Bengt Rahms blogg

https://www.dn.se/kultur/svetlana-aleksijevitj-den-ryska-fascismen-hotar-hela-varlden/

Citat:

Inför våra ögon uppstår en rysk fascism. Den ryska fascismen hotar hela världen, på ett sätt som vi känner igen från 1930-talet. Men Europa har inte någon mekanism som kan tackla diktatorer, så är det… En gång i tiden förvånades jag över Europas hjälplöshet inför diktatorn Lukasjenko. Och i dag är det ännu mer skrämmande, när vi alla är hjälplösa inför Putin, som sitter någonstans i en bunker i Ural. Vad får han för tankar i skallen där, och hur ser han på världen?

Han är en man som nästan inte kommunicerar med andra människor, som inte använder sig av internet och inte av mobiltelefon. Kan ni föreställa er i vilken tid han lever, och i vilket århundrade? Vilka möjligheter det finns att manipulera honom? Och vem det är som manipulerar honom? De där människorna som omger honom, alla de där förkunnarna och filosoferna… till exempel filosofen Aleksandr Dugin. Under 1990-talet betraktades han som en marginaliserad figur. Men i dag styr han Kanal 1, den mest inflytelserika ryska tv-kanalen. I dag står han vid Putins sida.

Det verkar som att de som tillhör de tvåhjuliga gängen har minst femtioelva vänner på sociala medier.

Betyder det att dessa vänner sympatiserar med det gängen sysslar med?

Finns det risk för att vännerna till och med börjar anamma gängmedlemmarnas syn på lag och ordning?

Sträcker sig detta slemmiga mycel ända in i maktens korridorer?

Växer sig det slemmiga mycelet allt starkare, för att i slutändan hota demokratins grunder?

Om du gillar att färdas på två hjul – tag då istället en vanlig, hederlig cykeltur. Det är i princip riskfritt, särskilt om du har en Hövding runt halsen – en trogen vän, som smäller av när du bäst behöver honom.

https://designtorget.se/hovding-3

Författaren Folke Dahlberg lät all världens existentiella dramer ta plats i barndomens landskap kring Vättern. 

https://www.svd.se/a/wOmKa5/han-gjorde-vattern-till-sitt-eget-universum

Folke Dahlberg Sällskapet

http://www.folkedahlberg.org/index.asp?Menu=0&Submenu=0

Jag sitter på balkongen och läser de första kapitlen. I dikten Aftonland går han till angrepp mot åldrandet, med utgångspunkt från livet på ålderdomshemmet, där ”Sorg är förvirring”:

Man anar sammanhang men saknar skärpan

och famlar runt i undantaget

där några möbler räddade från skeppsbrottet

viskar om en fjärran plats

Anslaget i hans diktning: ”Sorg är förvirring/glädje klarhet.
Den andra delen av raden måste till, som balans, annars är allt förlorat. Glädje klarhet. En klarhet finns i det kalla Vätternvattnet, känt för sitt hisnande siktdjup och sin gröna färg. När Folke Dahlberg ser ut över Vättern är det glädjen han ser. Klarheten.

En annan diktare, Tomas Tranströmer skriver om ett annat vatten, Östersjöns:

Blåstång.

I det klara vattnet lyser tångskogarna

de är unga, man vill emigrera dit

lägga sig raklång på sin spegelbild

och sjunka till ett visst djup

tången som håller oss uppe med luftblåsor

som vi håller oss uppe med idéer

Många lidköpingsbor visar sin avsky mot den skogsskövling och den raggarkultur som har blivit stadens signum

Passar bra att lyssna på vid matlagning, inte minst för de gubbar som brukar kasta sina lystna blickar på gamla amerikanska rishögar, försedda med Sydstatsflaggor.

Bonusläsning, kopplad till PBM:

Sydstatsflaggan står för ett brutalt förtryck och måste bort efter att bilderna med den vite, unge massmördaren poserande med vapen och flagga spritts över världen.

Sydstatsflaggan används som symbol i kretsar med vit-makt sympatier. Utan direkta jämförelser är hakkorsflaggan i Europa den symbol som ligger närmast.

https://www.svt.se/opinion/article3075427.svt

I fönstret till NLT’s depeschkontor visas alltid tidningens förstasida, som den såg ut för 50 år sedan (nu 1972) och för några veckor sedan dök den här  rubriken upp: ”Het debatt i Lidköping: Respiratorer eller skog”. 
Fortsättningen: ”Vi har inte råd att köpa respiratorer till varenda familj. Klimatet i Lidköping är sådant att vi måste ha kvar skogen för att luften inte skall bli rent hälsovådlig. Redan nu är klimatet sämre genom den ”punktering” som skett i skogarna. Att vi har strövområden är naturligtvis betydelsefullt, men trots allt en bisak. Miljön är viktigare”. 
Så argumenterade f. stadsträdgårdsmästaren Henning Wahlberg för bevarandet av Lidköpings skogar vid en diskussion som på onsdagskvällen arrangerats av Folkpartiet i Lidköping.

Det här skrevs alltså för 50 år sedan. Under åren som gått har de tätortsnära skogarna blivit alltmer malätna, med Kartåsskogen som skräckexempel. Ett större skogsparti som gränsar till Läckövägen står på tur. Området marknadsförs bl.a. genom ”att det har ett bra skyltläge”,  vilket antyder att det inte ens kommer att sparas en skogsremsa mot vägen.

Visionen ”Lidköping – en välkomnande och hållbar kommun” är inte mycket att skylta med, om den inte genomsyrar alla de beslut som fattas av våra politiska företrädare. 

Men visst blir man uppmuntrad av alla de lidköpingsbor som engagerar sig i kampen för de tätortsnära skogarnas bevarande – och de politiska partier som ställer upp för träden och skogarna i kommande valrörelse lär få väldigt många röster!!

Bengan uppe i Villalia

Den nya stadsutvecklingsplanen i Lidköping är dessvärre inget aprilskämt, även om många nog är benägna att tro det.

Svenska experter påstår att det inte skall ha varit någon strålningsrisk för de ryska soldater som grävde skyttevärn i det område nära den havererade reaktorn som är värst kontaminerat med radioaktiva isotoper.

Men IAEA tar inget för självklart utan tänker gå till botten med det hela:

https://www.iaea.org/newscenter/pressreleases/update-38-iaea-director-general-statement-on-situation-in-ukraine

https://www.theguardian.com/world/2022/apr/01/russians-fled-chernobyl-with-radiation-sickness-says-ukraine-as-iaea-investigates

Jag har läst att Ryssland mest skickar soldater tillhörande sina etniska minoriteter till Ukraina. De ”riktiga” ryssarna och de med utbildning slipper kriga, minoritetsfolken blir kanonmat.

Ibland vet soldaterna inte ens vad det är som pågår. Arma människor.

En strålande tanke från en som värnar om Ukrainas barn: Putin och Lavrov borde föras till Tjernobyl och placeras inne i den havererade reaktorns inneslutning. Det är där de hör hemma, de där kräken som saknar samvete – de riktigt förhärdade.

Jag hittade ett dokument om Johan Ullberg den yngre, som föddes 1708, och var bördig från Måssagården i Velinga .

Han lämnade Velinga för Skåne där han först drev gästgiveri i Hurva men senare flyttade till Finja där han kom att tillverka ett stort antal altartavlor, predrikstolar, epifatum och dopfuntar till många kyrkor i södra delen av landet.

Bonusläsning här nedan om denne Johan Ullberg som alltså påstås vara född på Måssagården i Velinga. Det var synd att jag inte han fråga min mors kusin Lars. Nu är det för sent.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Ullberg

https://sv.wikipedia.org/wiki/Velinga_kyrka

https://www.kyrkokartan.se/056582/images/56582_4242189

I Fornvännen år 1929 finns det en 26 sidor lång artikel om Johan. Jag lyckas inte länka denna.

Och till sist lite om den äldre:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Ullberg_den_äldre

Här finns det en ”tråd” om Ullbergarna: https://forum.rotter.se/index.php?topic=70794.0

Så hette den för några hundra år sedan, gården som har varit i släktens ägo ändasedan 1600-talet, och ev ännu längre tillbaka i tiden.

Nu heter den Mossagården, eller som vi alltid har sagt ”Môsegårn”. De som bodde där kallade vi ”Môsegårs”!

Det var där min mormor Lisa växte upp, men det var hennes bror David som kom att ta över gården efter föräldrarna Turinna och Alexander.

Här kan vi titta bakåt i tiden. Ägandeförhållandena före 1670 vet vi dessvärre inget om:

Nu har min mors kusin Lars gått bort, han som har haft hand om gården alltsedan faderns alltför tidiga bortgång 1950.

Gårdens vidare öden är hölja i dunkel.

Jag ringde till Lars för ett par år sedan och fick rätsida på flera frågetecken om släktens förehavanden i Velingabygden. Jag fick även veta att min morfar Simon inte ville svänga förbi barndomshemmet Moledet vid ett besök i bygden på äldre dar. Lars visste inte varför. Måhända att det berodde på att Simon fick en sådan hemskanes hemlängtan när han hade gett sig iväg till Chicago några år in på nittonhundratalet. Fadern fick skyndsamt betala hemresan och det kan möjligtvis ha blivit något som kom att störa relationen dem emellan.

Lars var mycket aktiv i Velingabygdens Bygdegårdsförening och hade stor kunskap om bygden.
https://www.facebook.com/velingabygdegard/

Här ett foto från Facebooksidan som togs när Lars lämnade över ordförandeklubban 2020:

Här har vi en av de böcker där han har medverkat:

Fotot på omslaget togs från Mossagården i riktning Velinga kyrka år 1904. Velinga gamla småskola och fattighus till vänster, Nymansstugan till höger.

På omslagets baksida ser vi morfar Simons barndomshem Moledet, målat av gåramålaren Raatikainen år 1917. Halvvägs till Velinga kyrka (syns i bakgrunden) ligger Mossagården. Friaren Simon hade således inte långt dit. Eftersom han var Velingas förste ägare av en cykel torde färden ha gått på ett litet kick! Det är inte att undra på att han inte blev gammal i Chicago när Lisa väntade därhemma.

Här hänger gåramålningen på Båltorp:

Det undre målningen på omslaget är gjord av Inga-Britt Stridh. Motivet är den vackra Velingabygden.

Jag skickar med ett foto på Lisa och Simon, taget i Sätuna Båltorp på 1960-talet.