Författare: bengan

Den som har läst, eller tänker läsa boken ”Augustenbad en sommar” rekommenderas att läsa Understreckaren ”Vatten som livets ursprung och universalkur”. Boken och Understreckaren har samma författare – Anneli Jordahl.

https://www.svd.se/a/9e7d3d76-28bd-3c13-8fe0-d6db46292d18/vatten-som-livets-ursprung-och-universalkur

Från dess tidigaste dagar, när alkoholism och syfilis botades med iskalla bad, har kurorten varit inriktad på vattnets läkande kraft.

 Vid mitten av 1800-talet och en bit in på 1900-talet trodde naturläkarna vid Augustenbad – som öppnades 1843 – att källvattnet som dryck och bad förmådde döda all sjukdom. Per Axel Levin som blev läkare vid Augustenbad år 1854, var känd för att behandla alkoholister och syfilitiker med iskallt källvatten. Syfilissjuka botades med omväxlande kalla och varma bad, medan alkoholisten fick hålla till godo med sittbad i sexgradigt vatten. Han, det var ytterst sällan en hon, blev också invirad som en mumie i våta blångarnslakan medan en ”badbetjänt” daskade fotsulorna. I behandlingen ingick även Neptuns gördel, där endast bålen utsattes för en blötkall svepning.

Hydroterapeuten Per Axel Levin framhärdade länge i sin tro på kroppens egen läkningskraft, med draghjälp av moder natur; frisk luft, promenader i lövskog och lättsmält föda. Men till slut gav han läkarkåren rätt i att syfilissjuka behövde hjälp på traven med medicinering, vilket då handlade om olika sorters intag av kvicksilver. In på 1900-talet användes även arsenik i form av salvarsan, eller gråsalva som den också kallades.

Bland folk på byn i Bie, där kuranstalten Augustenbad var belägen, kallades alkoholisterna som skrev in sig på mottagningen för ”stinkharar”.

Under 1800-talet ansågs överklassens och borgerskapets kvinnor vara av det svagare könet; anemiska, opassliga och i behov av mycket vila. De bleka, orkeslösa flickorna anlände till kurorterna i stora skaror. Unga medel- och överklasskvinnor med diagnosen kloros var försvagade av undervikt, huvudvärk och järnbrist. Tiden fördrevs vid Porla eller Loka brunn med mineralvatten, gyttjebad och järntabletter. Alltmedan arbetarkvinnorna vårdade och passade upp dem i fysiskt nedbrytande arbete under omänskliga arbetstider. Vilket kön arbeterskorna tillhörde var det inte intressant att reflektera över, på den tiden.

Om bleksotens flickor skriver historikern Anna-Karin Frih som påpekar att sjukdomen hängde ihop med dåtidens kvinnliga idealutseende. Flickorna sattes på svältkost och drabbades av andnöd vid korsettering och stillasittande liv, alltmedan kvinnosakskvinnorna hävdade att rollen som ”svag” kunde användas mot kvinnorna när de sökte sig in på arbetsmarknaden.

I kneippbaden geggade patienterna runt barfota i iskall lera. Därefter beordrades de att springa i daggvått gräs. Kylan var viktig. Huden skulle härdas. Vintertid gällde tramp i nyfallen snö, men då var de flesta kurorter stängda.

Igår kväll gick första avsnittet av Genjägarna. En av experterna som ligger bakom programmet är geneaologen Fredrik M. Jag är brylling med hans pappa och Fredrik är således pyssling med våra barn.

https://www.svtplay.se/kanaler?date=2022-11-13&range=day

Jag har satt ett blått kryss på Fredrik. I profil har han tveklöst gemensamma drag med min far.

Se gärna programmet. Det som visades var verkligen en gripande historia!

Sidan 12 i måndagens tidning:

(Tänk på att drönare även kan betyda odugling)

Givetvis skrämmer inte den svenske drönaren en turkisk bandit, men en och annan gås från Kanada kan säkert en dylik skrämma vettet ur.

Ett förslag från förra veckan var att skrämma gässen med uppstoppade rävar. Det kan säkert funka lika bra med pappfigurer, à la Ulf Kristersson:

Den ene sålde inte en enda tavla. Den andre ritade på toalettpapper. Båda hamnade på mentalsjukhus. I dag räknas Åke Göransson och Inge Schiöler bland Göteborgskoloristernas främsta.

Färgens tröst & Landskap utan gräns

https://www.svd.se/a/LlM7aR/fargflaktar-som-blaser-bort-allt-konsthistoriskt-damm

https://www.welma.se/tips/evenemang/inge-schioler-landskap-utan-grans/

En målning av Inge Schiöler hade min kollega Katarina och jag hämtat på Vänermuseet och hängt upp på väggen vid skrivbordet. Den var inte olik Kostervår och gav en extra guldkant åt vårt arbete.

Av allt det som sagts och skrivits om Göransson är den både bästa och mest tragiska historien den om hur läraren och konstnären Arne Stubelius vid ett besök hos konstnärens mor upptäckte den stora mängd ihoprullade målningar som knölats ner i kökssoffan. Det är ett av den svenska konsthistoriens mest spektakulära fynd och ledde till konstnärens första utställning 1941. Göransson var då sedan länge intagen på Lillhagens mentalsjukhus.

Hämtat ur artikeln ”Freud-konflikten skakar psykiatrin i Göteborg” som finns att läsa i söndagens SvD.

Olika skolor. Ett uppslitande bråk mellan två terapeutiska synsätt. Anklagelser om kompisanställningar och en påstådd ovilja att följa Socialstyrelsens riktlinjer. Vad är det egentligen som pågår inom psykiatrin i Sveriges andra stad? Skribent är Josefin de Gregorio.

I Göteborg skrivs ingen poesi, bara fakturor”, skrev en gång den norske Nobelpristagaren Björnstjerne Björnson. Det är lätt att hålla med honom när man vandrar genom den regniga hamnstaden.

Göteborg är en illa skött produktionsyta. Dess nationalsång är Broder Daniels ”Shoreline”, som handlar om en stad som kväver ungas livslust och till slut tar död på dem.

Men bakom några av de gråa fasaderna finns det något annat. Det finns, till exempel, divaner.

Berättelsen når mig (Josefin) först som viskningar om en stad där Freuds teorier sägs dominera – både i mottagningsrummet och på utbildningarna. De psykologer och studenter jag pratar med beskriver en vuxenpsykiatri där de evidensbaserade terapiformerna trängs undan.

Göteborg har identifierats som ett särskilt starkt Freudfäste. Här finns Freudianska föreningen och deras tidskrift Arche, men också Göteborgs förening för filosofi och psykoterapi och därtill en psykologutbildning som ger samma vikt åt psykoterapi som åt kognitiv beteendeterapi.

Dessutom finns här ett antal profilerade kulturpersonligheter med ett uttalat intresse för, och engagemang i, psykoanalysen.

Men här finns också, om man får tro kritikerna, en allmänpsykiatri som är starkt dominerad av freudianer.

Jag får tidigt höra om hur verksamheten präglas av kompisanställningar och en motvilja mot Socialstyrelsens riktlinjer.

Bloggaren hoppas kunna återkomma med en länk till artikeln, förutsatt att en sådan blir tillgänglig.

Och nu dök den upp:

”Sekt”, ”kult” – vad sker med Göteborgs psykiatri?

https://www.svd.se/a/P4pj4X/freud-konflikten-skakar-psykiatrin-i-goteborg

Rudolf Vrba – mannen som rymde från förintelselägret och försökte varna världen 1944.

Jag tror att den här artikeln är tillgänglig för alla. Läs den, särskilt om du är hemfallen åt sverigedemokratins vidriga irrläror

https://www.gp.se/kultur/kultur/mannen-som-rymde-från-auschwitz-glömde-aldrig-1.85327893

Om Jonathan Freedlands nya bok ”The Escape Artist”

Utgångspunkten är slovaken Walter Rosenberg som senare bytte namn till Rudolf Vrba. 1944, vid 19 års ålder, blev han tillsammans med Alfred Wetzler den förste jude som genomförde en lyckad rymning från Auschwitz. Efter att de tagit sig till Slovakien skrev paret en detaljerad rapport för att varna världen om vad som hände i det nazistockuperade Polens läger.

Freedland beskriver mänsklighetens absoluta bottenpunkt, mardrömsscener som när Vrba lär sig att barns huvuden brinner långsammare än vuxnas. Men konfronteras vi inte med sådant – med hur SS firade jul genom att skjuta fångar så att de kunde stapla dem som julklappar under julgranen i Auschwitz – då kommer ”Förintelsen” bli ett begrepp som poleras till tom fras. Då blir det svårare att förstå varför vi måste reagera på Kanye Wests antisemitism – eller när svenska partier skyddar politiker som använder nazistiska hälsningsfraser och skriver osmakligheter om Anne Frank.

Projekt Runeberg om svinraser, som det vita tyska ädelsvinet:

http://runeberg.org/lantblex/0916.html

Det finns som bekant även ett Ädelsvin i Nynäshamn:

https://expo.se/2022/10/larare-och-lokal-sd-topp-arbetade-med-att-sprida-nazistpropaganda

Som det är nu går Läcköbussen via Örslösarondellen (röd linje). Det skulle innebära flera fördelar om den istället tog vägen via Plastgatan (markerad med grönt).

I nuläget är hållplatsen en trafiksäkerhetsmässig katastrof (markerad med svart X på kartan). Trafiken på vägen mot Örslösa är intensiv. Hastigheten är hög och passagerarna får stå och vänta i vägkanten, på samma sätt som jag fick göra vid Ekornavallen på 60-talet när jag skulle åka hem med BTA-bussen från mormor och morfar.

Om nu bussen istället svänger in på Plastgatan (grön linje) går det att använda befintlig hållplats på Plastgatan (max 40 km/h) och markerad med blågult.

De som bor i området kan lättare åka kollektivt till Kållandsö. I dagsläget finns det ingen lokaltrafik till området på söndagar men sommartid går ju buss 132 veckans alla dagar. Men då går det att ta denna buss även vid lokalresor från Lidköpings centrum och ut till Ulriksdal/Stenhammar/Tofta/ Skogshyddan – även om det kan krävas en liten promenad för att nå hållplatsen.

Förslaget kommer att skickas till Västtrafik. Men förhoppningen om att bli hörsammad är inte överdrivet stor.

Igår hade jag bokat tid kl. 14.08 på GVC – för årets influensavaccination. Jag var framme dryga fem minuter före utsatt tid, men insåg snabbt att djungelns lag var för handen. ”Bokad tid – begreppet” hade helt sonika skippats. Här handlade det om att ha vassa armbågar. Den som ville vänta utanför (för att slippa stå som en packad sill och riskera att smittas av influensa, covid-19, bonnförkylning eller kräksjuka) skulle aldrig komma framåt i kön, utan hela tiden befinna sig längst bak. Trots att den lilla hallen var fylld till bristningsgränsen gällde det således att trycka sig in.

Och där fanns även flera åldringar med rollator som stod och knödde i den minimala entrén. Där skulle alla (stående) fylla i sin Hälsodeklaration (med en masonitskiva som underlag). Deklarationen var märkt med Covid-19, trots att de flesta var ute efter influensasprutan. Men det var bara till att stryka över och skriva influensa.

När nålsögat var passerat (efter cirka en kvart) hamnade man i en liten korridor. Ytan var lite större men där befann sig ännu fler som väntade på sin tur. Som väl var fanns det en ung, omtänksam undersköterska som såg till att de som var nära att tuppa av fick en stol att sitta på.

Men var befann man sig i kön när vissa fick sätta sig lite hur som helst utmed väggarna? Det gällde att komma ihåg vem som hade gått in alldeles innan en själv och det funkade faktiskt riktigt bra.

Ingen var upprörd utan folk fann sig, på samma sätt som sker när ett tåg blir stående pga signalfel i timmar ute i Smålandsskogarna.

Det lustiga är att halva Guldvingen står tom, men vaccinationsmottagningen intog endast ett minimal utrymme i byggnadskomplexet.

Tänk vad bra det hade varit med en nummerlapp. Då kunde man ha väntat ute i friska luften, utan att exponeras för mängder med viruspartiklar.

Men ingen skugga må falla över personalen. De distriktssköterskor som utförde vaccinationerna gjorde detta på ett föredömligt sätt. Och undersköterskan som hade ta hand om de köande var som redan nämts exemplarisk i sin yrkesutövning!

Men den som ansvarade för lokaliteterna för detta event lär inte få någon guldmedalj! Det blir faktiskt BC i ämnet sjukvårdsadministration.

Och blir jag liggande vet jag vem (dvs administratören) jag skall skylla på!

Först var vi på Agape second hand och därefter på PK second hand. Men samtiden pockade på och ville vara med på ett hörn (Skaraborg contemporary inne i Konsthallen tar tempen på just samtiden). Väl ute i friska luften igen stötte vi på ett elskåp med ett gammeldansmotiv från Folkets park. Således en förmiddag med både nytt och gammalt, i en salig blandning.