Bengt Rahms blogg

Det var på 1960-talet då staden var känd för att ge breda perspektiv på tillvaron.

Foto Falbygdens museum

Men sedan hände något – de stora statliga företagen SJ, Telia och Posten drog ner kraftigt på sin personal på orten (och bloggaren drog fem mil norrut).

Därefter hamnade staden på ungefär samma medelmåttiga nivå som landet i övrigt.

Så här (anslag i coronatid) hade ingen falköpingsbo uttryckt sig på 60-talet, den saken är hundrasäker:

Obs! Det är inte ”sprina” bloggaren syftar på. Men man behöver inte vara medlem i MENSA för att räkna ut varför rekommendationen kan leda till ytterligare ett fall.

Staden som bloggaren flyttade till har aldrig erbjudit några större utblickar mot omvärlden. Gränsen har gått vid de vyer kyrktornet kan erbjuda.

Antalet MENSA-individer steg dessvärre inte i Vänerstaden i samband med att bloggaren klev av på perrongen den vackra sommaren -76.

 

… torde denna farmor ha varit.

(Från Twitter)

Det finns starka krafter som vill demolera det mesta av det som finns kvar av Lidköpings tätortsnära skogar.

Jag vet inte vilka som är värst i att driva förödelsen men under de år som socialdemokraterna har suttit vid makten i kommunen har det gått snabbare och snabbare med skövlingen av skogarna.

Betongsosse är en benämning som dessvärre icke tycks sakna grund. Vad hände med  den fantastiska tanken om Det gröna folkhemspartiet?

Dessutom har delar av ledningen inom socialdemokratin i Lidköping ett stort motorintresse, något som märks i t.ex. Kartåsskogen med stor Motorbana och en nyetablerad Biltemabutik.

Men som tur är finns det även krafter som kämpar emot, krafter med mycket stor kunskap om vikten av att skydda vår natur.

Ur NLT fredag 2/7

Man kan ana den löftesrika flaggan bland träden vid Villabadet,  i närheten av Vattenverket.

Men där uppenbarade sig även resterna av ett träd (al) som visade klara tecken på åskåverkan. Trädet har uppenbarligen blivit såpass skadat så det som återstod sågades helt sonika ner.

Efter att ha läst morgondagens ”Under strecket” i SvD skyndade jag mig att låna denna bok:

Ett urklipp från Under streckets recension av Fröjdelekar:

”Den där dagen vid midsommartid 1679 drog flickhopen till klockaren, för att ”dansa till hans spel”. Han var inte hemma, men istället fick de tag i nyckeln till kyrkan. Likt ett verkligt brudtåg paraderade de genom byn, gick in i kyrkan och plockade fram kyrkobok, brudsmycken, brudpäll och brudstolar. Nu inleddes en vigselakt, där den brudklädda Anna skulle vigas och kamraten Brita fick bli brudgum. En ring hade de också fått tag i och tydligen fungerade någon som präst.

Där tog leken slut, men det hela kom till församlingsprästens kännedom. Visserligen insåg han att flickorna handlat ”av barnsligt ovett och oförstånd”, men han anmälde dem till domkapitlet. Genom sin lek – som dessutom utspelade sig i kyrkan – hade de brutit mot ett av sakramenten. Initiativtagarna straffades med att sitta ytterst i kyrkbänken och lyssna på en offentlig straffpredikan. De äldsta bland dem, som var sådär 10-12 år gamla, fick sitta på kyrkans straffpall, medan minstingarna, som var hälften så gamla, inte ansågs ansvariga för sina handlingar.”

Först måste jag läsa ut deckaren ”Trattoria Primitivo”, ingen litterär höjdare, men inte utan spänning. Men några fröjdelekar handlar denna bok definitivt inte boken om.

Vi törs inte gå in på Skogshyddan under rådande pandemi. ”Avståndstagandet” hos delar av resten av publiken är uruselt.

Frågan är väl om man ens törs använda den nya rakapparaten. Förhållningsreglerna är skarpa: Dra alltid ur kontakten innan du spolar av apparaten under rinnande vatten och använd inte tryckluft för att rengöra apparaten!!!

Ett stort plus ändå: Den är tillverkad i Holland, inte i diktaturens Kina.

 

Nu på morgonen har stadsträdgårdsmästaren varit och besiktigat Parksliden mitt emot Kvarnen på Gamla Läckövägen – och även klargjort hur kommunen tänker bekämpa bestånden.

Foto Wikipedia

Det handlar inte om kemisk bekämpning (förbjudet i kommunen) utan om att kanske en gång i månaden i säkert 10 år slå ner växten.

Jag frågade om det stämmer att kommunen skall rusta upp stenmuren längs med Villa Giacominaparken, något jag nu fick bekräftat.

Kommunen kunde därvid passa på att anlägga en stenmur tvärs över vägen, för att på så sätt sätta stopp för alla fardårar med underutvecklad frontallob (särskilt gällande prefrontala cortex). En förfrågan om detta framställdes dock aldrig av undertecknad, klokt nog.

De lärkträd som sågades ned i Villa Giacominaparken var drabbade av Honungsskivling, och inget annat.

Det är trevligt med möten som ger klara besked. I sjukvården har jag varit med om mängder med meningslösa möten, möten med det enda resultatet att de vårdbehövande berövades den omsorg de hade rätt att erhålla.

Hur man bekämpar den sistnämnda sjukdomen är skrivet i stjärnorna. Så länge de parasiterande byråkraterna finns kvar lär vi få dras med eländet.

Ni vet väl vilken art som är den farligaste bland de invasiva? Människan såklart!!!

Bonusläsning om Parkslide: https://skane.naturskyddsforeningen.se/parkslide/

Brorsan har gjort ännu en av sina otaliga vandringar uppe på Mösseberg, en vandring med en rad trevliga överraskningar:

 

Här står den, bussen jag åkte till mormor med under första halvan av 60-talet.

Foto Falbygdens museum

Jag tror att slutdestinationen för bussen var Timmersdala.

Den gulsvarta bussen for via Torbjörntorp, Tomten, Ekornavallen, Hornborga bro, Broddetorp, Häggum och Varnhem.  Min slutdestination var Ekornavallen. Där väntade en cirka tre km lång vandring fram till bondgården i Sätuna.

BTA står för Billingens Trafikaktiebolag och företaget hade flera busslinjer som trafikerade trakterna kring Varnhem och Timmersdala. Just Varnhem var ett nav i trafiken.

Länge undrade jag varför det stod Abonnared på en del bussar vid busstationen i Falköping. Det lät som någon gudsförgäten håla nedåt Smålandstrakten.

Först efter flera år insåg jag att det i själva verket stod Abonnerad på destinationsskylten. Det gjorde mig inte särskilt mycket klokare, men efter att ha hört mig för hos släkten fick jag äntligen visshet.

Alldeles intill busstationen i Fkp bodde klasskamraten Bengt Tjus vars far var överläkare i  socialmedicin vid Falbygdsklinikerna. Bengt kom så småningom  att bli fotbollstränare åt Pia Sundhage.

Men det är en helt annan historia, liksom den om de folkilska hundar jag hade i hasorna under språngmarschen från Ekornavallen fram till köksdörren hos mormor och morfar på Båltorp.

… men de nya och gamla flygplan som skulle fira F7’s 80-årsdag dök aldrig upp över Kinneviken.

Att ställa in överflygningen pga några regnskurar!! Hoppas att inte Putin får kännedom om händelsen

Ett flygvapen som ger upp pga lite regn är inte mycket att hurra för. Inte ens på bemärkelsedagen.