I dagens NLT noter jag att kommunen ämnar bygga ett nytt LSS-boende. Det framgår inte var men jag har ett bra lokaliseringsförslag: Köp den obebyggda Lidentomten av HSB/alternativt låt HSB bygga och kvarstå som fastighetsägare. Deras höghusplaner lär aldrig gå att realisera med tanke på den fina natur- och kulturmiljön alldeles invid Villa Giacominaparken.
Men ett LSS-boende därstädes borde leda till att alla blir nöjda, inte minst de som skall flytta in när det står klart.
Och givetvis bör en liten växthusdel sparas.
Att odla och se när det växer gör gott för själen, tvärtemot vad som händer när makthavare drabbas av svårartad hybris och försöker skapa Babelsliknande hus. Den typen av storhetsvansinnepräglad ”tillväxt” betackar vi oss för
Det finns en ny funktion på min iPad. Den plockar fram foton ur mitt digitala album. Ikväll dök den här upp:
Äspehöjden nära Hovdala slott är ett av de områden som hotas av miljöpartiets älsklingsprojekt, dvs byggandet av höghastighetsbanor.
Men fåren där på sluttningen upp mot höjden tycks undra vad det är för ena fårskallar som kan komma på något så urbota dumt.
Gröna språkrör, iklädda yllekoftor, gör nog säkrast i att hålla sig borta från ängarna runt Hovdala.
Att Äskekull är en gammal vulkan är något att ta i beaktande. Fåren kan på sin höjd bräka för att visa sitt missnöje. Vad Äskekull kan få för sig att få, det får ni själva försöka räkna ut.
Den ärftliga Skelleftesjukan känner vi till, den som orsakas av en genetisk mutation.
Men nu verkar det som att Covid-19 har kopplat greppet om staden. Det blir man varse om man tittar in på Intensivvårdsregistrets statistik för Västerbotten:
Förmodligen är det utbrottet av Covid-19 (Kentmutationen från Storbritannien) på Northvolt i Skellefteå som ligger bakom det snabbt ökande antalet IVA-fall.
Miljöpartiet är inte vad det utgör sig för att vara, något som avhandlades i ett av gårdagens inlägg.
Den av miljöpartiet så högt önskade höghastighetsbanan får (om den mot bättre vetande nu byggs) svåra konsekvenser för jordbruket. Stora områden med högvärdig jordbruksmark kan komma att ödeläggas.
Det finns faktiskt förslag om att svår naturförstörelse som (bl.a.) kan leda till brist på livsmedel till Jordens växande befolkning kan komma att betecknas som brott mot mänskligheten…
Hur höghastighetstågsprojektet rimmar med det som Miljöpartiet säger sig stå för, det övergår faktiskt mitt förstånd. Socialdemokratin påstås vara ett betongparti, men frågan är väl om inte Miljöpartiet är ännu värre.
Det finns ett litet inslag på SVT som handlar om en av de bönder som kan komma att drabbas. Skall sanningen fram finns det faktiskt ett visst släktskap mellan Anne och mig och denne Örjan:
Undrar verkligen om Miljöpartiets ledning, den som har varit en av de mest drivande politiska krafterna bakom stängningarna av Ringhals 1 och 2 är, är medveten om att höghastighetståg som framförs i 320 km/h kräver stora mängder elenergi. Luftmotståndet i den hastigheten kan jämföras med att köra rakt in i en vägg.
Länken kom visst med två gånger om, men det skadar inte! Repetition lär skall vara bra för lärandet.
Slutnotan kommer sannolikt att hamna på en bra bit över 500 miljarder kr, inräknat nya stationer och anslutningar till befintliga spår.
Under våra tågresor till Italien har vi färdats i 300 km/h, på en sträcka söder om Nürnberg i riktning München. Men vad jag förstår är tyskarnas ambition att ICE-tågen i Tyskland skall framföras i 250 km/h. Det anses tillräckligt snabbt.
Med lite sans och vett kring beslutsfattandet borde även vi låta nöja oss med att höja hastigheten på befintlig järnväg till 250 km/h, utan svåra ingrepp i odlingslandskapet. Där så behövs kan extra spår placeras intill de nuvarande.
Ett sådant förnuftsstyrt beslut borde rimligtvis även superstressade miljöpartister kunna acceptera.
Fram till och med 1988 utgjordes herrskidåkningen av tre distanser, 15, 30 och 50 kilometer. Alltid individuell start, själva poängen var att kunna hålla hög fart utan draghjälp och att disponera ett lopp, inte att hitta en bra rygg. De tre distanserna var tydligt åtskilda men sammanhållna, balansen mellan dem väl avvägd. En skidkung måste behärska alla tre.
Några tronpretendenter finns inte längre, för det finns ingen tron, bara en strömmande fors av flyktighet, ett gytter av likartade masstartslopp, tävlingar utan rytm och karaktär, upphackade tillfällighetshändelser.
Längdskidåkningen förstod inte sig själv utan trodde att den borde bli något den inte var. Så gjorde den våld på sin essens, grenens inbyggda relation mellan sina delar: kropp, psyke, utrustning och underlag.
Längdåkningen har inget ärende längre, bara en behagsjuk drift att visa upp sig. Skiftet kom ur penninghunger och ett slags professionalisering, inte i betydelsen specialisering och större skicklighet.
I dagens skidåkning blir nästan ingenting oförglömligt, alla är i en enda hög, det är plockepinn och plotter och inflation i jämntjocka lopp. Det saknas konturer. Endast de närmast sörjande minns hur det gick på senaste världsmästerskapet.
Bloggaren tillägger: När han fick veta att det finns något som benämns Kalla AB fick han kalla fötter.
Och nu skall skidåkarna helst ha en bössa med sig i spåret. Det verkar ge extra klirr i kassan. Men man får ändå vara tacksam för att det inte rör sig om handgranater.
Idrotten har blivit ”das Opium des Volks”, en religion där Mammon är Gud.
Det var skillnad när Eero Mäntyanta befann sig i spåren. Det var tider det!
Det är miljöpartister som ivrar mest för att det skall byggas höghastighetsjärnvägar i Sverige. Och ledande socialdemokrater måste haka på, detta för att inte regeringsunderlaget skall gå förlorat.
Själv är jag en mycket stor vän av spårbunden trafik. Men det som i första hand bör göras är att rusta upp och där det så behövs kompletteras med fler spår längs befintlig järnväg.
Att bygga höghastighetsjärnväg innebär enorma ingrepp i jungfruelig natur, för att inte tala om de gigantiska utsläpp av koldioxid som anläggandet kommer att förorsaka. I dagens Norra Skåne läste jag att Länsstyrelsen har backat från sina tankar om att låta det stora Hovdalaområdet nära Hässleholm vara fredad natur. Banan skall ges möjlighet att plöja rakt igenom det vackra naturområdet.
Men vilka skall då åka med tågen på banan, och varför ha så bråttom? Blir det mest bara ”viktigpettrar” som har råd att åka?
Och hur blir det med resandet efter pandemin? Nuvarande spårkapacitet, med fyra spår på vissa sträckor, kanske räcker – och det gott och väl.
Digitala möten och att fler kan arbeta hemifrån är två viktiga faktorer att ta hänsyn till.
Dynamitgubbarna och betongblandarna står redo. Naturförstörelsen går att stoppa, förutsatt att miljöpartiet förlorar sin vågmästarroll i rikspolitiken
En annan miljöpartigrej (så kallad symbolpolitik) är detta med skatt på plastkassar. Men plastkassar kan tillverkas utan fossil olja, och pappkassar är ofta ett sämre alternativ. Men allra bäst är givetvis tygkassar. De vi använder har många år på nacken. Och glöm det där med shoppinghysteri och det där löjliga med att gå omkring och skylta med kassar från inbillat märkvärdiga butikskedjor!!
Och varför har driften av två väl fungerande reaktorer på Ringhals stoppats, en av dem nu vid årsskiftet?
En knapp månad senare svepte den arktiska kylan ned över landet. Elpriset är skyhögt, fabriker stoppar produktionen då energipriset gör produktionen olönsam. För att klara elbehovet har det stora oljeeldade kraftverket i Karlshamn behövt startas, kompletterat med kolkraftproducerad el från Polen.
Foton Wikipedia.
Om även det stora oljekraftverket i Stenungsund har kört igång vet jag inte. Men det är inte alls otroligt att så är fallet:
Det lär således genereras en avsevärd mängd koldioxid till atmosfären, något vi kan ”tacka” miljöpartiet för…
Det viktigaste för miljön är ändå att leva enkelt och därmed ofta betydligt lyckligare. Stora kåkar, flera bilar, ett rastlöst flängande och ett hysteriskt konsumerande – det är sådana avarter vi måste komma tillrätta med. När vi har kommit så långt kan vi sätta punkt för kärnkraftsepoken i landet, och riva oljekraftverken i Karlshamn och Stenungsund!!
Givetvis finns det många förnuftiga miljöpartister nere på gräsrotsnivå. Men det är maktspelarna i partitoppen som sätter agendan, vilket kan få katastrofala följder för miljön.
Miljöpartiets politik vad gäller invandring tänker jag inte analysera. Men det är självklart viktigt med ett stort hjärta, gärna kombinerat med ett visst mått av förnuft.
Att män som bejakar hederskultur och individer som har åkt till Orienten för att roa sig med att hugga huvudet av människor inte hör hemma i vårt land, det begriper nog även det stora flertalet av miljöpartiets anhängare.
Uppvisande av negativt hederskulturtest/terroristtest borde vara ett absolut krav för att få beträda svenskt territorium
Detsamma gäller för övrigt även för de gamla otäcka nassesvin, komna nere från Kontinenten, som SD understundom har haft det ytterst dåliga omdömet att bjuda in till sina rasrena sammankomster.
I senaste numret av Sveriges Natur påstås det att den typ av mattermos jag är innehavare av brukar vara bäst i test.
Men jag håller definitivt inte med. Den läcker värme som ett såll och när vi går till Auto Mat – butiken brukar jag fylla den med kokhett vatten och lägga den i ryggsäcken.
Är det iskallt ute, som nu de senaste veckorna, ser värmeläckaget till att den oregano och den frukt vi köper inte riskerar att förfrysa under promenaden hem.
Dessutom ser den till så att jag inte fryser om ryggen. Men som mattermos är den fullständigt värdelös.
Det här fotot tog vi i somras nere vid Trolmens hamn, detta efter att vi hade vandrat från Råbäcks hamn.
Vänern är långgrund på den sidan av Kinneviken och just mellan dessa båda hamnar kan man på vissa platser skymta det urbergspeneplan och det konglomerat som uppe på Kinnekulle överlagras av de sedimentära bergarterna
Bengt Rahms blogg 