Bengt Rahms blogg

En och annan bula får man allt räkna med, vare sig det handlar om ett stort tabberas i Katthult eller ett något stillsammare dylikt, t.ex. det som gick av stapeln i samband med firande av en 70-åring i det gamla ålderdomshemmet i Älghult!

Vad är det att leva ett gott liv? Går det att tänka sig att den livsstil som dominerar i välbärgade samhällen har negativa konsekvenser för andra saker än ­klimatet?

För själen, till exempel, som Elina Pahnke nyligen skrev om i Aftonbladet Kultur. Att ett annat sätt att leva inte nödvändigtvis skulle behöva innebära en förlust, utan tvärtom – att det finns ett annat, möjligt liv som innehåller mer njutning, mer skönhet.

Den brittiska filosofen Kate Sopers bok ”Post-growth living. For an alternative hedonism”: Samtidens fixering vid arbete och konsumtion, skriver hon, är puritansk och självförnekande. Den gör människor olyckliga, sjuka, stressade, desillusionerade och ensamma.

På Göteborgs-Postens kultur­sida skrev Mikaela Blomqvist nyligen om just Houellebecqs kort­roman ”Lanzarote”, där ett annat vanligt inslag i den samtida välbärgade tillvaron står i centrum: vardagsflykten i form av en semesterresa utomlands. Vad är det, frågar Blomqvist, som föder längtan att resa bort? Mikaela föreslår att den som söker en varaktig väg ut ur vantrivseln gör klokast i att stanna hemma.

För att bli lyckliga, menar Kate Soper, måste vi revolutionera vårt sätt att tänka på överflöd: om vi i dag lever med ett överflöd av saker, skulle vi i framtiden i stället kunna leva med ett överflöd av tid.

Då kunde också resandet, själva handlingen att förflytta sig, bli en källa till njutning. I ”På spaning efter den tid som flytt” skriver Marcel Proust om hur det väsentliga nöjet med en resa är att göra skillnaden mellan avresa och ankomst inte så omärklig utan tvärtom så djup som möjligt, ”att känna den i hela dess vidd”. (Vilket man verkligen gör om man som ansvarig för denna blogg föredrar att resa med tåg).

Kate Soper anför att det kan vara nog så omvälvande att resa ett förhållandevis litet geografiskt avstånd. Och i ett liv med mer tid än saker får känslan av att stå i förbund med världen utrymme att fördjupas.

Den långsamma livsstil Kate Soper beskriver innehåller givetvis också sorg och lidande. Alla liv gör det. Men man ska akta sig för att låta den olyckliga kärleken till sitt nuvarande sätt att leva stå i vägen för sökandet efter ett annat.

https://www.svd.se/a/v50GyX/ulf-kristersson-har-fel-om-klimatlivsstilen

Den uppfattningen delas av många, bl.a. skribenterna på dagens insändarsida:

Kommunen svarade mig på detta sätt:

Jag vill tacka alla som har gratulerat mig på födelsedagen!! Och några foton till har jag vaskat fram. Det är Anne, Jakob och Johan Philip på Vidinge Gård som har tagit dem. Först några hågkomster: Min mamma brukade ofta säga att ”nu är vi hemma med halmen”. Och det vi faktiskt, Anne och jag. Min pappa sa istället, och alltför ofta: Sträck på dig Bengt!! Du kan ju inte se ut som en hösäck!! Det är upp till betraktaren att avgöra om detta krav är uppfyllt, men jag brukar göra mitt bästa! Sista fotot visar några som verkligen älskar hö.

Men någon cowboy är han då rakt inte!!

Vindkraftverk är det ultimata när det gäller dolda kostnader och miljöförstöring. Ett modernt vindkraftverk väger 1688 ton och innehåller 1300 ton betong (fundamentet), 295 ton stål, 48 ton järn, 24 ton glasfiber och de sällsynta jordmetallerna neodyn, praseodyn och dysprosium. Också 1000 liter hydraulolja behövs. Varje blad väger 40 ton och håller kanske 15-20 år, sedan måste de bytas ut. Det går inte att återvinna dessa blad.

Tyvärr dödar vindkraftverk fåglar och flygande insekter. Den energi och de resurser som går åt att bygga dessa verk är troligtvis mer än den energi de kan leverera. Varje verk måste stå på avstånd från sina grannar, cirka 1 kvadratkilometer behövs per enhet. Detta betyder att en ”park” om 10 verk kräver cirka 1000 hektar mark. Lägg sedan till kostnaderna för marken, breda vägar, kabelarbeten för anslutning till elnätverk

Det kan finnas plats för dessa tekniker, men man måste se bortom myten om nollutsläpp.

Återigen: Ny teknik räddar inte Jorden. Men enkelt leverne kan göra det!

Älghultsälgen kommer egentligen från Finja i Hässleholm. Och räven har fått en liten Majlis bakom örat:

Den som inte vet vad hult i ortsnamn betyder får reda på det här, med hjälp av Institutet för språk- och folkminnen:

Ordet hult motsvarar formellt tyskans Holz ’trä; ved’. Den grundläggande betydelsen i ortnamn är sannolikt helt enkelt ’skog’ (oavsett storlek, trädslag eller användningsområde).

Denna innebörd är fornspråkligt väl belagd genom flera medeltida namn på stora skogsområden. En senare framförd mening är att ordet också kan ha en mer speciell betydelse, nämligen ’skottskog’, dvs. skog där träd huggits ned eller beskurits kraftigt för att stimulera skottbildning för lövtäkt.

Det stora antalet medeltida bebyggelsenamn på hult i tidigare obebyggda skogsområden talar för att namnen i stor utsträckning har avsett nybyggen i skogsmark. Det finns ett litet antal namn som kan föras tillbaka till vikingatid, men de allra flesta är medeltida.

Förlederna kan vara av varierande slag, såsom ord för vegetation (t.ex. Älmhult; älme ’alm(bestånd)’), ord för vilda djur (t.ex. Älghult), personnamn (t.ex. Råshult; mansnamnet Ragnvid), ord för kulturföreteelser (t.ex. Stenbrohult) eller adjektiv (t.ex. Fagerhult). Efterleden hult har dialektalt efter vokal i uttalet utvecklats till alt eller ilt. För vissa namn har detta även slagit igenom i stavningen.

Bebyggelsenamn på hult är vanliga i södra och mellersta Sverige, i synnerhet i Skåne, Småland, Halland och Östergötland.

Ett till hult bildat hylta ’liten skog’ är ovanligare i ortnamn och begränsat till Sydsverige.

På Vidinge Gård i Älghult är hela gänget samlat, förutom Luma som är hos pappa i Galicien.

I en skrubb uppe på vinden på Vidinge gård kan man göra vissa fynd.

Pensionatsbyggnaden var ursprungligen fattighus och sedan ålderdomshem. Det är möjligt att kommandoran ägnade sig åt egenvård.

Och sådan här godsaker höll nog kommandoran för sig själv.