Ebba Brahe

Den som tror att det är en baggis att ta färjan mellan Gränna och Visingsö har anledning att ändra uppfattning:

Det kan till och med vara en granne som är kapten på färjan när filmen tas. Men så hade han ju också lång erfarenhet från de stora världshaven.

Från Jordemoder till Vattenland och Trätornas träsk

De senaste dagarna har jag ägnat åt att läsa den intressanta boken ”Kläda blodig skjorta”. Boken är skriven av Maja Larsson och nominerades till Augustpriset och Årets Fackbok 2022.

Bokens innehåll bygger till en inte ringa del på det som landets barnmorskor har skrivit i ”Jordemodern”, från 1880-talet och fram till nutid.
https://storage.googleapis.com/barnmorskeforbundet-se/uploads/2022/11/Jordemodern-Nr-8-dec-2022-innehall.pdf

Men nu är det dags att ta sig an Vattenland, skriven av Bo Landin och Lennart Henrikson.


Avsnittet om Trätornas träsk ser jag fram mot att läsa. Jag vet hur det är att stäcka hö bland bromsar och blinningar på det som en gång i tiden gränsade till en icke utdikad Hornborgasjö.

Nutid ovan, dåtid nedan.

Svinhugg går igen

När jullovet var slut fyllde mormor Lisa år.
Hon föddes den 10:e januari 1891.

Här ser vi henne på ett klassfoto från skolan i Velinga. Magistern ser ut att vara illa åtgången.

Svinhugg går igen.

Kalla händer härskar i Regionens hus i Skövde

Det är i den här anskrämligt fula kåken de sitter (se länk), horderna av Regionbyråkrater, individer som aldrig vidrör en sjuk och som hellre åker bil än nyttjar Västtrafik. Så har de ju också ett helt parkeringshus vägg i vägg med sin arbetsplats.

https://www.vgregion.se/om-vgr/regionens-hus-skovde-och-goteborg/regionens-hus-skovde/

Och det är förmodligen i den kåken många av de beslut bereds som gynnar Skövde, och samtidigt missgynnar Lidköping och trakterna däromkring, både vad gäller sjukvård och kollektivtrafik.

Det är således hög tid att vi knyter nävarna, alla vi som har varma händer.

Då kanske de börjar få kalla fötter, de där som inbillade sig att Skövde var allt du behövde.

Göingemetropolen

Falköping har alltid ansetts såsom varande en metropol av rang, men landets kanske mest kända metropol hittar vi i Göingebygden.

Svenskt barnafödande under 150 år


Att fadern ska vara med är numera självklart, och i och med 1970-talets innovation profylax fick han också en egen roll – som den stödjande.

Redan på 1950-talet hände det att fadern kunde få vara med, men så fort det blev ”äckligt” slängdes han ut.

Kvinnoläkaren Per Gustaf Cederschiöld, som i många år är ansvarig for barnmorskeutbildningen i Stockholm, ger ut en handbok för barnmorskor redan 1822, som trycks i nya utgåvor med jämna mellanrum fram till 1868.

”Handboken kan inte nog trycka på hur viktig barnmorskan är. Mamman och barnet, eller barnen, ska helt kunna överlämna sig i hennes vård och händer. Händerna ska i sin tur vara smala, små och fria från vårtor, sprickor och defekter. Kraven är höga: barnmorskan ska vara nätt i kroppen, eller åtminstone inte för grov, och hennes ansikte ska vara behagligt att titta på. Hon ska kamma sitt hår noga, sköta sin hygien, vara nykter och gudfruktig och absolut inte snusa: då kan finare fruntimmer uppleva henne som obehaglig. Hon ska inte pladdra, göra sig rolig på andras bekostnad eller vara slarvig. Kort sagt: barnmorskan ska vara något helt annat än forna tiders hjälpgummor. Hon ska vara utbildad, smart, fräsch – en representant för vetenskapen, staten, kanske hela släktet.”

Bloggaren sjunger förnöjsamhetens lov

December 2021 var elräkningen på 140 kr. När jag gick in på Storuman Energi och tjuvkikade på december 2022 var summan 270 kr. Och det skall vi nog mäkta med. Elchocken uteblev således!

Att leva enkelt (och förnöjsamt) gör gott, både för själ och plånbok.

När man slutar upp med att trängta efter nästa pryl, resa, karriärsteg eller nästa vad den nu vara månde – då får man tid att landa och fundera över vad som verkligen tillför värde i livet, och vad som gör en lycklig – på riktigt.

Åsa Nilsonne om psykiatrins förtrupper

I boken ”Radikalism och avantgarde” läser jag Åsa Nilsonnes essä om ”Psykiatrins splittrade förtrupper”:

1947 producerade USA fyrahundrafemtio tusen kilo barbiturater. De togs mest av personer som ville somna på kvällen eller känna sig lugnare på dagen. Men de visade sig vara vanebildande och den dödliga dosen låg farligt nära den terapeutiska. Fenemal och Mebumal är två läkemedelsnamn som dyker upp i skallen på mig (bloggaren). Det var läkemedel som var vanliga när jag (bloggaren) började min yrkeskarriär.

1957 börjar de stora mentalsjukhusen tömmas. Främsta skälet heter klorpromazin (Hibernal), en medicin som började användas storskaligt 1953. I jakten på ett bättre antihistamin att använda vid allergier har franska Rhone-Poulenc tagit fram en ny molekyl som provas som tillägg vid operationer eftersom den är lugnande och sövande. Man prövar den även mot smärta och oro hos svårt skadade. Två franska psykiatrer, Denier och Delay, testar medlet på oroliga psykotiska personer. Det visar sig då att det inte bara lugnar, utan även dämpar de psykotiska symtomen.

1963 kom ytterligare ett vetenskapligt genombrott: läkemedel som lindrar symtom vid schizofreni visade sig minska dopaminets inflytande i hjärnan. Synapsen kom i fokus.

1963 kom även det storsäljande preparatet Valium (diazepam). Den moderna människan skulle inte behöva vara orolig.

Oron och ångesten minskade, men det beroende som uppstod var inte att leka med! (Bloggarens kommentar).