Bengt Rahms blogg

Våra barnbarn gillar att färdas med tåg till mormor/farmor och morfar/farfar. Majlis är inget undantag.

Ett färdmedel som blott genererar 1/40.000-del så mycket växthusgaser som luftfart är ju nästan för bra för att vara sant.

De kämpar för att rädda livet på de som har insjuknat pga coronaviruset, detta under långa, hårda arbetspass. De riskerar samtidigt sina egna liv. Skall de klara sig måste skyddsmaskerna sitta åt, mycket hårt.

När vi ställs inför svårigheter får vi inte glömma humorn, även om den kan smitta av sig.

Det händer mycket nu för tiden, och media fullständigt översköljer oss med händelser, och de som rapporterar om dessa pratar så fort så de nästan snubblar över orden. (Jag var troligen lite påverkad av nutidshetsen när jag skrev den meningen).

Att valresultatet i USA dröjde blev en jättenyhet. Vad det i själva verket borde ha talats om var kandidaternas budskap, lugnt och stilla.

Det är inte mycket bättre i våra privatliv. Är man riktigt redig är almanackan fullproppad med aktiviteter. Inte ens de stackars barnen slipper undan görahysterin.

Jag tänker ofta på morfar Simon på Båltorp. Han nöjde sig med att sitta vid köksfönstret och spana efter brevbäraren. Där kunde han sitta länge och vänta. När brevbäraren hade varit där gick morfar ut och vittjade brevlådan.

Han kunde bli sittandes länge för att ta del av innehållet i Skaraborgs Läns Tidning. Avbrott gjordes för att gå in på kontoret och lyssna på väderleksrapporten. Han satt vid radioapparaten även på söndagarna (den enda veckodag som tidningen inte utkom) och lyssnade då på Högmässan kl 11. Fast lyssnade gjorde han egentligen inte, trots att hans far hade varit Gudfruktig och bekostat hela missionshuset i Velinga.

Han sov sig istället igenom hela andakten och vaknade först när mormor ropade att middagsmaten stod på bordet.

Det var tur att han slapp nymodigheter som Gym, After Work och TV4 med sina skräniga program.

Det förstnämnda (meningsfull fysisk aktivitet) fixade han på ”veabacken”, After Work kallades Aftonvard och TV-utbudet var begränsat till det i en kanal. Någon kväll emellanåt knäppte han på apparaten, men då bara för att se om Gunnar Hedlund, Bertil Ohlin eller Tage Erlander dök upp i rutan.

Här står Simon och Lisa på verandan på Båltorp

Mormor var en fena på svåra korsord och varje helg löste hon kryssen i Svenska Dagbladets och Dagens Nyheter. Jag fick hjälpa till, liksom moster Greta i Varnhem. Mormor skrev även dagbok, en bok som alla kunde ta del av. Den traditionen har jag tagit över, på mitt sätt, via denna blogg. Men jag är glad att mormor slapp läsa eländet.

Bloggaren är halvt utslagen av ett elakt förkylningsvirus – och det är inte så särskilt roligt.

Dagens snöfall gjorde det hela ännu värre. Trots att han utger sig för att vara miljörebell ogillar han snö, särskilt dagar när solen håller sig borta.

Men han försöker göra det bästa möjliga av situationen – den mesta tiden liggandes i soffan eller på en madrass på vardagsrumsgolvet. Är det något bra på TV, typ Husdrömmar eller Auktionssommar, höjer han blicken. Boken om den vidriga Scientologin ger viss förströelse, liksom att kolla hur det går för läkemedelsbolagen han är delägare i.

Bloggen ligger halvt om halvt för fäfot, men det där otäcka coronaviruset kan han inte släppa. Det blir med andra ord rätt många sök på #2019nCoV på Twitter.

Dagens höjdpunkt är den halva semla han får sig tilldelad till eftermiddagskaffet. Först var det Gerdas från Grästorp, men de senaste dagarna har han fått avnjuta Rådhuskonditoriets supergoda semlor.

Och nu ikväll kikar faktiskt Venus in genom fönstret. Det är således stjärnklart ute, något som kan tyda på att vår närmaste stjärna ger oss ljuset åter när morgonväkten väl är överstånden.

Under mina år i sjukvården har sjukrummen aldrig varit större än salar avsedda för åtta patienter.

Så var det på medicinkliniken i Falköping 1974. Den salen benämndes cerebralsal. Det var dock inte ovanligt att det mitt ute i detta sjukrum fanns två extrasängar.

Men under Spanska sjukan vårdades de sjuka ofta i gymnastiksalar, packade tätt som sillar.

Något liknande sker nu i Kina. Utöver nya sjukhus för 1.000 patienter vardera förvandlas även utställningslokaler till enorma sjukläger.

Det är tur att man inte blir anvisad den ovan avbildade ”salen” när morgonens arbete inleds. Förmiddagskaffet hade man tvivelsutan kunnat glömma. (Även vid allvarliga situationer måste man kunna tillåta sig att nytta en smula humor).

Barriärvård tillämpas uppenbarligen inte. Men man får förmoda att alla de som skall vårdas i utställningslokalen är bekräftat smittade. Blott misstänkt smittade skulle må betydligt mer väl av att vistas i isoleringsrum.

I kvällens aktuellt intervjuades Johan Giesecke och Anders Tegnell.

Vid val av trovärdigast budskap är det ingen tvekan om att det blir det som Giesecke framförde.

Han är ödmjuk inför situationen och han varken överskattar eller förringar riskerna med coronaviruset.

Med andra ord – en expert att lita på när många människors liv och hälsa är satta på spel av ett virus med möjlig potential att utvecklas till en pandemi.

Smittskyddsexperten som aldrig slår sig till ro

I kväll har Tyskland två nya sjukdomsfall. Meddelandet kom som Breaking News för några minuter sedan.

Det diskuterades i Aktuelltinslaget om det är klokt att resa till Thailand (vilket det enligt min åsikt i princip aldrig är). Men frågan är väl även om vi ens törs/bör resa ner till Tyskland.

Jag vill inte förringa Anders Tegnells kunskaper men det jag vänder mig emot är att han ibland tonar ner riskerna lite väl mycket vid utbrott av smittsamma sjukdomar.

Men när jag ställde en fråga till honom via mail (jag tror att det var i samband med svininfluensan) fick jag ett både vänligt och upplysande svar.

När man är virussjuk och har tagit febernedsättande och därmed blivit genomsvettig önskar man att man bara kunde trycka på knappen.

https://digitaltmuseum.se/021016040777/skjortbyte-lasarettet-fran-utstallningen-falkoping-i-bild-1952

Under en natt i virussjukans tecken har jag haft tid att fundera på lite av varje, icke blott existensiella frågor utan även saker av mer världslig natur.

Jag kom bl.a. att tänka på Jula, Claes Ohlsson, Rusta och det där hemska Dollarstore. Tar inte dessa kedjor de flesta varorna från Kina?

Långa godståg går ju dagligdags, fyllda med containrar, från hamnen i Göteborg till Falköping, för vidare befordran med lastbil till Julas lager i Skara. Claes Ohlsson tar på motsvarande sätt sina varor med godståg upp till Insjön i Dalarna.

Men nu när produktionen ligger nere i nästan hela Kina borde det rimligtvis uppstå varubrist i dessa kedjors butiker.

Om detta är en fördel eller en nackdel är närmast en filosofisk fråga.

Men mycket bråte transporteras över halva klotet, till ingen som helst nytta.

Värre är det med alla de livsviktiga läkemedel som tillverkas i Kina. Här hos oss är lagret väl påfyllt med t.ex. febernedsättande och humörhöjare. Men det har tullats på lagret redan inatt.

Några av Folkhälsomyndighetens företrädare brister (enligt min personliga uppfattning) i ödmjukhet.

De sa (som vi hörde i fredags angående den sjuka kvinnan i Jönköping) att coronaviruset inte smittar före insjuknandet.

Hur kan de vara så säkra på det? De underkänner till och med en vetenskaplig artikel som anger att risken finns.

Hur kan myndighetspersonerna så säkert veta hur det ligger till?

Idag har vi fått höra att de svenskar som flygs hem från Wuhan inte omfattas av några tvångsmässiga restriktioner. Men flera japaner som har flugits till hemlandet från Wuhan har visat sig vara smittade. De togs hem, inte för att de var sjuka, utan som en ren evakuering. Och vad säger just detta om sjukdomens spridning i Kina? Att flera hemvändare (till synes friska) i själva verket är smittade borde betyda att omfattningen av utbrottet är betydligt större än vad som anges i officiella rapporter.

Det kan löna sig att vara ödmjuk. Larmverksamhet är inte bra, inte heller att underskatta faran. Balanserade uttalanden är att föredra.

Högmod kan gå före fall, något som kan drabba oskyldiga.

Och hur går det med smittskyddets trovärdighet hos allmänheten om de ansvariga visar sig ha resonerat helt fel?

Inlägget skrevs efter virusfrossa, vilket kan ha bidraget till denna missnöjesyttring.