Författare: bengan

Nu har jag läst klart Marianne Lindberg De Geers bok ”Under belägring”.

Det är tur att boken är skriven i romanform, annars hade hon nog blivit åtalad.

Många av vänsterradikalerna var inga goda förebilder. De knarkade och drack kopiöst. Det bråkades i kollektiven.  Kvinnosynen var minst sagt unken och Johnny (dvs Björn Afzelius) sviker till och med Mona (Marianne) under pågående graviditet, för en annan kvinna han råkat bli kär i.

Ystads Allehanda om boken:

Lindberg de Geer gör en bra historia ännu bättre

Att påminnas om 70-talets vänsterrörelse är ingen höjdare. Det var många vackra ord som sades men verkligheten var en helt annan, och den var inte särskilt vacker.

Själv höll jag mig till socialdemokratin. Olof Palme var min politiska förebild, en man som verkligen menade det ha sa sig kämpa för.

Mia Skäringer är aktuell, inte minst med anledning av den lunginflammation hon drabbats av, mitt under pågående turné.

Jag sökte lite på henne på internet och hittade en intressant artikel om henne i tidningen Arbetet, en artikel som inte är purfärsk men trots detta rättvisande.

Mia Skäringer lämnar ut sig själv

Man förstår att Mia har haft det tufft under livet med en pappa som söp och mycket annat elände.

Arbetarklassbakgrunden är hon stolt över, därom råder det ingen tvekan.  Synd bara att pappan inte var Broderskapare. Om så hade varit skulle hon säkert ha haft en mer harmonisk uppväxt. Kanske att hon inte ens skulle ha behövt stå på scenen dagarna i ända för att bearbeta sina upplevelser.

Mia Skäringer är för mycket för karlar. De klarar inte henne. Men kvinnor älskar henne.

Ett sådant omdöme är nog bland det bästa en artist kan få, dvs att hyllas av kvinnor men dissas av män.

Som alla säkert vet får män felkopplade hjärnor redan i fosterstadiet, utsatta för en massiv östrogenattack som förbereder deras hjärnor för jakt och strid (och superier). Offren är inte sällan kvinnor.

Men just kvinnofostren slipper hormonstormen under fosterstadiet och utvecklas till både sociala och omhändertagande individer. Mia Skäringer är definitivt ett gott exempel på detta. Måtte hon tillfriskna snabbt igen och därefter försöka dra ner på tempot, så att hon inte knäcker sig totalt!

 

 

Det måste ha varit en lycklig tid, den innan karavanerna med långtradare, bilar och bussar tog sikte på Ullared.

Någon lycka värd namnet lär de horder med folk som har tagit sig till köptemplet inte få med sig hem.

Då ligger du risigt till, särskilt om monstret har det latinska namnet Fallopia japonica.

Försommaren 2018 var jag i kontakt med både Artdatabanken och Trafikverket angående de bestånd av växten vi hade hittat vid Tormestorp och i Hässleholms tätorts södra utkant,  båda fyndplatserna nära Södra Stambanan.

Nu har vår svärdotters kompis, som jobbar som journalist på Norra Skåne, gjort ett alldeles utmärkt reportage om denna invasiva växt.

I England är fastigheter med Parkslide på tomten värda 0 kronor. Det gäller således att som fastighetsägare försöka rädda det som räddas kan.

 

Jag är inte med i Facebook (forumet där man kan åka på en och annan käftsmäll). Men har något förnuftigt skrivits kan jag i bästa fall få ta del av detta.

Som nu med ARLA. Direktörerna skor sig och tjänar säkert bra med klöver. Men det gör definitivt inte bönderna.

Det var väl egentligen meningen att de skulle vara ägarna men nu verkar det dessvärre inte så.

 

Mormor, mamma och moster är ute på lokal.

Erland och morfar klarar sig bra på egen hand. De steker pannkakor och leker så att det står härliga till.

Morfar läser Pelle Svanslös för Erland.

Konditorier är ju trevliga ställen, men just Råttströms lockar nog fler katter än människor.

Eftersom en av Erlands kusiner har kalas för klassen nu i eftermiddag tänker vi ta oss dit efteråt för att se om kakfaten är helt länsade – vilket de förhoppningsvis inte är!

Erland ville väldigt gärna att morfar skulle titta på ”Två snubbar”.

Undrar om han anade att morfar skulle känna igen sig.

https://www.svtplay.se/video/23362182/tva-snubbar/tva-snubbar-sasong-1-avsnitt-3?start=auto

 

Erland har fått ett dinosaurieägg i försenad födelsedagspresent. Han ser lite betänksam ut när han kämpar med att karva bort den stenhårda leran runt den lilla skräcködlan.

Han fick även ett herbarium och ett enkelt mikroskåp, allt från den utmärkta Naturbokhandeln på Öland.

 

Vi människor lär oss aldrig den självklarheten att vi skall vara rädda om naturen. Råda är det senaste exemplet – se foto på NLT’s förstasida.

Det finns säkert de som har längtat efter detta skidspår, detta eftersom skogsskövling, hysteriskt flygande och andra miljöfientliga aktiviteter har medfört att snövintrarna i stort sett har uteblivit.

I ett område uppe i Råda deltog vi i en exkursion med Fältbiologerna 1976. Syftet var att lära sig mer om svampar, mossor och lavar. Den delen av Rådaåsen är nu helt borta sedan många år. Där gapar nu ett gigantiskt och anskrämligt hål i naturen, typ som efter detonationen av ett taktiskt kärnvapen.  Något svampmoln lär dock icke ha observerats.

Sanden har forslats bort med hjälp av tusentals lastbilar och ligger nu utspridd, land och rike kring.

Den som vill se på dumheter kan bege sig till Råda, något som bloggaren numera försöker undvika med alla till buds stående medel.

Att slå vakt om naturen och miljön är inte att gnälla. Det är istället ett måste för alla de som hellre värnar om livet på Jorden än om egenintresset.