Bengt Rahms blogg

Osökt kommer jag att tänka på vad som väntade de elever som ”råkat” hamna på Waldorfskolan i Järna.

Det skulle nästan kunna beskrivas som en form av Skärseld.

Den som kan ta sig igenom betalväggen rekommenderas att läsa den här utmärkta kommentaren i SvD Kultur: https://www.svd.se/skolexperimentet-blev-flugornas-herre

I början av pandemin trodde Folkhälsomyndigheten och vissa experter att en stor andel av dem som smittas av coronaviruset inte får några symtom. Nu tyder det mesta på att nästan alla som smittas blir sjuka på något sätt.

Anders Tegnell sa så här till ”Ekot” i april förra året: Det kan vara upp till nio av tio som kanske inte har symtom som syns.
Den tidigare statsepidemiologen Johan Giesecke gick ännu längre, och hävdade i SVT några veckor senare att ”99 procent vet inte om att de har haft det”.

Men nu visar studier att så gott som samtliga (minst 96% enligt en undersökning) av de som smittats blir sjuka!

https://www.svd.se/ny-undersokning-nastan-alla-smittade-far-symtom

Kan det ha rört sig om (fatala) killgissningar?

Vår ena dotter har sänt oss ett poddtips. Och nu har vi lyssnat. Budskapet är att flockimmunitet är något som är mycket svårt att uppnå.

Det kan komma att ta flera generationer innan vi har uppnått något som kan liknas vid flockimmunitet.

I Sverige misshandlas många kvinnor av sina män.
Många män i vårt land röstar på SD.

Fyll i lämplig slutsats: ………………..

Begreppet syllogism härstammar från Aristoteles och är en metod att utifrån två premisser dra en slutsats.

Aristoteles syllogism räknas som en av det exakta tänkandets största triumfer. Begreppet ingick i gymnasiernas läroplan långt in på 1900-talet, så även i bloggarens.

En slutsats man inte kan dra utifrån de båda premisserna i inledningen är den att det bara är män som har invandrat till vårt land som misshandlar sina kvinnor.

Och det var egentligen just det jag var ute efter.

I kväll har vi sett första avsnittet av ”De utvalda barnen”, en granskande dokumentär om en sluten Waldorfskola, den typ av skola som har vuxit fram ur den antroposofiska människobilden. (Googla på Solvikskolan).

Det är en skrämmande bild man får av skolverksamheten. Det räcker faktiskt med att betrakta skolbyggnadernas arkitektur för att ana hur det kan kännas att befinna sig i ett gränspsykotiskt tillstånd.

Jag vet inte om flumsjukhuset Vidarkliniken i Järna finns kvar eller om staten äntligen har förbjudit verksamheten. Den vård som bedrivs där har utgått från de antroposofiska irrlärorna och den homeopatiska medicineringen som har givits måste ha varit totalt verkningslös.

Det kan vara bra att tänka på nästa gång du köper t.ex. russin. Står det Saltå kvarn på förpackningen så välj hellre ett annat märke. Annars riskerar du att supporta antrosoposofin med därtill hörande psudovetenskapligt nonsens. Att en del antroposofer inte ens vaccinerar sina barn säger väl allt om denna urknepiga ”sekt”.

Jag funderar på varför bilarna bara blir större och större. De påminner mer och mer om en deg som har jäst alldeles för länge.

Jag minns en gång när vi hade glömt en deg i skåpet ovanför kylskåpet. När jag gick upp 04.55 (jag gjorde det när jag jobbade) rann degen ner längs kylskåpsväggen. Början på den dagen var allt annat än bra.

Med denna ”överjästa”, smått makabra form kommer bilarna knappt in genom garageportarna och breddmåttet för parkeringsplatser har fått ökas med flera dm.

Men varför sväller då våra bilar så in i bomben? Beror det på att även de individer som sitter i bilarna har blivit större, eller är det för att kunna transportera ännu fler prylar, prylar som har inhandlats i en tröstlös jakt på materiell lycka.

Blir bilarna större kräver de mer bränsle. De blir även farligare vid kollision med andra fordon och de är rent livsfarliga för oskyddade trafikanter.

Antagligen finns det fler svar på denna min spaning. Ett sådant skulle naturligtvis kunna vara att storleken på bilen fungerar som en klassmarkör och att ägarens ego är under stark tillväxt.

Men då tänker jag att de som verkligen visar klass är de som lever enkelt, de som prioriterar den inre tillväxten, den som aldrig kan bli så stor så att den kan pösa över.

Näst största skräpkällan i haveN!!

Från Sveriges konstgräsplaner försvinner årligen bortåt fyra miljoner kilo gummigranulat Detta enligt en rapport som IVL Svenska miljöinstitutet 2016 lät göra på Naturvårdsverkets uppdrag.

Man tänker inte på hur stora volymer det är. Det finns planer som innehåller upp till 140 ton!!! granulat och en vanlig plan har omkring 60 ton, säger Mikael Olshammar, miljöteknikingenjör och gruppchef på IVL Svenska miljöinstutet.

Konstgräsplaner är den näst största potientiella källan till att plast- och gummipartiklar ökar i haven. Bara däckslitaget från våra bilvägar bedöms vara en större källa.

Den typ av granulat som används på 60 procent av konstgräsplanerna i Sverige är tillverkat av gamla återvunna bildäck – på fackspråk kallat SBR-gummi.

Kemikalieinspektionen har sedan 2006 avrått från att bildäcksgummit används på konstgräsplaner eftersom det riskerar att urlakas gifter och tungmetaller till omgivningen.

EPDM och PTE, som de mer miljövänliga gummigranulaten heter, innehåller mindre mängd gifter och tungmetaller. Men de är fortfarande miljöskadliga.

Hur någon kan vilja spela fotboll på ett sådant underlag övergår mitt förstånd. För min del skall det självklart vara levande gräs.
Bara att andas ute på en bilgummidäcksplan måste ju vara förenat med livsfara!
Och att det luktar, det kan ni skriva upp. Det är bara att besöka den plan som finns vid Framnäs här i Lidköping, den som miljöpartiet å orten var så oerhört angelägen om att den skulle komma till stånd. Vid planens ända ned mot Vänerstranden ligger det drivor av gummigranulat, på väg ut i Vänern för att bli fiskmat.

Källa Hällekiskuriren: http://www.hallekis.com

• 

Det är inte alls konstigt att kommunalråden jublar när det blir plastgräs där marken nu täcks av levande gräs, ity de båda jublade ju även när blåbärsskogen i Kartåsen förvandlades till en livsfientlig asfaltöken.

Då finns konstgräs på plats på Ågårdsvallen

Det var roligare förr, när man fick söka jublet i busken

Om någon individ hade kommit på något så urbota korkat som att lira fotboll på plast så hade denne tveklöst åkt på en (Soffi) Propp!!

En artikel i dagens SvD fångar mitt intresse. Den har rubriken Träning i trappor ger särskilt stor effekt – framför allt nerför.

Att det är bra för hälsan att ta trapporna har vi hört. Men nyttan av att gå i trappor har uppvärderats och fått den trendiga beteckningen exercise snacking. Små munsbitar av träning visar sig ha goda hälsoeffekter

WHO uppdaterade sina råd om fysisk aktivitet för något halvår sedan och nu är deras slogan Every move counts.

Vi vet att det inte måste vara sammanhängande motion eller träning i tio minuter som för tio år sedan. Nu räknas varje minut, varje steg.

Konditionen hos befolkningen har gått minskat dramatiskt de senaste decennierna och det finns forskning som visar att vi även har tappat muskelstyrka. Det är vardagsaktiviteten som är en stor bov i denna konditionsförsämring. Många situationer i vardagen är faktiskt pulshöjande – som att ta trapporna, bära på matkassar, att gå eller cykla och hämta barn på förskolan.

Bloggaren flikar in: Lämna bilen i garaget. Cykla, promenera och åk kollektivt. Man kan t.ex. ta lokalbussen åt ena hållet och gå åt det andra. Går man hem och då bär på några matkassar så är det ännu bättre för hälsan. Och sluta gärna upp med att medelst bil skjutsa barnen till skolan.

Att gå i trappor är riktigt effektivt, både som konditionsträning och som styrketräning. De två största muskelgrupperna i kroppen, i låren och i ”rumpan”, aktiveras när man går i trappor.

Och det är i musklerna vi omsätter blodsocker och bryter ner blodfetter. När man går i trappor produceras nya proteiner –sekundsnabbt. Några av dem har omedelbart positiva effekter, som gör att man blir lite piggare och gladare och som kan göra att smärta släpper. På längre sikt har de här proteinerna (bland annat) antiinflammatoriska effekter.

En grupp fick träna genom att gå uppför trappor, en annan nerför:

Det visade sig då att gruppen som hade gått nerför hade bättre resultat än gruppen som gått uppför – vad gäller benstyrka, balans, insulinkänslighet och sänkt vilopuls. När man går uppför och skjuter ifrån arbetar muskeln koncentriskt. Att gå nerför trappan är excentriskt muskelarbete, då håller man emot. Inom träningsläran brukar man säga att man utvecklar en större kraft när man håller emot och bromsar. Det är mycket mer belastande för muskulaturen. Det är mer pulshöjande att gå uppför trappan, men att bromsa och gå nerför trappan ger i vissa hänseenden bättre effekter.

Unga och äldre, otränade och tränade, normalviktiga och överviktiga, alla kan få goda hälsoeffekter genom att gå i trappor.