De ukrainska barnen sprängs i atomer

Vi såg precis på Rapport en kvinna som hade förlorat ett av sina små barn under ett ryskt bombangrepp.

Är vi så ryggradslösa vi män så vi inte vågar ta på oss uppgiften att likvidera den Hitlerlike djävul som härskar i Kreml? Han lär gömma sig i en bunker i Uralbergen, eller i en dylik i Sibirien.

Och är det verkligen ok för omvärlden att inte gripa in utan bara titta på när tusentals dör och miljoner och åter miljoner lider alla helvetes kval?

Är inte ett sådant (brist på) agerande ett skräckexempel på en gigantisk etisk härdsmälta? Går det att skylla från sig med ”då är kärnvapenkriget ett faktum”?

Wilderäng hjälper oss att hitta fanskapet:

18:31 Eventuellt får jag backa på att Putin gömmer sig som en råtta i Uralbergen. Det kan handla om en bunker i Altaibergen i Sibirien, i anslutning till hans lilla datja, som hittas här. Om någon kompetent och tålmodig i fjärranalys kan hitta en väg som leder fram till själva bunkerkomplexet så lämnas det som en övning åt läsarna. Utifrån hur svenska nedlagda platser kan se ut så kan det t ex finnas fyllen där man dumpat utsprängt berg i närheten, om man inte dumpat detta i en flod. Det bör också finnas parkeringsplatser och grindar med säkerhetskontroller utanför, utifrån hur motsvarande anläggningar ser ut i t ex USA. Själva datjan uppfyller alla kriterier – inhängad, säkerhetsvakt, dubbla helikopterplattor, eget vattenkraftverk ser det ut som, men vad som saknas är en ingång till berg som ligger som närmast en kilometer bort.Flera anläggningar på området är för övrigt särskilt inhägnade. Guld för fjärranalytikern att identifiera.”

Borde vi inte gå man ur huse, alla vi män i den civiliserade världen, särskilt som det pågår ett folkmord?

Och ingen skall försöka komma undan med att hen är pacifist.
Ity sådana ställningstaganden faller inte i god jord när barn mördas.

ICA – oligarkerna

Sverige har sina egna oligarker: https://www.svd.se/storsta-ica-handlarna-har-aktier-varda-2-miljarder

Artikeln har några år på nacken. Men det innebär bara att oligarkerna har hunnit kamma hem ännu mer av de stackars kundernas pengar.

Vad har de här handlarna gjort för att förtjäna dom här pengarna?
För vissa har det räckt i stort sett med att man var född rätt år och sommarjobbade på rätt butik.

Bloggaren handlar hellre på COOP eller Willys. Då slipper han att göda Krösus Sork och hans kumpaner.

Bloggaren gillar inte dystergökar vad gäller kriget i Ukraina

Här har vi en av dem:

https://www.svd.se/ukrainsk-expert-tror-sverige-ar-ryskt-mal

Försvarsmakten bedömer i nuläget risken för ett väpnat angrepp mot Sverige som låg, men att ingenting kan uteslutas. När SvD frågade experter om scenarier som innebär att Sverige kan dras in i en konflikt med Ryssland framhåller flera av dem att ett sådant händelseförlopp troligtvis är kopplat till Putins intresse för Baltikum. Sannolikheterna för ett sådant scenario är dock ytterst svårbedömda – vilket experterna också påpekar.

Andrey Buzarov är dock säker på sin sak: 

– Jag tror att Sverige är ett av Rysslands mål. Om man vill destabilisera Baltikum måste man destabilisera Sverige – inte Litauen eller Lettland. Sverige är ett stort land med många försvarssamarbeten. Därför ser Ryssland Sverige som en rival, säger Andrey Buzarov.”

Staten Washington med storstaden Seattle har en enorm kärnvapenarsenal

Vår ena dotter med familj har bott i Seattle i många år men bor nu i Sverige. Frågan är var det är minst riskfritt att bo om hotbilden eskalerar ytterligare.

För vår egen del står den lilla Toyotan mest stilla. Men den är fulltankad, redo för en färd mot nordväst. Det är bara att hoppas att norrmännen släpper in oss…

Läs artikeln i Seattle Times:

https://www.seattletimes.com/seattle-news/times-watchdog/what-russias-nuclear-escalation-means-for-washington-state-home-to-the-globes-third-largest-atomic-arsenal/

Fullmaktslagarna ger regeringen full makt över oss medborgare. Hundar och hästar utgör inget undantag.

https://www.svd.se/det-har-kravs-av-dig-om-kriget-skulle-komma

Hämtat ur artikeln i SvD:

Att utlysa det som på fackspråk heter skärpt eller högsta beredskap kräver ett regeringsbeslut. Ett sådant beslut förändrar maktfördelningen i hela landet. Beslutsvägarna kortas. Regeringen kan under vissa förhållanden överta en del av riksdagens makt.

En beredskapshöjning kan liknas vid att regeringen får en helt ny verktygslåda, med skarpare och kraftigare verktyg än man annars har. Framförallt finns där en uppsättning fullmaktslagar som inte kan användas annars.

Om höjd beredskap införs får regeringen mandat att välja vilka fullmaktslagar som ska användas. Saknas det personal inom en viktig samhällssektor kan tjänsteplikt införas. Behövs det maskiner, bilar, lagerlokaler eller drivmedel kan regeringen istället fatta beslut om att förfogandelagen ska börja gälla. Uppstår det matbrist finns ransoneringslagen. Krigshandelslagen begränsar vilka varor som får importeras eller exporteras, och lagen om undanforsling och förstöring tillåter förstörelse av värdefull egendom som annars kan falla i främmande makts händer.

Allmän tjänsteplikt hör till de åtgärder som kan få störst inverkan i mångas vardag. Få är medvetna om att den fullmaktslagen finns, den har aldrig använts. Arbetsförmedlingen kan då anvisa arbete. Alla mellan 16 och 70 måste ställa upp. Vem som handplockas avgör således Arbetsförmedlingen och staten kan tvinga dig att gå till jobbet och straffa dig om du stannar hemma. 

Förfogandelagen innebär att staten kan ta din bil om totalförsvaret behöver den. Har du lagt mycket pengar på en stor fyrhjulsdriven stadsjeep med extra lastutrymme? Då ökar antagligen sannolikheten för att den kan behövas. Både hundar och hästar kan beslagtas vid behov. Det är totalförsvarets behov som styr, inte individens.

Allas våra öden är avhängigt hur denna kamp slutar


Den här utmärkta Understreckaren i SvD borde läsas av alla. Några utdrag:

Kriget i Ukraina har blivit en skådeplats för kampen mellan ont och gott, menar den ryska författaren Maria Stepanova i denna essä, skriven exklusivt för SvD. ”Allas våra öden − inte bara Ukrainas och Rysslands − är avhängigt hur denna kamp slutar.”

Detta orättfärdiga krig mot främmande land, med alla övergrepp och offer, förs av angriparen enligt logiken i ett konstverk − en film eller en bok − i vilken hela handlingen bestäms av upphovsmannens vilja att bestämma. Det är bara det att boken är skriven av en usel författare, och det i dubbel bemärkelse: endast en usel människa och en usel författare är så likgiltig för sina karaktärer. Han struntar i om de lever eller dör, han struntar i deras önskningar och behov, och han är inte det minsta beredd att tillerkänna dem någon som helst frihet. Allt han bryr sig om är det egna författandet, att få bekräftat att det är han som bestämmer, att han har kontroll över texten och handlingen. 

Det är vad Vladimir Putin är upptagen med just nu – han söker bekräftelse på sin egen förmåga att styra, och han gör det i ännu ett försök att skriva om Ukrainas och Europas historia, att förändra vårt nu och bestämma vår framtid. Han försöker dra in Ukraina, Ryssland, Europa och världen (alla vi som nu och nu igen förnyar våra nyhetsflöden) i en riktigt dålig bok som han själv håller på att skriva. Han räknar med att det är i den boken vi ska leva från och med nu. Han vill vara allas vår författare, vårt manus upphovsman, den som vet hur våra liv ska förändras till det bättre.

Det som pågår nu utspelar sig inte enbart på de verkliga ukrainska fälten och i de ukrainska skyddsrummen utan också på ett symboliskt plan.

Det må låta högstämt, men idag är Ukraina skådeplatsen för en kamp mellan ont och gott. Allas våra öden − inte bara Ukrainas och Rysslands − är avhängigt hur denna kamp slutar.

Ibland finns det ingen att tala med på andra sidan, i stället för en samtalspart finns bara ett ogenomträngligt mörker som till varje pris tänker driva igenom vad det har föresatt sig.