Bengt Rahms blogg

Med Erland på Vänermuseet. Erland sitter som kungen på sin tron. Morfar är utslagen, dvs schack matt.

Lilla Selma fick stanna hemma, men hon var lika glad för det.

Idag bar det av med lokalbussen till Lidl. De har billig och bra ekologiskt odlad frukt.

Ett kilo apelsiner för 29.90 och ett kilo äpplen för precis samma pris. Och man slipper att få i sig det sarinliknande gift som orsakar svåra neurologiska skador hos människor, framförallt hos foster men även hos barn och vuxna.

Dessutom transporterar Lidl (och Coop) sina varor med godståg och inte med långtradare från hamnarna i Skåne upp till de stora distributionscentralerna i Mälardalen. Där har både ICA och Willys en läxa att lära.

SVT har börjat uppmärksamma detta farliga gift, giftet som bl.a. kan leda till att barn föds med patologiskt små hjärnor.

I augusti gjorde jag detta inlägg i ämnet (länk nedan). Obs att det inte enbart är importerad citrusfrukt som har besprutats med Klorpyrifos.

https://bengtsfornojsammatankar.wordpress.com/2019/08/11/vem-vill-fortara-frukter-som-ar-besprutade-med-ett-sarinliknande-gift/

Det rör sig åter inom Alzheimerområdet.

Amyloidbeta-spåret är åter aktuellt så måhända att det demenscentrum i tre! våningar som är på gång på Östhagaområdet hinner stoppas redan på planeringsstadiet.

Biogen, tillsammans Eisai, ämnar i början av 2020 lämna in sin ansökan till FDA för marknadsgodkännande avseende Aducanumab.

Bioarctic förbereder sin FAS3 och Alzinova är på G med sin FAS1.

BioArctic meddelar att data gällande deras BAN2401 kommer att presenteras på den internationella konferensen Clinical Trials on Alzheimer’s Disease (CTAD) som hålls den 4-7 december i San Diego, Kalifornien, USA.

Ett demenscentrum är bra, dock inte i tre våningar. Men ett effektivt läkemedel mot Alzheimer vore något helt revolutionerande.

Vi får hålla tummarna, men vi får ge oss till tåls fram till dess att läkemedelsstudierna är avslutade.

Man kan undra vad de där specialisterna i San Diego skulle säga om de fick höra talas om de där planerna på ett demensboende i flera våningar. Förmodligen skulle de öka takten ännu mer i sina forskningssträvanden.

Först Svartebäcksgatans träningslägenhet, sedan Tallskogen. Och så plötsligt ett trist trevåningshus. Det konceptet blir nog svårt att sälja in hos de drabbade och deras anhöriga.

Lidköping har styrts av socialdemokrater i årtionden. Men en mänsklig politik för den stora LO-grupp som utgörs av undersköterskor har dessa sossar inte prioriterat.

En period glesades dock helgtjänstgöringen ut, men snart var det tillbaka i varannan helg igen.

Nu skall någon i arbetslaget alltid börja redan klockan kl. 06.00 på morgonen.

Samtidigt får de undersköterskor som jobbar natt en timma kortare arbetspass. Men det medför att de måste jobba ännu fler nätter för att få ihop ekonomin.

Schemaläggningen skall vi inte tala om. Tidigare arbetade personalen på ett rullande 6-veckorsschema. Arbetspassen återkom regelbundet och det gick att planera in ett skapligt vettigt socialt liv.

Nu snickras det hela tiden ihop nya scheman och ingen vet hur det ser ut några månader framåt i tiden – kan jag vara ledig den och den helgen? Kan jag gå på den där studiecirkeln på tisdagskvällen? Ingen vet. Livegenskap råder.

Det mesta skylls på heltidsprojektet. Men jag förmodar att de flesta i kommunhuset jobbar heltid, likaså de inom exempelvis barnomsorgen. De vet redan nu att de är lediga veckans alla kvällar och alla helger, inklusive julen, i årtionden framöver.

Det är fina grejer det, men arbetsklimatet för undersköterskorna, det ger de styrande blanka tusan i, oavsett om partifärgen är röd, grön, blå eller smutsbrun.

Kunde vi dra ner på alla pappersvändare, påhittare och ”leverantörer” skulle vi säkert kunna ge våra undersköterskor både heltid och vettiga scheman.

Och har vi inga vettiga scheman så lär byråkraterna få ta hand om de vårdbehövande själva. Ungdomar lär söka sig till andra yrken och arbetsplatser, arbetsplatser där arbetsgivaren lyssnar på de anställda, utan att slå dövörat till.

När jag skriver detta hör jag på radion att en konferens just har inletts i Lidbeckska huset. ”Framtidens arbetsplats” kallas den och den vänder sig till invandrare.

Undrar om ledningen har vågat bjuda in några undersköterskor. De vet ju hur det är att jobba på arbetsplatser som varken platsar i nutiden eller i framtiden.

Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran,
du som i Österland tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna följa dig gärna,
strålande stjärna, strålande stjärna.

Natt över Judaland, natt över Sion.
Borta vid västerrand slocknar Orion.
Herden, som sover trött,
barnet, som slumrar sött,
vakna vid underbar korus av röster,
skåda en härligt klar stjärna i öster;

Gånga från lamm och hem, sökande Eden.
Stjärnan från Betlehem visar dem leden
fram genom hindrande jordiska fängsel
hän till det glindrande lustgårdens stängsel,
Hän till det glindrandelustgårdens stängsel.

Armar där sträckas dem, läppar där viska,
viska och räckas dem, ljuva och friska:
Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna följa dig gärna,
strålande stjärna, strålande stjärna.

Vi behöver ty oss till Hoppets stjärna nu när Adolfs lärjungar har duperat nästan 25% av den svenska valmanskåren med sina rasistgriller.

I Hitlertyskland var allt judarnas, judarnas, judarnas, judarnas fel, i all oändlighet.

I SD’s förvridna tankevärld får invandrarna bära hundhuvudet.

Alla här i landet tillhör som väl är inte gruppen Die dummen Schweden, men ändå tillräckligt många för att skapa oro och vrede hos de som inte har enfalden som ledstjärna.

Årets Julkalender för barn verkar inte vara någon höjdare. Men SVT har ytterligare en kalender, för oss vuxna. Och den är riktigt, riktigt bra.

Man kan se den 17.25 på SVT 1 varje dag fram till jul. Det går också att hitta avsnitten på SVT Play.

I den här kalendern döljer sig inte sällan en cell bakom luckan, en lucka som kan vara stängd i åratal.

I tredje avsnittet bommas en annan typ av lucka igen, ett exempel på moderat socialpolitik, när den är som allra hjärtlösast.

…undan det byråkratvanvett som har satt klorna i både hälso- och sjukvård och i kommunal vård och omsorg.

Här några synpunkter från personalen på äldreboendet i Osebol, synpunkter de inte lär vara ensamma om:

Boken Osebol är nyutkommen och har tilldelats årets Augustpris. En bok som är väl värd att läsa!

Foten, gärna den högra, vet jag vad den skulle kunna användas till.

Ett effektivt sätt att få ordning på hela vårdapparaten!

Mia Skäringer skärskådade oss män när kvinnorna för en gångs skull fick dominera i Arenan. (Tror någon att våra politiker och Sparbanksstiftelsen hade satsat närmare en kvarts miljard om det ”bara” hade handlat om ett kvinnligt topplag då när bygget var aktuellt? Glöm det!).

Mia borde även skärskåda pressen. Den lokala papperstidning, som avhandlar Mias event på några sidor, viker denna dag hela 6 sidor åt manlig idrott – men blott 1 ynka sida åt kvinnlig. Visst är det bedrövligt.

Hur kan bygdens kvinnor acceptera rådande förhållanden? Var är insändarna? Varför gör ni kvinnor inte uppror mot pressens mansgrisar? Var finns de kvinnliga uppviglarna?

Och vad säger den kvinnliga journalistklubben inom NWT Gruppen AB?

Apropå grabbarna från Wilmers lucka borde det nog hellre heta ”De behåller henne för observation”…

Dom är jag inte så förtjust i, men valet mellan de och dem är inte alltid lätt, en observation som jag säkert delar med många andra.