Två professorers tankar kring vaccinering mot Covid-19
Klipp ur artikel i dagens Norra Skåne. Artikeln är skriven av journalisten Kristina Höjendal:
Det finns forskare som vill problematisera den rådande strategin där alla uppmanas att vaccinera sig.
Magnus Rasmussen, professor i infektionsmedicin vid Lunds universitet, har tillsammans med professor Anders Björkman i Läkartidningen uttryckt att vaccination av icke-riskgrupper bara bör göras efter tydliga bedömningar av risken kontra nyttan för den enskilde. Detta eftersom dödligheten i sjukdomen skiljer sig kraftigt åt mellan yngre och äldre, och vissa biverkningar av vaccin kan visa sig först efter längre tid.
Ur ett samhällsperspektiv finns det starka argument för att alla ska vaccinera sig. Ekvationen är lite svårare för den enskilde. Är man över 50 år eller har en riskfaktor så blir svaret alla dagar i veckan att det finns en medicinsk vinst i att vaccinera sig. Är man däremot en ung kvinna utan riskfaktorer så är sannolikt vinsten för egen del liten. I ena vågskålen undviker man en lindrig luftvägsinfektion, i den andra finns en oerhört liten, men ändock, risk, för sidoeffekter av vaccinet, säger Magnus Rasmussen till Norra Skåne.
Från Läkartidningen:
Bloggaren tror dock att det är bra att vaccinera alla vuxna men avvakta med barn och ungdomar. Svåra biverkningar skulle kunna dyka upp så småningom. De får inte drabba det uppväxande släktet.
Endast Sågen och Naven spöade Söne
Under gårdagsdygnet var Söne en av de platser i landet som fick mest nederbörd.
Jag visste inte ens att det fanns en väderstation där.
Om jag finge bestämma skulle det blåsas liv i den insomnade väderstationen i Västerplana. Där föll det ofta stora nederbördsmängder, när regnmolnen från väster ”krockade med” platåberget Kinnekulle.
https://kinnekullehembygd.se/storegarden-i-vasterplana/
Rostbälteskänslan skrämmer många utsocknes
Min far pratade ofta om att lidköpingsborna var svåra att komma in på livet. I ”Lidköping gällde enkom våran sta och våra pôjka”.
Jag flyttade hit 1976 och näst intill alla de lidköpingsbor jag stött på sedan dess, oavsett om de har varit ”urinvånare” eller inte, har varit hur öppna och trevliga som helst.
Vad jag har däremot har haft svårt för är hysterin kring bandylaget samt befolkningens stora motorintresse, och där är det ingen som har lyckats få mig till att ändra ståndpunkt.
Men det finns tvivelsutan en kärna av individer (måhända av den lite märkvärdigare sorten) som vill markera hur en äkta lidköpingsbo skall ”se ut”. Och den kärnan skulle jag aldrig i livet vilja upprätta någon närmare bekantskap med.
Utifrån det som skrivs i vissa av inläggen i denna blogg kan man förmoda att även kärnan försöker hålla bloggaren på avstånd – på betydligt större avstånd än det FHM rekommenderar.
Foto ur dagens NLT på en typ av event som får mig att tänka på rostbältet i USA, och som utan tvekan lär få majoriteten av inflyttade att överväga att flytta tillbaka till mer beboeliga trakter:
Jag ser det som mycket positivt att NLT har fått nya ägare, ägare som inte har kopplingar till gamla maktstrukturer i staden. Hur lokaltidningen beskriver staden, bygden och regionen saknar sannerligen inte betydelse, vare sig för urinvånare eller inflyttade från landet metropoler.
Det finns en värld norr om Toftabäcken. Man behöver faktiskt inte komma längre än så för att ana att det finns en annan värld, en värld där både pojkar och flickor räknas, en värld som vill öppna upp för moderna åsikter – inte minst inom miljöområdet. Och i trakten av Tolsjö finns det en bilskrot där man vet hur man tar hand om gamla skrothögar.
Jag kom att tänka på en sak till: Flera av de politiska partierna å orten har utvecklats till något som kan liknas vid ”familjeföretag”, där folk utifrån har en minimal chans att lägga om kursen. Att t.ex. försöka ta sig in i socialdemokraternas innersta krets, där agera som miljökämpe och propagera för ett äkta grönt folkhem med de stadsnära skogarna som riktiga skötebarn, det lär vara en total omöjlighet.
Nyheten om ballongmagen har knappast slagit ned som en bomb
När nyhetstorkan har satt in har kvällspressen (i decennier) gått ut med braskande löpsedlar om den sjukdom vi numera benämner IBS.
Men undrar hur det blir i fortsättning när ”gåtan” nu är löst och när det i princip hjälper med att dra ned kraftigt på socker och stärkelse för att magen skall gå som en klocka?
”Två enkla kostråd tycks kunna hjälpa en stor del av dem som lider av mag- och tarmsjukdomen IBS: Ta bort allt onödigt socker och minska på stärkelsen. Än så länge är det bara visat i en pilotstudie, men professor Bodil Ohlsson anser att resultaten är mycket lovande.”
https://www.svd.se/studie-tva-enkla-rad-hjalper-mot-tarmsjukdom/i/senaste/om/root
”Inga nyheter är goda nyheter”, men knappast för kvällspressen!
Det socialstyrelsen dillar om på presskonferenserna saknar verklighetsförankring
https://www.dn.se/sverige/vi-gar-pa-max-hela-tiden-nar-tar-det-slut/
Varje vecka rapporteras numera hur mycket tillgänglig iva-kapacitet det finns i landet. Än så länge har den aldrig varit noll, inte ens under pandemins allra brantaste stigningar.
Men verkligheten bakom siffrorna talar ett helt annat språk.
DN har följt arbetet på Sveriges största intensivvårdsavdelning.
Jag orkar inte höra på presskonferenserna längre när de talar om tillgänglig iva-kapacitet, säger överläkare Magnus Snäckestrand på SU i Göteborg. Siffrorna är ett luftslott.
De bygger på att vi jobbar 200 procent.
Det är en sådan uppseendeväckande inkompetent skönmålning för oss som är mitt i det!
På spaning i skymningsland
På hemfärden från bokåterlämningen passerade lokalbussen (med bloggaren som enda passagerare) en poliskontroll. När vi hade hunnit ytterligare ett stycke och befann oss på Plastgatan bromsade föraren (en etniskt svensk person) in, öppnade sidofönstret och varnade föraren i en mötande buss för den pågående polisiära aktiviteten.
Nu vet jag ju att förare i den mötande bussen är en synnerligen laglydig medborgare som aldrig överskrider gällande hastighetsbestämmelser. Däremot for vår buss iväg med en rasande fart, ja det var nästan så att det slog gnistor om elmotorn.
Undrar om det ingår i Västtrafiks regelverk att de anställda skall varna för poliskontroller? De som färdas kollektivt vill absolut att de som håller i rattarna skall hålla sig till Svea rikes lag. Det vill givetvis även alla oskyddade trafikanter, de som kan råka riktigt illa ut när fartdårarna kommer dånande.
Mindre kända men ändock synnerligen allvarliga biverkningar
Det är nog inte så många som känner till att man kan bli dement om man medicinerar med protonpumpshämmare (som Omeprazol och Losec).
Läkemedel mot halsbränna kan öka risken för demens
Kunskapen om att man kan få pankreatit av samma typ av läkemedel är näst intill obefintlig. För ett par år sedan frågade jag en kirurg om detta men han var som ett levande frågetecken. Men så här skrev GP redan 2005:
https://www.gp.se/nyheter/sverige/varning-för-magmedicin-1.1218913
Är Övre Stenhammar något slags Djursholm?
Det är inte precis SCB som ligger bakom den här mätningen, utan Bengt Rahm.
Bloggaren har nämligen tagit sig för att räkna vad slags fordon som passerar gamla Lidenområdet i riktning stadens centrum. Mätningen utfördes lite före åtta en vardagsmorgon.
Av 10 fordon utgjordes 4 av mopedbilar, 2 var Epa-traktorer (i lyxklass) och i resterande 2 fall handlade det om vanliga personbilar.
Ett dystert facit som stärker bloggarens uppfattning om att det bor mängder av bortskämda överklassungdomar i Övre Stenhammar.
Fenomenet mopedbilar har även avhandlats i ett tidigare blogginlägg:
https://wordpress.com/post/bengtsfornojsammatankar.com/24417
Igår fick bloggaren vetskap om att det har startats 15 nya klubbar för Fältbiologer i landet under pandemin. Att Lidköping inte finns med på den listan kan säkert de flesta räkna ut.
När bloggaren flyttade hit i mitten av 70-talet deltog han i en kurs om mossor och lavar uppe i Råda, anordnad av Fältbiologerna. Den plats där exkursionerna ägde rum är borta sedan länge, och koordinaterna står numera att finna i Råda Sands fruktansvärda grusgrop.
Betongsosseriet har tagit över och blandar uppenbarligen sand och makadam, dagarna i ända. Det är väl sådant man brukar benämna grusade förhoppningar.
Det största av liv, och det högsta av liv
Kompisparet har varit på besök i den bygd där de (liksom jag) har djupa rötter. Jag tar mig friheten att lägga upp det fina foto de har sänt oss:
Fokusera på bänken.
Läs vad där står skrivet.
Begrunda innebörden.
Du står vid ett vägskäl.
Välj gärna enkelhetens, förnöjsamhetens och tacksamhetens väg.
Det vägval som ger det största av liv, och det högsta av liv.






