen är att träna lätt, men hela tiden: flyga upp från kontorsstolen allt som oftast, inte ta ut sig fullständigt, men heller inte säcka ihop. Så lurar man sin lata kropp – som annars vill ligga still så länge mat finns på bordet.

Och det var inte en dag för tidigt!!

Vi svenskar ha fått bidra med mångmiljardbelopp, även vi som aldrig någonsin flyger.

Nu är det slut på gamla tider. Nu är det färdigt inom kort.
Snart går SAS i himlen in.

Sankte Per står och väntar. Gaten står vidöppen.

Emma Frans: SVT:s kärleksexperter är dömda att misslyckas:

Kritiken har rasat mot SVT:s program ”Gift vid första ögonkastet” som många ändå blivit smått beroende av. Matchningen var usel, sägs det. En ny studie har överraskande svar på hur en idealpartner ska vara och agera.

https://www.svd.se/a/oWo8aj/emma-frans-kritiken-mot-svt-s-gift-vid-forsta-ogonkastet-fortsatter

Dokusåpan ”Gift vid första ögonkastet” går ut på att två vilt främmande människor som matchats ihop av en expertpanel ingår äktenskap redan vid sitt första möte. 

Men en forskningsstudie har visat att deltagarna i denna inte hade någon som helst ökad benägenhet att bli romantiskt intresserade av personer som överensstämde med deras på förhand bestämda idealpartner.

https://journals.sagepub.com/doi/full/10.1177/08902070221085877

Deltagarna var mer romantiskt intresse av personer som de trodde var intresserade av dem, men också av dem som gav blandade signaler, alltså växlade mellan att visa intresse och vara ointresserade.

Vägen till någons hjärta går således genom att blanda hopp med osäkerhet.

Det är ytterst svårt att på förhand förutsäga vilka personer som kommer att falla för varandra. Vi vet inte ens själva vad vi vill ha. Sannolikheten att två främlingar skall inleda en romantisk relation med varandra är väldigt liten och det är i stort sett helt meningslöst att försöka para ihop två främlingar.

Fyra helsidor i dagens NLT ägnas åt den till synes grava misskötseln av två välkända krogar i Skaraborg – Idas Brygga i Karlsborg och Sjöterassen i Mariestad. Även Mariestadstidningen och SLA publicerar artiklarna.

Moderaternas starke man i Lidköping, Rasmus Möller har varit inblandad i det som timat. Inledningen av hårdgranskningen:

Två krogar i Skaraborg har utpekats för ekonomisk misskötsamhet.

Ett av bolagen förlorade sitt serveringstillstånd och blev vräkt från hyrda lokaler. Det andra ligger i tvist med företag och har haft mängder av betalningskrav hos Kronofogden.

NLT har granskat verksamheterna och funnit att Rasmus Möller (M), oppositionsråd i Lidköping, har haft ett betydande inflytande i båda bolagen.

Jag vill verkligen berömma dessa moderattidningar för deras stenhårda granskning av dessa båda krogars öden och äventyr, inte minst pga att en högt uppsatt moderatpolitiker tycks ha varit delaktig i krogarnas skötsel.

Jag brukar kika in på Apelvikens webbkamera någon gång varje dag. Idag möttes jag av en överraskning:

Eftersom Morgan Johanssons framtida öde kan komma att avgöras med ett snurrande på lyckohjulet (iscensatt av den fasansfulle folkförföraren från Sölvesborg) känns det som att det änna kan kvitta med Hassans Tivoli.