https://sverigesradio.se/artikel/jordbruksmark-i-knivsta-kan-bebyggas-skapar-oro-hos-lantbrukare
Och för någon månad sedan framförde jag liknande tankar i två skånska dagstidningar:
Diana var en konservfabrik som startades i Varnhem under kriget. Det var ont om det mesta, inte minst om kött.
Det var således inte särskilt svårt att saluföra konserver som påstods innehålla skogsfågel och vildand.
Vad kunderna inte visste var att skogsfågeln och vildänderna främst bestod av kråkor, kajor, skator, skogsduvor, måsar och annat som var lätt att fälla.
Fabriken skall ha legat i korsningen mellan Broddetorpsvägen och järnvägen. Direktören titulerades löjtnant och påstods ha tjänstgjort i Främlingslegionen, frun var fransyska.
Kunderna började klaga över att innehållet var tranigt, utan minsta viltsmak. Icke heller smakade det fågel!! Dessutom var konserverna dyra!
Det blev rättegång och fällande dom. Marknadsföringen ansågs vilseledande. Det handlade även om jaktbrott och grävlingar bjöds ut som stekt skogsvilt eller kalops på älg och rådjur!
Huvudsaklig källa (sidan 20): https://www.vastgotalitteratur.nu/wp-content/uploads/2009/10/4-14-västgöta.pdf
I värsta fall kan det faktiskt sluta så illa.
Som väl är är Lidköpingsborna bra på att klaga:
Jag blev själv inspirerad när artikeln dök upp och skickade därför skyndsamt ett klagomål till kommunen – via den app som finns tillgänglig för ändamålet.
Mitt klagomål handlar om ett trappräcke på Strandpromenaden i Furuhäll – ett räcke som har suttit löst förankrat i minst ett år. Precis när man skall kliva ned från det nedersta trappsteget svajar räcket iväg – utåt (förutsatt att man använder sig av detta).
Är man till åren kommen kan det sluta riktigt illa och klivandet på ålderstrappan kan få ett abrupt slut.
Den här artikeln i Bulletin of the Atomic Scientists har någon vecka på nacken. Antalet fall har ökat sedan den skrevs men huvudbudskapet lär bestå:
How big of a deal is monkeypox?
https://thebulletin.org/2022/05/how-big-of-a-deal-is-monkeypox/#post-heading
Budskapet: The virus won’t cause another COVID-19-style pandemic.
Fynd gör man helst i naturen. SLU och Artdatabanken/Artportalen hjälper oss på traven.
Till dags dato har över 91.000.000 fynd gjorts, utan minsta tillstymmelse till billiga SALE-plakat.
Det är via Artportalen allmänheten kan rapportera invasiva arter. Själv har jag (bland annat) anmält förekomst av parkslide (ett mindre trevligt fynd).
Etta i kommunrankingen blev, liksom förra året, Malmö. Skåne tog hem alla topplaceringarna med Lund på andra plats och Helsingborg på tredje.
https://www.hallekis.com/xx220529-dagens.htm
https://www.hallekis.com/xx220529a.htm
Ett tips är att ta med cyklarna på tåget till Hällekis för att sedan cykla tillbaka till Lidköping (och andas in doften av ramslök).
Förslagsvis väljer man den mindre vägen förbi Hönsäters Kapell, Hellekis säteri, Råbäck, Trolmen, Hjämsäter och Blomberg.
I höjd med Blombergs station svänger man ner mot hamnen och när backen tar slut följer man den lilla väg som går utmed kleven, i riktning Lidköping
För den som innehar seniorkort kostar det ingenting att åka med tåget från Lidköping till Hällekis. För en vuxen som saknar sådant kort går resan på 35 kr. Ungdom (7-19) betalar 26 kr.
Cyklar tas alltid med gratis (i mån av plats).
Det hade inte varit något vulkanutbrott på Reykjanes sedan Snorre Sturlassons tid, omkring år 1240. Men den 19:e mars 2021 brakade det loss.
Och nu kan det vara dags igen:
I den utomordentligt intressanta boken ”Varnhem – från järnåldersgård till klosterstiftelse” omnämns två av de gårdar min mormor och morfar brukade.
Först Ulunda (innehåller det hedninska gudanamnet Ull; bynamnets historiska källvärde ligger inte minst i att guden Ull inte längre dyrkas i en lund på platsen) som de brukade från mitten av 1930-talet fram till mitten av 50-talet:
Jag har funderat på vad som hände med alla de forntida mynt som dök upp i samband med plöjning på Ulunda. Jag såg dem senast på 1960-talet.
Båltorp tog mormor och morfar över efter att ha lämnat Ulunda. Gården är fortfarande i släktens ägo:
Rättardömen tillkom efter beslutet att övergå från storgårdar till landbogårdar. För varje rättardöme fanns en rättare (Båltorps rättardöme hade sju gårdar). Vi kan förutsätta att rättaren brukade en landbogård. Rättarens uppgift var att tillse att bönderna fullgjorde sina förpliktelser
Att det fanns laboratoriepersonal på 1300-talet (på Varnhems kloster??) väcker förvåning. Urinens färg antyder förekomst av hematuri, eller som när den som har skrivit detta inlägg har druckit sin rödbetssaft, vilket han gör varannan dag:
Axvall återgår på Afsavall – som innehåller en fornspråklig motsvarighet till västgötamålets afse, liten bäck.
Varnhem kan ha med värn att göra, en försvarsanläggning med syfte att skydda den viktiga färdleden över Billingen. Men varn kan även syfta på ånamnet Varna eller syftande på grus- och sandmark.
Billingen kommer av billing – tvilling. Berget har som bekant två skilda huvuddelar, Nordbillingen och Sydbillingen.
Den som är intresserad av föreningens böcker eller söker medlemskap – kolla här: https://www.vastergotlands-fornminnesforening.se/tidskriften%20new.html
Jag har redan ansökt om medlemsskap, 125 kr för ett helt år.
I onsdags besökte vi Fornborgen Gåseborg i Järfälla. Idag var vi på Agape Second Hand. Och vad finner vi där om inte en av Västergötlands Fornminnesförenings allra senaste Tidskrifter!
Det har gått några år sedan jag lämnade föreningen men med Tidskriften i min hand, och efter att ha bläddrat i denna, är det inte uteslutet att medlemsskapet återupprättas!
