Författare: bengan

Ryttarna måste väckas

Man skulle vilja trycka på medvetandets OFF-knapp i mitten av oktober och få hjälp med att trycka på ON när våren börjar nalkas.

Ungefär så uttryckte sig en äldre man som vi mötte på Strandpromenaden häromdagen. Givetvis höll jag med. Mörker är ingen höjdare för min själ. Icke heller för den (ännu) äldre mannen.

Men vi fick en trevlig pratsund även om andra vandrare kom oss lite väl nära där på trappavsatsen i Furuhäll.

Dock finns det vissa ljuspunkter så här års. När löven väl har fallit kan jag ana den stora världen, världen där röda garnnystan mest uppskattas av små kattungar.

Vad jag ser med mina falkögon (och ännu bättre med hjälp av de av Glenn på Karviks nyutprovade glasögonen) är Mösseberg, mitt hemmaberg.

Den som inte ser Mösseberg på fotot uppmanas att beställa tid hos sin optiker.

Men skall sanningen fram var svårmodet lika stort under uppväxten. På den tiden ingav åsynen av Ålleberg hopp under mörka dagar.

Flera berättelser handlar om de sovande krigarna (ryttarna) i berget som vid orostider skall komma ut och beskydda folket.

Istället för att trycka på OFF-knappen borde jag hoppa på bussen, byta i Skara och Falköping för att sedan kliva av Tidaholmsbussen vid infarten till Hokällan.

Uppdraget är självklart. Det gäller att skaka liv i de tusentals ryttarna. Mannen i Vita Huset är helt från vettet. Så det är till att agera skyndsamt, detta innan vår tids Hitler har satt världen i brand.

Den som vill veta mer om Ålleberg och dess ryttare kan googla efter denna utmärkta sammanställning:

Klicka för att komma åt ryttarna.pdf

Anna Ångström på SvD Kultur presenterar en riskfylld och en mer riskfri miljö

”Frisk luft genom munstycken riktade ner från taket reducerar kraftigt risken för att utsättas för små droppar som flyger runt i luften.”

”Flera studier visar att högt tal, sång och skrik ökar förekomsten av droppar i luften. En stilla undran är därför varför vissa krogar – en bransch som ännu får hålla öppet – alltjämt spelar hög musik. De senaste veckorna har jag besökt två etablissemang med hög volym på såväl musik som ambitionsnivå i köket. Serveringspersonalen såg sig tvungen att luta sig över de glest placerade gästerna och hojta fram beskrivningar av miraklen på faten.”

Utifrån denna kunskap tänker bloggaren att det torde vara relativt riskfritt att sitta på tåg och bussar som ju ofta har ett friskluftintag ovanför passagerarens huvud.

Vad gäller krogmiljöer är det säkrast att bli hemma. Det är inte bara det höga ljudet som är riskfyllt. Även de etylhaltiga drycker som serveras bidrar till en okontrollerad smittspridning.

”The first casualty when war comes is truth” …

Att ta lokalbussen till Närhälsan Guldvingen var fullständigt ofarligt. Men att ta sig in respektive ut från vaccinationslokalen var förenat med vissa risker.

Det var inte bara vaccinationsbenägna individer man samsades med i utrymmet innanför entrén. Där sprang även apotekskunder och patienter som skulle till Närhälsan av andra skäl än vaccination.

Men själva sticket var inget att oroa sig över, och upplägget var rationellt. Hela 24 injektioner varje timma hanns det med!

Vaccinet innehöll fyra komponenter, något som är vanligt i USA men ganska nytt i vårt land.

På bussresan satt jag och tänkte på situationen i USA under president Trump. För att föreställa sig känslan för en sann demokrat att behöva betrakta det som nu sker måste man nog gå tillbaka till situationen i Tyskland åren före Andra Världskriget.

Några dårar har till och med nominerat Trump till Fredspriset.

Bakom nomineringen står Sverigedemokraterna och högernationalistiska politiker från tio andra länder.

– Ingen ärlig bedömare kan förneka den enorma insats som han har gjort för en fredligare värld, säger Mattias Karlsson (SD).

Jag vet en lämpligare utnämning för Trump, den som Världsmästare i att ljuga.

Reflektera gärna över denna sanning:

”The first casualty when war comes is truth” …

Inte ens frekventa injektioner av ett sanningsserum skulle rå på den livsfarlige lufsen och storljugaren Donald Trump.

En drogberoende befolkning

Det måste vara något galet med vår kommun. Behovet av att döva centrala nervsystemet med alkohol och andra droger tycks omättligt.

Lidköpingsnytt lade ut dessa siffror häromdagen, baserade på fynd i avloppsvattnet i reningsverket under ett dygn i slutet av maj innevarande år:

Cannabis 806 doser

Kokain 71 doser

Amfetamin 9 doser

En anledning till det stora drogsuget kan vara att Lidköping är en sjöfartsstad.

Under studietidens praktik var Lidköping klart överrepresenterat bland patienterna på avd 4A och 4B på dåvarande Falbygdsklinikerna. Många var sjömän, ett riskyrke vad gäller alkoholmissbruk. Andra sådana yrkesgrupper är anställda inom Hotell – och restaurangbranschen och även journalister.

De fick sitt Heminevrin, sina B-vitamininjektioner och sitt Antabus och de fick möjlighet att äta upp sig innan det var dags för utskrivning. Men de var snart tillbaka igen. Ett hopplöst kretslopp.

Ibland snöar jag in på vissa ämnen. Just nu är det den gravt personlighetsstörde och för mänskligheten livsfarlige Donald Trump, och i viss mån även drogförhärligandet i vårt samhälle.

Miljöfrågorna finns och har alltid funnits med på min agenda. Där går ingen säker, allra minst jag själv och mitt eget leverne. Cirka 100 liter bensin per år är en tung börda att bära, 200 för oss båda. Det finns anledning att skämmas. Man får ursäkta sig med att förbrukningen av flygfotogen är obefintlig.

Folknykterheten får sig ett lyft

Mitt engagemang för miljöfrågorna är minst 50 år gammalt, och det har inte blivit mindre med åren.

Vad gäller fördelarna med ett nyktert leverne kom den tanken något senare.

För någon vecka sedan undrade jag varför renoveringen av IOGT’s skamfilade lokaler inte har blivit av. Men idag möttes jag av den här uppmuntrande synen:

Mitt engagemang i IOGT har begränsat sig till godis och korvförsäljning i innebandylaget Junis i Hässleholm. Där får barn och vuxna lära sig att alla skall få vara med, oavsett kön eller förmåga. Någon toppning av laget var det aldrig fråga om. Och de som tittar på är gudskelov helt nyktra.

Sådant glädjer den som brukade få stå och titta på när klasskamraterna spelade handboll och fotboll.

Dvs en form av mobbing som fortfarande lär förekomma i de idrottssammanhang där ledarna inte har barnens och ungdomarnas bästa för ögonen.

Man vinner ingen seger i andens vapenlekar mot den som förnekar att någon ande finns

Som Pär Lagerkvist skrev den gång odjuret var tyskt:

Blott dåren tror det goda

ej fötts att bära svärd,

om ondskan än må bloda

och söla ner en värld.

Var viss! Om du ej värna

nu vill din tro i strid,

skall ingen morgonstjärna,

inviga en ny tid.

Så skrev Pär Lagerkvist när han sa farväl till pacifismen, när Hitler och hans djävulska anhang hotade den fria världen.

Så måste vi tänka även nu när vi skall ta i tu med de radikaliserade islamisterna.

Det är inte ofta jag håller med Ivar Arpi. Men den här gången gör jag det (se hans ledare i SvD 4/11).

Våra barn har rätt att växa upp i fred och frihet. Våra barn förtjänar en framtid. I den finns det varken plats för radikaliserade islamister eller mördarklaner från våra förorter.

Vilken vuxen man eller kvinna väljer att bara titta på när en barbar rusar in i en kyrka och halshugger en åldrad, bedjande kvinna?