Tiovåningshus mellan Rävberget och Villa Giacominaparken

Där vill HSB låta uppföra ett antal hus med bostadsrätter, mitt i detta av höga natur- och kulturvärden präglade område. Det aktuella kvarteret benämns Liden 2:4. Vi själva bor i Fliten, kvarteret ovanför.

Det finns 2 olika förslag. Jag har valt att enbart visa bilder från förslag 1. Det andra förslaget kan man ta del av i den detaljplan som är ute på remiss. Förslag 2 gillar vi inte eftersom byggnaderna då kommer på tok för nära Gamla Läckövägen. Dessutom  skulle husen skymma delar av vår fantastiska utsikt.

Om möjligheten att se Mösseberg, 4,5 mil bort, kommer att kvarstå är en öppen fråga. Risken för skymd sikt upp mot Falbygden finns med båda förslagen. Förmodligen skulle en invändning från undertecknad avseende denna aspekt få ansvariga att undra om denne har drabbats av tomtar på loftet.

Här är länken: https://lidkoping.se/boende-och-miljo/planer-och-program-for-byggnation/pagaende-planarbete/

451E163B-5BFE-40AB-90E4-113B963C4773

 

2B88E2B9-9790-4178-A579-9ACB612AC3B2

 

6CEEAF70-4C13-4D73-B443-19B6CC7871CF

644D715F-07CA-49CA-9A81-CEA0554DADED

DF9644B0-BDF9-4355-B169-9A104EBFA124

 

Land skall med lag byggas…

…och ej medelst våldsgärningar.

Vi får hoppas att den som stjäl lagboken gör det i syfte att använda den som uppbyggelselitteratur.

Jag ser att den går på 2809 riksdaler hos både Bokus och Adlibris. Fast egentligen borde alla medborgare få den gratis, ungefär som telefonkatalogen förr i tiden.

Skövdedelen av denna kunde jag i stort sett utan och innan. Kartorna över centralorterna var särskilt intressanta. På den tiden visste varenda unge att gudsförgätna hålor som Vara och Götene inte är några städer. Den kunskapen är det dåligt med, ett drygt halvsekel senare.

Katalogen låg ute på mormors utedass. I motsats till lagboken blev den allt tunnare och tunnare.  De riktnummerområden som först försvann ner genom mugghålet var de om Grästorp och Nossebro. Folk därifrån ville man inte gärna ge sig i lag med. Sidorna om metropolen Falköping sparades däremot i det längsta.

Från Sveriges Radio:

EBBFED76-DF1D-49B8-9FFB-50647ABCB0D1

Mig äger ingen, boken som både fängslar och frigör

I perioder läser jag böcker på löpande band. Det har varit en längre sådan period nu, ända sedan i somras.

Det är som att läsbehovet stegras när tillvaron på något sätt har ställts på ända. Läsandet blir en form av terapi. Aristoteles lär redan på 300-talet f.kr. ha talat om litteraturen som läkande kraft.

Den senaste påbörjade boken är definitivt den bästa under denna läsperiod, boken jag fick i julklapp av min äldsta dotter. Titeln är ”Mig äger ingen”, författare Åsa Linderborg.

Åsa Linderborgs berättar om uppväxten med sin pappa, härdare vid Metallverken i Västerås. Om klasstillhörighet, manlighet och utanförskap. Om alkoholens makt och en dotters vånda.

Många har säkert redan läst den. Den som inte har gjort det rekommenderas att följa mitt exempel. Det är många som redan har deltagit i hyllningskören.

41D0C6F8-EEAE-49E7-ACBE-B0BEE445FF5E

889D3C66-F4C3-4E51-8CB0-02699819DF55

 

 

 

 

Abisko Östra, Hässleholm och Suntak har något gemensamt

Suntaks gamla kyrka har idag förklarats som statligt byggnadsminne. Det var på en gård på andra sidan landsvägen som min mor föddes 1923.

Ur Skaraborgsbygden:

88DDDD99-8B90-43E8-9684-537D6E961E19

Det måste ha varit på den gården som min mor blev stungen av över 100 jordgetingar när hon var i 2-årsåldern. Hon lär ha legat medvetslös i flera dagar och smordes med Lazarin. Någon läkarkontakt var det aldrig tal om

Elsas dop företogs sannolikt i Suntaks nya kyrka som stod klar i början av 1900-talet. Arkiktekt var Folke Zettervall, Statens Järnvägars chefsarkitekt under många år. Han gjorde ritningar till 260 stationshus över hela landet. Flera av dem är numera byggnadsminnen  – som stationshusen i Hässleholm och Abisko Östra.

Men vem som har ritat Suntaks station på den numera nedlagda järnvägen mellan Vartofta och Tidaholm har jag ingen kännedom om. Men så mycket vet jag att jag fick följa med min far på diselloket under andra halvan av 60-talet. Målet var varken Suntak eller den närbeläggna hållplatsen Suntakstan. Vi skulle till den riktiga stan, Tidaholm eller Labbås som den också kallas. Godsvagnar levererades och hämtades vid de stora industrierna, dvs  Marbodal, Bofors och Tändsticksfabriken.

Den resan var verkligen ett minne för mig, till och med ett statligt sådant. Jag hade, mot regelverket, fått följa med på ett av Statens Järnvägars lok. På återresan, när vi inväntade mötande snälltåg i Vartofta, fick jag gömma mig. Tänk om någon hög SJ-tjänsteman hade fått syn på mig. Det kanske inte hade blivit Tidaholmsanstalten utan snarare samhällstjänst.

Då som nu fanns det växlar och spår som snöat igen, där man som ung samhällsmedborgare kunde ha tagit ett handtag. Sträckan mellan Vartofta och Falköping är särskilt utsatt när snöstormarna är som värst. Men minns jag  rätt skedde resan en vacker sommardag. När vi hade kommit fram till Falköping C fick jag snabbt kuta iväg från godståget. Godsvagnarna växlades för vidare färd ut i världen.

Det som fortfarande grämer mig är att min bror fick följa med på ett riktigt ellok ända till Hallsberg, inte långt från Kumla. Men även han klarade sig undan lagens långa arm.

Tänk vad lätt det är att spåra ur i sitt resonemang. Vi började i Tidaholm och slutade i Hallsberg. Vad hade vi där uppe att göra?

 

Kort datum utmanar samvetet

Anne var ute och fikade med sina distriktssköterskekompisar nu i eftermiddag.  Jag tog en kopp kaffe och några marmeladstinna knäckemackor. Sedan blev det bussen till Willys. Nere vid Plastgatan hade kommunen avverkat ännu fler träd. Varför kan man undra. Klimatsmart är det då rakt inte.

När vi handlar brukar vi ha koll på om något säljs till reducerat pris. Beror prissänkningen på att utgångsdatum är i antågande måste man rannsaka sitt samvete. Om man avstår köp kanske ingen annan spekulant dyker upp, varvid varan kastas i soporna. Och det vill man inte medverka till.

Men idag var det ingen tvekan. Pastejasken hamnade omedelbart i varukorgen, bland potatis, räkor och äpplen.

Bussen gick precis när jag kom ut ur butiken och det var 20 minuters väntan på nästa. Det fick bli en rask och därmed aningen svettig promenad.

Pastejen smakade alldeles utmärkt, men en starkt bidragande orsak till upplevelsen var givetvis Annes dagsfärska surdegsbröd.

F1AD3E87-4D9E-4718-9401-D33FE53717B9

7DA1028D-32B9-438A-8EB4-EE83394835E4

DFCA8FB3-3329-493B-BAB8-7B394BFF519C

Sådant bröd får man titta förgäves efter i stadens butiker. Och skulle det mot förmodan ändå saluföras kunde man glömma det där med fyndpris pga kort datum.

 

Bukobahjälpen

Idag var vi bjudna på födelsedagskalas hos Bukobahjälpens ordförande Lisbeth Williamsson.  Det arbete denna hjälporganisation gör för Tanzanias gatubarn är verkligen enastående.

Och så klokt av Lisbeth att tänka så här: Inga blommor eller presenter på födelsedagen. Däremot gärna en gåva till Bukobahjälpen.

http://www.bukobahjalpen.se

5401D432-C528-4914-887A-648401608A6E

0587A28D-458B-49C5-B280-233A2F443825

Skall vi trots allt våga hoppas på en ljusnande framtid?

När jag står och väntar på 07.49-bussen från Stenhammarskolan mot centrum och tandläkare Axel frapperas jag av alla bilar som levererar barn till skolan. Under de cirka 5 minuter jag väntar kommer det säkert minst 20 bilar. Väl på bussen är jag dock ensam, ända ner till Framnäs. Ingen trängsel således, trots att det är mitt i värsta morgonrusningen.

Rättelse: Anne har nupit mig i örat. Hon påstår att det är sportlov. Men då måste skjutsningarna ha varit till Fritids, tänker jag!

På Rapport igår kväll hörde vi hur giftjordbruket håller på att ta död på i stort sett alla insekter. Utan dem är våra dagar snart räknade här på Jorden.

Avgaser och gifter men inte många som verkar bry sig om den dystra framtid som väntar. Det är verkligen illavarslande.

Men morgonsolen dök upp så vackert på Stenportsgatan.

D3347F1D-A8FE-40BC-B1E6-7FA6C3801E98

Hoppet kanske inte är helt ute, om vi bara besinnar oss och är rädda om planeten och livet på denna. Och Greta Thunberg håller humöret uppe, hon som lever som hon lär och inte beter sig så illa som de ”miljövänner” som tar flyget till klimatkonferenser, Jorden runt.

Sol, vind och vatten. Lägg därtill cykelpedaler och apostlahästar. Det är de redskap vi behöver. Och giftsprutorna får vi skicka till skroten, om pollinatörerna skall bli på gott humör.

Barnbarn på väg

Radarn är aktiverad. Nu befinner de sig över Grönland, barnbarnen Svea, Saga och Selma, med föräldrar såklart! Om någon timma landar de på Keflavik. Nästa skutt blir till Kastrup och sedan tar de tåget över till Malmö.

Jag är ingen anhängare av flyg. Men det finns undantag. Fl680 är ett bra exempel på det. Vad jag inte begriper är varför det skall behöva ta hela 6 dagar att ta sig från Malmö till Lidköping. Färdas de med häst och vagn den sista biten?

99AC865C-E212-48A4-8480-51451ECC4173

Hon, han och hjärnan

För någon månad sedan gjorde jag ett blogginlägg som handlade om Markus Heiligs bok ”Hon, han och hjärnan”. Mitt inlägg grundade sig då på en recension i SvD.

Men det som fått mig att verkligen läsa boken var kompisen Tommys livfulla beskrivning av innehållet i densamma. Jag tror knappt att någon av de lärde i Lund hade kunnat göra det bättre.

Han beskrev könsskillnaderna vad gäller hur hjärnan är organiserad. Männen har sina huvudstråk mellan syncentrum och motoriska centra,  vilket främjar sådant som jakt och flykt. Kvinnorna har sina starka stråk mellan hjärnhalvorna, vilket bl.a. gynnar socialt samspel.

Männen har en önskan att sprida sina spermier åt alla möjliga håll, under det att kvinnan väljer sin partner efter noggrant övervägande. Det kostar nämligen på att vara gravid och det gäller att se upp för stolpskotten.

Bland det mest intressanta i boken är hur skillnaderna i hjärnan uppkommer. Grundritningen är att vi skall bli kvinnor, hela bunten. Men en bit in i fosterutvecklingen blir pojkfostrens hjärnor utsatta för en formlig kaskad av testosteron (som inne i hjärnan omedelbart omvandlas till östrogen!!). Det är detta östrogen som ritar om pojkarnas hjärnor.

Hormoninsprutningen pågår fram till dess att pojkarna har blivit 6 månader. Sedan dröjer det till puberteten innan aktiviteten återupptas. Flickfostren slipper denna hormonkaskad och det är lugnt och stilla på den fronten ända fram till puberteten.

Männens största styrka är deras dryga 10 kilo extra muskelmassa. Deras största svaghet är vad de skall med den till i vårt mekaniserade samhälle. Men det allra värsta för killarna är deras sena utvecklingen av frontalloberna, särskilt i kombination med hur undervisningen i våra skolor numera bedrivs.

De betydligt mognare flickorna klarar däremot skolan galant och de är i klar majoritet på våra universitet och högskolor.

Läs gärna den inressanta och tankeväckande boken. Den finns att låna som e-bok i Lidköping.

2137DFA9-78DA-4DFA-A07F-F47ABA0526E0

 

Glöm det där med killkvällar. Det är säkrast att killen/mannen stannar hemma hos tjejen/frun. Den som har läst boken förstår nog varför.