Bengt Rahms blogg

Visst ser det inbjudande ut med kaffeskylten på stationsbyggnaden i Murjek.

https://jvgfoto.se/dagens-bild/2019/11/18/

Man kan även bläddra fram andra dagars bilder med hjälp av de små pilarna uppe till höger, alternativt att gå in via Bildkalender.

Oroa er inte – något foto på avgångstavlan vid Lidköpings Resecentrum lär ni inte råka på!

Jag vill rikta ett tack till NLT’s redaktion för publiceringen av insändaren om den sönderslagna avgångstavlan vid Resecentrum.

Nu väntar vi på att det skall ankomma en godtagbar förklaring till sakernas tillstånd.

Näten vittjas ute på Kinneviken, i höjd med Vänerblick.

Jag tänker på alla de människor som har fått en bostad i ett särskilt boende – avsett för dementa eller för helt ”vanliga” senila.

Ofta måste dessa människor flytta på sig, inte för att de själva vill utan för att cheferna inom vård och omsorg skall få utlopp för sitt behov av att visa makt och handlingskraft, helt enkelt att kunna leverera.

Det stora äldreboendet Ranliden, där mina föräldrar bodde, skall avvecklas. De som har sin bostad där tvingas nu att bryta upp och flytta till andra boenden.

I min hemkommun skall ett äldreboende förvandlas till ett demenscentrum. Helförvirrade dementa flyttas under projektets genomförande, likt schackpjäser, kors och tvärs genom staden.

I Skåne har vi en mycket gammal närstående på ett äldreboende. De styrande vill stänga enheten. Men hen som bor där och som vi känner (faktiskt den enda som finns kvar på enheten) vägrar att flytta. Beundransvärt!!

Allt vackert tal om trygghet, kontinuitet, kvarboendeprincip, kontaktmannaskap, Guldkant!! osv. osv., allt detta är uppenbarligen bara tomma ord från våra politiker och höga tjänstemän.

Jag tänker att vissa av de höga cheferna (det gäller faktiskt överallt i samhället) kan ha en släng av en mycket allvarlig sjuka som beskrivs närmare i SvD nu i helgen. Några av huvudsymtomen:

Känslokyla och oförmåga att bry sig om konsekvenserna av sitt beteende
Extrem stresstålighet och djärvhet
Talförhet och charmighet

Det är några av de drag det gäller att se upp med.

CV och anställningsintervju säger en sak. Verkligheten ger en helt annan bild. Det har många vårdbehövande och deras anhöriga bittert fått erfara.

Man skall vara hård mot de hårda, särskilt mot sådana individer som visar prov på grav hänsynslöshet mot gammalt folk.

Gamla människor flyttar man endast på vitalindikation. Då handlar det enkom om eldsvådor eller annan blåljuskörning, inte för att några chefer ägnar sig åt moraliskt vanvett, eller galenskap utan vanföreställningar (som man sa förr i världen).

”Bakgrunden är ett antal resor som Handberg – ibland tillsammans med fotografen Arne Tribukait – gjort i Baltikum under de senaste femton åren. Med GPS:n påslagen har han utövat en handfast form av samtidsarkeologi och spårat upp de mer eller mindre sönderfallna ruinerna av de kärnvapenbaser som Sovjetunionen byggde upp i sin västliga utkant: ett trettiotal övergivna och övervuxna platser – med namn som Rakvere, Sänna, Lilaste, Sinole, Taurage – i de estniska, lettiska och litauiska skogarna.

Och resan utvecklar sig till en både bildlig och bokstavlig nedstigning i underjorden – ned i de silos, där den högteknologiska dödens verkstäder bredde ut sig och där de tio, femton, tjugofem meter långa raketerna stod och väntade på att bestyckas med sina kärnspetsar och avfyras mot avlägsna kontinenter med en hastighet på 7 kilometer per sekund. För att sedan slå ned med en förödande kraft – tio, hundra, tusentals gånger större än den som drabbade ­Hiroshima år 1945.”

https://www.svd.se/resa-till-undergangens-ramper

Nu har jag lånat den, boken ”Undergångens skuggor”.

De var rustade för den stora smällen, både baserna med kärnvapen och de människor som var satta att sköta dem, människor som var övertygade om att missilerna skulle komma till användning.

”Tack vare” klimatförändringarna har Zikaviruset fått fäste på Rivieran. Tre personer har insjuknat. Men endast 20% av de som har smittats uppvisar några symtom.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/zikavirus/

Om en gravid kvinna smittas ökar risken för svåra hjärnskador (som mikrocefali), inte 40% utan 40 gånger!

En gravid kvinna kan alltså ha dmittats, utan att ha en aning om det.

Myggor råder det ingen brist på och man får förmoda att viruset kommer att dyka upp lite varstans längs Medelhavets stränder, ja faktiskt överallt i de länder som omgärdar detta hav.

Nu finns det, armbandsuret med det besynnerliga namnet ”Mitt älskade Sverige”.

https://www.bradford.se/mitt-aelskade-sverige.html

”Fosterlandskärlek i sin bästa form: armbandsuret för varje svensk”.

Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Släkten följa släktens gång.

I mitt fall följs tidens gång med min fars gamla armbandsur. ”Mitt älskade Sverige” lär aldrig hamna runt min handled. Att min far skulle ha burit uret med det besynnerliga namnet är lika osannolikt som att en asteroid skulle dimpa ner i Pankasjön.

Det låter så nydanande med eldriven och därmed miljövänlig trafik.

Men tänk på att spårvägar, järnvägar och tunnelbanor har haft eldrift i många herrans år.

Det är kanske inte en miljard elbilar världen behöver. Med en väl utbyggd eldriven kollektivtrafik kommer vi långt, detta kombinerat med ett väl utbyggt nät av cykelbanor.

Om man låter bilen stå och istället cyklar eller går (hela vägen eller till och från stationen) blir hälsonyttan stor.

SvD har en artikel där man med hjälp av SL’s pendeltågs- och tunnelbanestationer visar platserna för skjutningar och därtill kopplade dödsfall i Stockholmsregionen 2019.

https://www.svd.se/fran-tensta-till-hornstull–aktur-langs-valdets-linjer

Vissa områden är betydligt mer våldsdrabbade än andra. Några av platserna med flest skjutningar:

Dessvärre går skyttarna fria. Det enda som kan hota dem är en skytt från ett konkurrerande banditgäng.

Så är det väl inte tänkt att rättvisa skall skipas i Svea Rike.

Gårdagens hemresa startade i Blackeberg och inte i Hässelby Strand, detta med anledning av besöket i Kanaans land (se föregående inlägg).

Tunnelbanestationen i Blackeberg är verkligen annorlunda men samtidigt väldigt vacker. Arkitekt var den kände Peter Celsing och stationen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden.

Efter byte till Intercitytåg vid Stockholm C fortsatte färden mot Hallsberg. Efter en dryg halvtimmas väntan därstädes äntrade vi Västtåget från Örebro C mot Lidköping.

Vi hade rest på SJ-priopoäng till Hallsberg. På tåget mot Lidköping använde vi Västtrafiks Seniorkort. Den resan (och således hela resan)kostade endast 152 kr för var och en. Till det betalade vi 21 kr med SL-kortet.

Allt avlöpte väl. Tåget var någon minut tidigt i Lidköping och vi snodde på för att hinna med lokalbussen mot Stenhammar som skulle avgå 18.55. Men när vi såg att stationsklockan visade 18.54.30 så rullade bussen iväg…

Vi vet att Snabbtågens dörrar stängs 30 sekunder före avgång men att lokalbussen åker iväg sådär lite hipp som happ…

Förnöjsamma som vi är satte vi oss i väntsalen på stationen (nästa buss avgick 19.25) och betraktade anslagstavlan för bussarnas avgångstider (fotad vid tidigare tillfälle).

Undrar vad Celsing skulle ha ansett om skicket på den där tavlan. Staden med Rörstrand? Men hjälp!

Han hade förmodligen tagit första bästa Västtåg österut.

Jag tipsade lokaltidningen om den fula tavlan men intresset var obefintligt. Journalisterna har säkert fullt upp att göra med måltavlorna i den högsta bandyserien för herrar, i sann patriarkisk anda. (http://www.saob.se/artikel/?seek=patriark).

(Ta inte allt bloggaren skriver på fullt allvar. Han skriver för det det mesta med ett leende på läpparna).