Föräldrarna tillbringade sina sista år i livet på Ranliden, ett äldreboende vid foten av Mösseberg – nåbart via blott fem minuters promenad från Resecentrum.
Men föräldrarna slapp uppleva både pandemin och nedläggningen av Ranliden.
De som bodde kvar vid tiden för nedläggningen tvingades flytta. En del hamnade långt ut i periferin, på garanterat av kollektivtrafik (viktigt för besökande) icke försörjd belägenhet.
Men det centralt och vackert belägna Ranliden skall inte rivas. Där skall det bli 170 kontor för de byråkrater som har att hantera äldrevård, hemvård, funktionsnedsatta grupper och enskilda och familjer med behov av särskilt stöd.
Där skall således pappersvändarna sitta och gotta sig, under det att många av de med behov av äldreboende/demensboende är utlokaliserade till några vindpinade byggnader, belägna bortåt Fåraberget/Gamla Åslevägen, dvs vid vägs ände.
Om dessa pappersvändare skall göra någon som helst nytta har de bland annat att tillse att det ALLTID finns ett stort lager av skyddsutrustning, utifall att det som fallet är nu, skulle råka bryta ut en pandemi eller annan typ av allvarlig smittsjukdom.
SklT har en artikel om den dyra ombyggnaden av Ranliden. Tyvärr kan jag inte läsa den pga att den är låst:
Jag har ett foto från mysiga Ranliden, taget i maj 2017 (av min bror), det sista året vår mor var i livet. Raggarbilen tillhör inte någon av Rahmfamiljerna.
Möjligen att det kan ha rört sig om någon sort raggarbilsutflykt för äldre (men knappast ett event av den typen som gick av stapeln i Lidköping nu i lördags, en skandalartad tilldragelse som Anders Tegnell kom att kommentera vid dagens presskonferens):
