Doktor Glas, Svarta ballader och En symamsells nattliga äfwentyr

Litteraturbanken ger oss möjlighet att helt utan kostnad ta del av äldre litteratur.

https://litteraturbanken.se

Hjalmar Söderberg, Dan Andersson och Victoria Benedictsson är några av de författare vars verk man kan ta del av.

Lärdagens Understreckare i SvD fördjupar sig i Litteraturbanken, under rubriken: ”Snart går hela 1800-talet att läsa på mobilen”. Och vad jag kan förstå ingår även litteratur från 1900-talets först hälft.

https://www.svd.se/snart-gar-hela-1800-talet-att-lasa-pa-mobilen

”Bryr sig någon om Sophie von Knorring? Några forskare, får man hoppas, och kanske ett fåtal läsare. Ska det talas svensk 1800-talslitteratur handlar det gärna om Strindberg, stor, stormande och död 1912. Han ligger där och blockerar allt som kom före. Det skulle han ha gillat. Även här skuffar han sig in, trots att dagens understreckare faktiskt ska handla om första hälften av seklet, då han inte ens var född.”

”I skrivande stund finns 3 000 verk från tiden utlagda och under de närmaste månaderna kommer ytterligare ett par tusen. Sammanlagt ska omkring 10 000 1800-talsverk läggas ut. Tanken svindlar. Många tryck är förstås korta, men här finns också romaner i flera volymer.”

Lockar inte böcker som Aurora Ljungstedts ”Hin Ondes hus” (1853) och Gustaf Hasselqvists ”En symamsells nattliga äfwentyr”?

En kram är en ensak, och absolut ingen dussinvara

I min barndom var kramar inte det som stod i centrum när jag hälsade på mormor och morfar (farmor och farfar var redan döda). Man tog i hand och tilltalade mormor och morfar respektfullt, med ”i”, en kvarleva från det gamla bondesamhället. Men ingen skall inbilla sig att kärlek och omtanke saknades.

Självklart längtar vi jättemycket efter att få krama våra barnbarn, men när vi möts handlar det ju om så oändligt mycket mer än detta.

Slår man på ”Efter fem” eller Rapport en dag som denna blir det ett rätt enfaldigt tjatande om kramar. Det är nog bara ”aprilväder” som kan tävla om uppmärksamhet. Måhända att det beror på att kramsnö icke kan uteslutas nu när våren har att tampas med senvintern.

Men tänk på att en kram är ingen dussinvara. Så låt gärna kramandet få vara en ensak för de båda som deltar i omfamningen.

https://www.synonymer.se/sv-syn/kram

Några av våra barncyklar fick en översyn idag, efter Carlssons utspel – ett gott exempel på hur kärleken till barnbarnen kan yttra sig

Att uppträda taskigt mot arbetskamrater – ett beteende som smittar

Länken går till en artikel i SvD som handlar om taskigt beteende på jobbet, ett beteende som tycks vara smittsamt.

https://www.svd.se/ohovligt-beteende-pa-arbetet-smittar

Artikeln bygger på en doktorsavhandling av Kristoffer Holm, publicerad vid Lunds Universitet

Ur artikeln i SvD:


”Otrevligt beteende på jobbet tenderar att sprida sig. Inte bara den som är utsatt påverkas utan även om­givningen, visar forskning. Små oförskämd­heter kan få stora konsekvenser.”

”Taskigt beteende på jobbet kan se ut på många sätt. Kritisera någons arbete inför kunder. Kommentera en kollegas förslag i raljant ton. Passa på att säga något nedsättande när andra arbetskamrater hör. Eller kanske komma ut med två kaffekoppar från pentryt och tydligt visa att det bara är en person man vill fika med.”

”Definitionen av ohövligt beteende är ett lågintensivt beteende där personer bryter mot normen på sin arbetsplats och beter sig respektlöst mot andra. Det kan vara ett sätt att medvetet skada en person, eller en omedveten handling. Exempelvis nedsättande kommentarer, att avbryta, låta bli att svara, vara nedlåtande eller ha ett avvisande kroppsspråk. Samma handlingar kan ingå i mobbning, men mobbning definieras som mer intensiva, upprepade handling som pågår under längre tid med avsikt att skada och där den mobbade hamnar i underläge.”

Om man själv har iakttagit ett ohövligt beteende är man mer benägen att vid ett senare tillfälle bete sig likartat.

Avhandlingen kan fås fram genom att söka på: Longitudinal Outcomes of Witnessed Workplace Incivility: a Three-Wave Full Panel Study Exploring Mediators and Moderators

Jag har själv varit taskig, särskilt mot de som har gjort narr av mitt engagemang för miljön. Då har jag gett igen, och det med skarp ammunition. Men när jag blir långsint kan samvetet göra sig påmint, måhända med all rätt.

Motorstaden lever upp till sitt rykte

Idag var det dags för byte till sommardäck. Men när vi kom fram fanns Toyota inte kvar på den vanliga platsen. Vi frågade oss fram och fick veta att företaget hade flyttat till lokaler i den så svårt skövlade Kartåsskogen, och blivit granne med Lidens blommor.

Men inte ett endaste träd var sparat runt Lidens och bilaffären. Det fanns inte ett enda grässtrå. En mer deprimerande miljö att inhandla växter i torde vara svår att hitta i civiliserade trakter.

Hur tänkte blomsterhandlaren? Hur tänkte kommunen? En hållbar kommun…

Och vi som hade planerat att promenera till Coop under den tid däckbytet utfördes fick nu bli kvar i bilhallen.
Det är nämligen långt till Änghagen från det nya handelsområdet och där finns varken cykel- eller gångväg att tillgå. Hållbart?

Motorstaden gör sannerligen skäl för namnet.

Sedan däckbytet för fem månader hade vi kört 52 mil, dvs 10 mil i månaden. 2 av de milen gick åt till att utföra dagens skifte till sommardäck.

Om vi uppe i Stenhammar lever något så när hållbart är det upp till andra att avgöra.

Hitler på spåren

Förra året fick jag ta över en stor samling böcker från en granne till ett av våra barn. Vid dagens bokbläddring gjorde jag en upptäckt. Ett av de lok som beställdes till Roslagsbanan från tyska Siemens under kriget fick numret 53, men kallades mest för Hitler.



Att Hitler numera är skrotad (efter att ha kört på en lastbil) beklagas sannolikt endast av de med brun partibok.

F-loket (SJ-brunt) på översta fotot är byggt av svenska ASEA. Bolaget hade faktiskt en svastika som logotyp, något som bolaget övergav när Hitler och hans hejdukar tog svastikan som symbol för den fasansfulla nazismen.

Lumpna göteborgare

De göteborgare som sniker åt sig hallänningars vaccindoser tycks lida av någon form av antisocial personlighetsstörning.

Men hur bär de sig åt, dessa uslingar?

Går jag in på min vårdcentral möts jag av detta budskap:

Inte ens en skarabo kan smita före mig på Guldvingen, förutsatt att hen inte har listat sig här.

Hur man bär sig åt för att sno åt sig en vaccindos i en annan region, det övergår mitt förstånd. Har rötäggen från ”Götet” hjälp av hackare från ryska GRU?

Om nu en hallänning skulle avlida pga att denne inte hann få vaccinet i tid pga att någon från VG-region smet före – vilken typ av brottsrubricering är då mest lämpad?

Nämenallvalittalat

Fråjan e la i vanli årning va sôm e vässt – sexualdrefta elle kôntinentaldrefta.

Så står det att läsa i Peter Törnqvists säregna roman ”Kioskvridning 140 grader”. Boken är fylld av egenuppfunna ord, språklekar, humor, glödande poesi och mästerliga naturskildringar.

Kristendomen råder i Westra Härad och skrämmer vettet ur en och annan unge med sin helveteslära.

Vid ett ”stôllamöte” i Lummaskede församlingshem talar en ditrest göteborgare om uppståndelsebenet, det ben i kroppen som skall utgöra grunden för den nya kroppen på Yttersta dagen. Benet kallas luz eller semen resurrectionis, uppståndelsefröet. Det lär ska sitta i ryggraden. Eller så ligger benet mellan kotorna, eller i korsbenet, eller om det är i själva stjärtbenet. Här krämtar prosten nervöst och byter rövhalva i stolen.

Den enda uppståndelse ja tror på ä levanet på kreatursbacken i Lummaske maarken, var en av kommentarerna efter stôllamötet.

Förmodligen blir de som läser dessa rader ur denna burleska skildring avskräckta – men för mig är boken en ren njutning!! Men därav skall ingen gå och inbilla sig att jag tillhör ateisternas dystra skara.

Undrar om inte kôntinentaldrefta är värst ändå: http://www.islandsbloggen.com/2021/04/fyra-nya-kratrar-i-vulkanutbrottet-i.html

Den som inte är så särskilt bevandrad i de dialekter som talas i trakterna kring Nässjö – rubriken lyder: Nej men allvarligt talat.